Ta kontakt med någon för ångest

Hallå, under ungefär 8 år har jag haft ångest och varit deprimerad.

Nu under 2014 har det blivit allt värre och jag har använt mig av hasch oftast för att dämpa min ångest och självmordtankar samt att skära mej. Vet inte hur folk tar ens tråd här på flashback om psykisk hälsa men. För några år sedan skar jag mej för att jag inte mådde bra och gjorde det för att bevisa mina närstående att jag inte mådde bra och behövde hjälp på något sätt då jag själv inte visste hur jag skulle gå till väga fast jag hade meningslösa samtal med tex BUP.

Ångesten som jag har nu är hemsk och jag har fått sluta med att röka hasch då närstående har kommit på mig och vi har snackat om det. Jag är även ihop med en jätte fin tjej som jag verkligen älskar, det känns bättre för min del när jag och hon skall ses, jag åker hem till henne och är där några dar... Det hela känns så mycket bättre att komma hemifrån och inte ha ångesten på lika starkt tryck om man säger så. Ångesten finns där även när jag är med henne med inte på samma sätt. Det känns även bra att prata i telefon med henne, och har snackat med henne under nattens gång och de blev lite knas, samtalen avbröts av någon konstig anledning. Jag ringde säkert 20 gånger men hon svarade inte och det hela gjorde mig ännu mer ledsen att hon inte ville svara och prata med mig. Och jag ringde henne idag också men hon svarade inte! men det känns så mycket bättre att bara höra hennes röst och snacka lite skit och sådär.

Men nu till det riktiga som min tråd igentligen handlar om, jag funderar på ta kontakt med någon men vet inte vad som är bäst att kontakta?! Mina vänner säger att jag ska ta kontakt med nån och samtala med men det gjorde jag ju förr med BUP som inte gjorde situationen bättre. Under tiden som jag haft ångest har jag tänkt på min livssituation och även skrivit ner cirka 5 sidor som dock inte ens är klar, jag har skrivit om min ångest hur den har utvecklats med åren som gått. Jag har bland annat kommit fram till det att jag är en väldigt stressad människa som väldigt lätt får ont i magen när jag har ångest och börjar må illa. Min stress utvecklas till ångest, och jag blir väldigt lätt stressad. Jag har ångest ständigt men om jag vet tillexmpel att något jobbigt kommer att hända lite längre fram så blir det allt sämre för min del, och jag har också väldigt svårt för att kunna somna om nätterna, eftersom min ångest är oftast som värst på nätterna och jag ligger där stilla och då går tankarna igång och gör att jag inte kan somna så lätt. Eftersom jag har lättare att uttrycka mig i skrivande form än att tala om saker har jag tänkt att man kanske ska skriva ut dessa sidor och ta med till någon man kan snacka med?

Eftersom jag är en person som har svårt att sätta ord på saker och ting om hur jag mår så känns det som ett alternativ eller bara försöka gå dit och efter bästa förmåga prata istället för ta med texten.
Och om jag skulle börja prata med någon så kommer jag inte nämna mitt brukande utav rökning. Men jag känner det att jag behöver hjälp på ett eller annat sätt med min ångest för att jag ska kunna leva ett normalt liv utan ångest. Jag vet inte om det är nån ide att få något utskrivet för det skulle kanske hjälpa mig? (Nej jag vill inte missbruka, jag vill bara må bra!)

Vad tycker ni är det bästa för mig att göra nu?

Jag tycker du ska kontakta din vårdcentral Boka en tid för läkarsamtal berätta om ditt mående och se om du kan få hjälp den vägen. Börja med antidepressiv medicin och kanske även ångestdämpande.

Samtal är alltid bra. När man mår psykiskt dåligt. Men ibland blir det fel personkemi med den man pratar med. Och då ska man byta. Alltså inte sluta som du gjorde på BUP.

Sedan ska du ha rätt sorts terapi. Finns ju kognitiv, dynamisk tex. Och de som tex har Borderline (men då måste de gjort utredning först som visar att de har Borderline) får gå dialektisk terapi. Går du i dynamisk terapi får du gå längre än om du väljer kognitiv. Och det tror jag kan va bäst för dej. Har du problem med tillit kan det ta ett tag innan du knyter an till terapeuten (det är man sällan medveten om eller märker själv)

Först när det skett. Kan den egentliga terapin börja. Människor som har svårt att känna tillit kan ibland sluta innan man kommit dit för de tycker (naturligt eftersom den egentliga terapin inte kommit igång men även att det är jobbigt att inte känna att man har riktig kontakt/anknytning till en människa och speciellt när man "borde" ha) att terapin inte ger något. Men även att om man går i terapi måste man kunna öppna upp om det man tänker o känner. Och även att stå ut med att inte alltid förstå vad som pågår. Och att man vet inte alltid själv om terapin hjälper. (och terapeuten får inte säga själv hur det är) Och även stå ut med att terapi kan innebära jobbiga känslor. (känslor som man kanske omedvetet i vanliga fall trycker bort)

Du låter som en bra Kille. Och vad bra du har din flickvän. Jag tror du kan må bättre kanske tom helt bra bara du får tillräckligt med hjälp och rätt hjälp.

