Är språk som är rika på böjningsformer objektivt svårare än andra?

Fokuserar man på endast tal så är det säkert enkelt, men det är svårt att lära sig ett språk utan att kunna läsa det.
Varför?
Du har ett finfint exempel på ryska verb lite tidigare i tråden. Och i polacktråden pratade du och jag om polska språkets invecklade grammatik, i vilken du också fick många fina exempel på vilken börda slavisk grammatik är.

Tekniskt sett är det väl inte självklart då barn och analfabeter lärt sig språk i alla tider.
Varför inte? All erfarenhet visar väl att svårighet är mycket mer relaterat till hur främmande/obesläktat det andra språket är än antalet former i en viss kategori?
Exempel på vad? Samtiga 145 former är ju helt förutsägbara? Vari ligger svårigheten?

Fast nu är vi inne på nåt cirkelresonemang. Den tråden är full med påståenden om hur svårt polska är. Det finns däremot inte en enda objektiv källa i den som visar att det verkligen är så. Har du nån källa som inte är en ren åsikt?

Svårt sa jag, inte omöjligt. Vad beträffar barn så har de ju helt annan språkinlärningsförmåga än vuxna.
Låt oss säga så här; vi antar att kinesiska hade 7 kasus, personböjda verb och en jäkligt utvecklad morfologi. Tror du, eller tror du inte, att svenskar hade uppfattat kinesiska som svårare?
Svårigheten ligger naturligtvis i att lära sig de 145 ändelserna, och när de ska användas. Dessutom finns flera konjugationer, varpå ändelserna ändras. Glöm inte heller de oregelbundna verben.
Jag vet inte vad det är för källa du eftersöker. En utomjording?

Vi hade säkert uppfattat det som svårare. Alla vet ju i ryggmärgen att kasustabeller är det svåraste som finns när det gäller språk. Särskilt om det står latinska beteckningar på axlarna.

Ja, och den "komplikationen" fullkomligt drunknar ju i alla andra komplikationer. Svenskan har t.ex. tio upphöjt till 12 olika sätt att bilda en mening med tre ord (om mina beräkningar stämmer). För att förstå svenska måste din hjärna kunna parsa samtliga dessa.

Nej, men någon form av undersökning av en mätbar konsekvens borde väl inte vara så svårt att länka till?

Om polska, ryska whatever verkligen är objektivt svårare att lära sig än svenska, mandarin etc så måste det ju yttra sig på något sätt som går att mäta, eller hur? Annars är ju påståendet helt meningslöst eller bara en ren åsikt av typen "monopol är svårare än schack".

Jag är övertygad om att en tung morfologi, gärna med agglutinerande inslag, uppfattas av gemene jordbo som svårare att lära sig, än analytiska språk.
Nu är du löjlig. För att kunna ryska måste man kunna ett antal av de verbformerna, för att kunna svenska räcker det med de ytterst få verbformer vi har, sen några modala hjälpverb och vips så är man klar. Bara att börja pussla ihop meningar. Ryska måste man tänka efter noga. Vad händer om man råkar använda genitiv istället för dativ? Totala missförstånd.
Det finns sådana undersökningar, men eftersom det gäller engelskspråkiga så antar jag på förhand att du underkänner dem.
Vi har ju redan avhandlat flera exempel på det i polacktråden. Polacker räds att skriva till myndigheter, eftersom de inte vet hur de ska uttrycka sig, rent grammatiskt. Det tycker jag talar en hel del för att polska är en klass för sig. Känner du många svenskar som drar sig för att skriva till Försäkringskassan, för att de är osäkra på hur man böjer verb?

OK. Det tror inte jag. Annat än av de skäl som angetts tidigare.


Fast nu är ju argumentationen på ren dagisnivå. Vad händer om man använder fel preposition på svenska? Vad händer om man säger "päron" när man menar "äpple"? Totala missförstånd.

Nej, det hade jag absolut inte gjort. Kan du inte länka?

Och nu är vi tillbaka till det anektdotiska "polska är svårt eftersom det finns polacker som säger att polska är svårt". Du kan inte tänka dig att det kan finnas historiska och kulturella förklaringar till detta?

Hur vågade de gamla proto-indoeuroperna ens öppna munnen? Tänk om de råkade använda plural vokativ när det skulle vara dualis instrumentalis? Totala missförstånd.

Vilka skäl?
Fel preposition på svenska? "Jag har varit i banken idag". Alla fattar.
http://opishposh.com/10-hardest-languages-to-learn-for-english-speakers/

Nu råkar kinesiska vara med där, men som du ser har finska, ungerska, estniska och polska givna platser. Alla med otroligt tung morfologi. Dessa hade säkerligen inte varit där med samma grammatik som kinesiska.
Vilka skulle dessa vara, som inte finns i något annat språk?
De begick säkerligen grammatiska misstag även de. Säkert var det därför som språken blev grammatiskt enklare allteftersom tiden gick.

Av samma skäl vi ältat tusen gånger tidigare. Ett språks svårighet mäts i antalet tänkabara form i en godtyckligt utvald kategori?



