Roade mig häromdagen med att ringa upp SVT Nyheter (aktuellt och rapport) för att ställa lätt ironiska frågor i syfte att ge PK-iterna liten känsla av obehag när de mörkar och förvränger. Frågan gällde att polisen ska bättre kartlägga brott mot tiggande romer från Östeuropa. Att invandrare är starkt överrepresenterade i dessa brott mörklägger MSM konsekvent. Ställde frågor om det inte var dags att kartlägga förövarna, "alla SDare och nynazzar som ju även förföljer judar i Malmö"
(på SR Ekot motsade de inte min hypotes trots att de vet att det är unga muslimer som är anti-sionisterna). Men på SVT Nyheter får jag helt plötsligt höra:
"ja här i bostadsrättskvarteren hyr de boende in minibussar för att skicka ner Romerna till södra förorterna. ...Men det är inget vi får säga öppet här på SVT."
Jag: ööö, va sa du? Menar du de som bor i Stockholms innerstad?
-" ja visst, närmare bestämt Östermalm."
Det visar sig att han helt och full var på samma linje som majoriteten av oss här (d v s motsatsen till Bullen och Hippie). Han sa rakt ut att det finns mängder av saker de inte får rapportera om. Mängder med fakta och inslag som lyfts bort. Han berättade att konsekvensneutralitet inte existerade kring vissa frågor. Han tyckte själv att det är helt sjukt att man inte kan föra en vanlig hederlig, intellektuell debatt i dessa frågor.
Gruppvåldtäkter var en annat exempel vi diskuterade. Han sa att det går jättebra på SVT att tala om en gruppvåldtäkt i Indien men när den händer i Sverige är det locket på.
Hur många av Public Service journalister har likt honom tröttnat på partiskhet, PK-ism, mörkläggning, rena lögner och hårdvinkling??
Janne Josefsson har varit inne på ett återupprättande av journalismen i dessa frågor länge. Nordegren i P1 kliver ofta utanför åsiktskorridoren (han hatar när man sätter fobi-diagnos på en åsikt). Vilka andra verkar resa på sig?
(på SR Ekot motsade de inte min hypotes trots att de vet att det är unga muslimer som är anti-sionisterna). Men på SVT Nyheter får jag helt plötsligt höra: "ja här i bostadsrättskvarteren hyr de boende in minibussar för att skicka ner Romerna till södra förorterna. ...Men det är inget vi får säga öppet här på SVT."
Jag: ööö, va sa du? Menar du de som bor i Stockholms innerstad?
-" ja visst, närmare bestämt Östermalm."
Det visar sig att han helt och full var på samma linje som majoriteten av oss här (d v s motsatsen till Bullen och Hippie). Han sa rakt ut att det finns mängder av saker de inte får rapportera om. Mängder med fakta och inslag som lyfts bort. Han berättade att konsekvensneutralitet inte existerade kring vissa frågor. Han tyckte själv att det är helt sjukt att man inte kan föra en vanlig hederlig, intellektuell debatt i dessa frågor.
Gruppvåldtäkter var en annat exempel vi diskuterade. Han sa att det går jättebra på SVT att tala om en gruppvåldtäkt i Indien men när den händer i Sverige är det locket på.
Hur många av Public Service journalister har likt honom tröttnat på partiskhet, PK-ism, mörkläggning, rena lögner och hårdvinkling??
Janne Josefsson har varit inne på ett återupprättande av journalismen i dessa frågor länge. Nordegren i P1 kliver ofta utanför åsiktskorridoren (han hatar när man sätter fobi-diagnos på en åsikt). Vilka andra verkar resa på sig?