Ja, jag får väl testa att kontakta vårdcentralen imorgon. Men det är väl bara personen man pratar med som bedömer situationen om att få något utskrivet? Jag vet inte vad som är bäst terapi eller vad för person som är bäst o prata med faktist men skall ta kontakt imon med dem och se vad det kan leda till

Jag tycker absolut inte att du ska pusha för att få något utskrivet, du bedövar dig redan med hasch som du säger, varför tror du att någon annan drog skulle vara bättre, de kan till och med vara mycket värre och leda dig ned i ett fysiskt beroende. Du kommer inte må bättre om du fortsätter att bedöva din smärta med cannabis, och du kommer verkligen inte må bättre om du börjar bedöva din smärta med antidepressiva.

Du skriver att du har svårt att prata ut och föredrar att skriva, finns det någon anledning till det? Är du blyg som person eller är det mer att du känner skam över att prata om dina problem med en annan människa face to face?

Vet inte om jag vill ha något utskrivet, vill bara kunna må bra igen! Haft det jobbigt i 8 år och orkar inte med detta mer! Har slutat med att röka nu också.

Har inga problem att prata med folk utan det är mer att jag har svårt att kunna formulera mig rätt när jag pratar, ofta att jag känner mig stressad när jag ska beskriva saker eller överhuvudtaget prata. Så därför är det lättare för min del att skriva

Jag vet att du vill må bra, det vill alla, och det finns så många vägar till lyckan som är så uppenbara men även så svåra att se när det är så jävla mörkt.

Du säger först att du inte har några problem att prata med folk, och ändrar dig sedan till att du blir stressad när du pratar överhuvudtaget. Det är inget fel i att föredra att skriva istället, speciellt om du blir stressad eller får ångest över hur du ska formulera dig. Känner du att du tror det är svårt för folk att förstå dig, har jag fel när jag antar att din ångest över att formulera dig kan vara rotad i att du inte känner dig förstodd i överlag, och istället tror att det är din formulering som är fel?

Typ, ja asså jag har inte problem med att prata med folk de har jag verkligen inte.. Jag bara känner mig stressad när jag ska börja samtala med folk så då blir det ofta att jag formulerar mig fel typ att mina ord inte kommer fram så som jag vill för jag pratar för snabbt, försöker att inte stressa fram orden så de inte blir konstigt när jag pratar men men.. Inget att folk har svårt att förstå mig, liksom blir bara automatiskt stressad när ja ska prata. Vet dock inte varför det blir så :/

Hur är ditt självförtroende? Personer med lågt självförtroende har ofta svårt att prata med folk och personer med högt självförtroende kan mycket enkelt prata med folk och få fram sin åsikt sansat.
Nu säger jag inte att du har lågt självförtroende, hade du det skulle du antagligen inte prata med folk överhuvudtaget. Men jag tror kanske att du har ett självförtroende som gör att du känner dig pressad att presentera dig själv på "rätt" sätt inför andra människor. Den här pressen gör det svårt för dig att presentera och formulera dig på ett sätt som du tror får andra människor att gilla dig.

Man kan även säga att folk med bra självförtroende eller självsäkerhet vet att oavsett hur de pratar så kommer folket de pratar med gilla en, för man gillar sig själv liksom.

En av de vanligaste orsakerna till ångest och depression är... brist på vitaminer och mineralämnen. Hasch fråntar kroppen säkert många av de. Innan man går på utredningar och tar antidepressiva skall man kontrollera sina matvanor och sin livsstil, kontrollera framför allt vit. D och B-vitaminer på vårdcentralen och ta magnesium. Det finns väldig många som har mangeiumbrist idag - och vet inte om det, därför att magnesium går inte att kontrollera med vanliga blodprover. Magnesiumbrist är den vanligaste orsaken till ångest och även till depression. Läs i tråden "Magnesium - bra mot depression...".

Jag hade väldigt dåligt självförtroende förr men det har blivit allt bättre nu! Jag vågar göra mera grejer och inte känner att de är så jobbigt mera!


Tack ska kolla upp detta!

Mycket skönt att höra, men hur länge sedan var det du kände att ditt självförtroende började öka? Kan det vara så enkelt att du måste ge dig själv mer tid?

Mhh ja du, kanske 8 månader sen eller något sådant?