Citat:
Ursprungligen postat av
JaneC
Av samma skäl vi ältat tusen gånger tidigare. Ett språks svårighet mäts i antalet tänkabara form i en godtyckligt utvald kategori?
Inte enbart, men det spelar en viktig roll.
Citat:
Ursprungligen postat av
JaneC
Fel ändelse på ryska? "я была в банки". Alla fattar.
(Om vi nu ska argumentera på ren dagisnivå.)
I övrigt förstår jag inte ditt ständigt återkommande till att just polska (och andra slaviska språk) skulle vara så missförståndsbenägna. Är de felkonstruerade, menar du? Borde inte snarare en rik och obligatorisk morfologi ge robusthet och redundans? Kan man inte viska när man pratar polska utan att bli ständigt missförstådd?
Dock finns exempel på ryska där missförstånd kan ske. I svenska är tillfällena färre. Nej, men de har många ändelser, och eftersom varje ändelse har en egen betydelse så uppstår lätt missförstånd om man brukar ändelserna felaktigt.
Citat:
Ursprungligen postat av
JaneC
Fast vad är det där för lista egentligen? Är det nån privat topplista? Sen stämmer den ju, precis som själv du konstaterar, inte särskilt väl med dina resonemang. Hur kan arabiska med tre fjuttiga kasus ligga tvåa? Hur kan kantonesiska med 1 form av "läsa" ligga före polska som har A4-sidor former? Något stämmer uppebarligen inte.
Jag vet inte, den kom upp när jag googlade. Du hakar upp dig på kasus, jag förstår inte varför. Arabiska verb är inte att leka med för den svagsinte, då är tre kasus hit eller dit ganska ointressant. Verb tillhör också morfologin.
Citat:
Ursprungligen postat av
JaneC
Vad då inte "i något annat språk"? Det är väl tvärtom ganska vanligt att man anser att det egna språket är unikt?
Öh, va? Att folk räds skriva till myndigheter för att de anser att de inte behärskar sitt modersmål tillräckligt bra förekommer vad jag vet endast hos polacker.
Citat:
Ursprungligen postat av
JaneC
Ja. Fast då får man ju å andra sidan problem med att förklara varför det var "svårt" från början?
Var de masochister som tvingade sig själv att traggla supersvåra böjningstabeller dagarna i ända trots att det egentligen var helt onödigt?
Jag har förklarat det gång på gång.
Ett påhittat språk har lokativ som möjligt kasus. Språket har tre genus.
I huset heter "u gruste" (m. sg.)
I salen heter "u lintka" (f. sg.)
I badkaret heter "u rulkanito" (n. sg.)
I plural blir ändelserna också annorlunda.
I husen heter "u grusti" (m. pl.)
I salarna heter "u lintky" (f. pl.)
I badkaren heter "u rulkanitu" (n. pl.)
Olika ändelser eftersom språket har tre genus. Jag kan dessutom avslöja att detta språk har många oregelbundet böjda substantiv, så ändelserna varierar kraftigt. Hur kan detta vara precis lika svårt som att bara sätta ett "i" framför substantivet, som sedan står oböjt? Förklara det för mig.