Citat:
Inte du kanske, men många håller inte med dig. Exempelvis finns det gott om invandrade läkare som majoriteten svenskar anser kan tillräckligt bra svenska för att få jobba som läkare, samtidigt som majoriteten svenskar själv inte vill vara patient hos en läkare som kan så dålig svenska.
Ett vanligt beteende hos invandrare som lär sig språket "på plats" är att satsa på ordförrådet och strunta i grammatiken. Man tycker att man förstår och kan göra sig förstådd. Men i själva verket gör man ett dåligt intryck på modersmålstalare.
Twitterdialogen med ambassadens f.d pressråd säger ganska mycket. Till skillnad från de flesta modersmålstalare så är "akademikerinvandrare" som verkligen försökt sätta sig in i grammatiken medvetna om hur språket fungerar och därför gör "snackinvandrarna" ett ännu sämre intryck på dem.
Exemplet "Ja lubljo Rossija" kan jämföras med att en invandrare på sitt alfabet skulle twittra något som uttalas som "Jag älskar hon". Antingen så var personen som citerades själv inte svensk, eller så slarvade twittraren på tangentbordet, eller så har twittraren kass känsla för svensk grammatik.
Den troligaste förklaringen är enligt mig att mannen som gick nära henne och upprepade "Ja lubljo Rossija" var en svensk som drev med henne. Uppenbarligen med lyckat resultat då hon blev så till sig att hon twittrade om det utan att tänka på det grammatikaliska felet. När f.d pressrådet påpekade det förstod hon att hon gjort bort sig och snärjde in sig ännu mera.
Kan man ett språks grammatik på riktigt så reagerar man på såna här fel direkt men det gjorde inte hon.
Ett vanligt beteende hos invandrare som lär sig språket "på plats" är att satsa på ordförrådet och strunta i grammatiken. Man tycker att man förstår och kan göra sig förstådd. Men i själva verket gör man ett dåligt intryck på modersmålstalare.
Twitterdialogen med ambassadens f.d pressråd säger ganska mycket. Till skillnad från de flesta modersmålstalare så är "akademikerinvandrare" som verkligen försökt sätta sig in i grammatiken medvetna om hur språket fungerar och därför gör "snackinvandrarna" ett ännu sämre intryck på dem.
Exemplet "Ja lubljo Rossija" kan jämföras med att en invandrare på sitt alfabet skulle twittra något som uttalas som "Jag älskar hon". Antingen så var personen som citerades själv inte svensk, eller så slarvade twittraren på tangentbordet, eller så har twittraren kass känsla för svensk grammatik.
Den troligaste förklaringen är enligt mig att mannen som gick nära henne och upprepade "Ja lubljo Rossija" var en svensk som drev med henne. Uppenbarligen med lyckat resultat då hon blev så till sig att hon twittrade om det utan att tänka på det grammatikaliska felet. När f.d pressrådet påpekade det förstod hon att hon gjort bort sig och snärjde in sig ännu mera.
Kan man ett språks grammatik på riktigt så reagerar man på såna här fel direkt men det gjorde inte hon.
Låter inte som någon speciellt trolig förklaring. Nu talar jag inte ryska själv (i likhet med de flesta här i tråden), däremot kan kan jag en del om syntax i allmänhet (över flera språk) och om språkinlärning. Ryska har relativt fri ordföljd - betydligt friare än svenska eller de flesta västeuropeiska språk. Jag skulle kunna tänka mig att mannen MPL hörde satte Rossiya (Ryssland) i nominativ för att ge eftertryck och känsla åt ordet, ungefär som "Vive la France", och hade landets namn stått först (vilket nog är möjligt på ryska, men inte på svenska, engelska eller franska: ??England I love) så hade det ev. också varit syntaktiskt okej.
Löfgren har jobbat med inriktning på Ryssland i flera årtionden och vistats i landet under lång tid. Att SR medvetet skulle backa upp en korre som inte har rimliga kunskaper i språket och aktivt hjälpa henne att dölja detta inför publiken tror jag faktiskt inte på. Så viktig är MPL inte personligen för Sveriges Radio.
Transliterationstjatet som Enerud ägnar sig åt är helt utan betydelse; det finns folk som jobbat med ryska som fackspråk (och är litet väl stolta över detta) som anser att man ska transkribera till helt omöjliga saker. Jag minns en svensk litteraturvetare som ansåg att Tjechov borde stavas Cehov på svenska, med en sådan där "omvänd cirkumflex"-accent på c:et, den som förekommer i slovakiska och tjeckiska.

__________________
Senast redigerad av HepCat-X 2016-07-02 kl. 08:14.
Senast redigerad av HepCat-X 2016-07-02 kl. 08:14.