Fel ändelse på ryska? "я была в банки". Alla fattar.

(Om vi nu ska argumentera på ren dagisnivå.)

I övrigt förstår jag inte ditt ständigt återkommande till att just polska (och andra slaviska språk) skulle vara så missförståndsbenägna. Är de felkonstruerade, menar du? Borde inte snarare en rik och obligatorisk morfologi ge robusthet och redundans? Kan man inte viska när man pratar polska utan att bli ständigt missförstådd?

Fast vad är det där för lista egentligen? Är det nån privat topplista? Sen stämmer den ju, precis som själv du konstaterar, inte särskilt väl med dina resonemang. Hur kan arabiska med tre fjuttiga kasus ligga tvåa? Hur kan kantonesiska med 1 form av "läsa" ligga före polska som har A4-sidor former? Något stämmer uppebarligen inte.


Vad då inte "i något annat språk"? Det är väl tvärtom ganska vanligt att man anser att det egna språket är unikt?

Ja. Fast då får man ju å andra sidan problem med att förklara varför det var "svårt" från början?

Var de masochister som tvingade sig själv att traggla supersvåra böjningstabeller dagarna i ända trots att det egentligen var helt onödigt?

Inte enbart, men det spelar en viktig roll.
Dock finns exempel på ryska där missförstånd kan ske. I svenska är tillfällena färre. Nej, men de har många ändelser, och eftersom varje ändelse har en egen betydelse så uppstår lätt missförstånd om man brukar ändelserna felaktigt.
Jag vet inte, den kom upp när jag googlade. Du hakar upp dig på kasus, jag förstår inte varför. Arabiska verb är inte att leka med för den svagsinte, då är tre kasus hit eller dit ganska ointressant. Verb tillhör också morfologin.
Öh, va? Att folk räds skriva till myndigheter för att de anser att de inte behärskar sitt modersmål tillräckligt bra förekommer vad jag vet endast hos polacker.
Jag har förklarat det gång på gång.

Ett påhittat språk har lokativ som möjligt kasus. Språket har tre genus.

I huset heter "u gruste" (m. sg.)
I salen heter "u lintka" (f. sg.)
I badkaret heter "u rulkanito" (n. sg.)

I plural blir ändelserna också annorlunda.

I husen heter "u grusti" (m. pl.)
I salarna heter "u lintky" (f. pl.)
I badkaren heter "u rulkanitu" (n. pl.)

Olika ändelser eftersom språket har tre genus. Jag kan dessutom avslöja att detta språk har många oregelbundet böjda substantiv, så ändelserna varierar kraftigt. Hur kan detta vara precis lika svårt som att bara sätta ett "i" framför substantivet, som sedan står oböjt? Förklara det för mig.

Du valde den enklaste:

- Jag har varit under banken idag. (Vägbanken?)

Självklart kan det bli tvärfel på svenska också. Om det inte finns något sammanhang så fattar man helt enkelt inte.

Ja, du påstår att det är så. Det vet vi redan.
Hakar jag upp mig på kasus? Lechonians verblista består ju till 90 % av kasusböjningar av verbparticip. Behöver man lära sig detta från scratch varje gång man lär sig ett nytt verb? Har det ens något med verb att göra?
Du skämtar nu hoppas jag?
Det beror ju på. Om ändelserna är helt 100 % förusägbara så tillför de ju ingen "komplexitet" alls. Om ändelserna är oregelbundna så är naturligtvis oregelbundenheten en svårighet men oregelbundenhet kan ju finnas på mängder av nivåer.

Hur vet någon (en polack t.ex.) som lär sig svenska att "avgå" är oregelbundet i förhållande till "gå av" och att den ena betydelsen inte ens går att förutse från den andra? Brutalt komplext att behöva nöta in alla dessa oregelbundenheter för varje tänkbar kombination av verb och preposition.

Återigen: Vilka mätbara effekter uppstår till följd av dina teorier kring hur man rangordnar språk efter (objektiv) svårighet?

Så är det. Men det verkar konstigt om det samtidigt innebar att språken förlorade en stor del av sin uttrycksförmåga. Rimligen innebar det att komplexiteten växte sig större på något annat håll.

Jag skrev ett brev i min bok (den är ju en brevroman)
Jag skrev ett brev till min bok (som ska ingå i den)
Jag skrev ett brev på min bok (praktiskt att ha som underlag)
Jag skrev ett brev om min bok (min kusin ville veta något om den)
Jag skrev ett brev utan min bok (jag kom ihåg allt innehåll själv)
Jag skrev ett brev under min bok (jag gömde det så att ingen skulle se)
Jag skrev ett brev med min bok (boken kom som bilaga)
Jag skrev ett brev från min bok (ett av dem som ingår i brevromanen)
Jag skrev ett brev efter min bok (när jag hade skrivit klart den)
Jag skrev ett brev bredvid min bok (den låg uppslagen vid sidan om)
Jag skrev ett brev utöver min bok

Herregud vilka missförstånd.

Även om det är givet utifrån sammanhanget att det handlar om böcker och brev kan det ju vara svårt att få fram dessa betydelser.