PK hos den yngre generationen...

Det har väl inte på väldigt länge blåst så mycket "höger vindar" i samhället som dom senaste åren?

Jag ser inte ett spår av vänstervärderingar har något större inflytande i praktiken i dagens samhälle. Det är väl i princip "alla kan bli vad dom vill bara man kämpar" och konkurrensen om jobben är stenhård så det gäller att vara bäst -tugget rakt igenom som möter dom unga i dag.

Var ser du alla dessa 68-rörelsen människor i media? Själv ser jag i princip bara johan stael von holstein jan björklund kopior stå och idissla sitt entreprenör-betyg-det-måste-löna-sig-att-vara bäst.

Det är ju inte direkt kännetecknande för solidaritet och gammal 68-vänster-rörelse att i grupp gå ihop och skapa tio sidor långa lowlife/svin/wt/tredje klassens lowlife -trådar om människor som "råkat" hamna lite på sniskan.

Jag tror dom unga i dag möter förväntningar och normer som dom har svårt att både identifiera sig med och leva upp till och därav mår dåligt.

Jag personligen gillar inte uttrycket "högervindar", det känns som det syftar på att folk röstar på SD (eller extrema högeralternativ) av slump eller ingen orsak. "Högervindarna" är såklart ett missnöje med en idiotisk politik. Det är mer än bara invandringen, all löjlig "ta från de rika och ge till de fattiga". Klart man ska göra det i viss mån, men idag behöver man inte ens försöka och får pengar i alla fall. Riggande romer på varenda gata, kids (som egentligen är upp emot 40 år) som sitter hemma och spelar datorspel. Hippies som knarkar men det är lugnt, de får ju socialbidrag ändå.


Vad är det för vänstervärderingar som inte får något inflytande i praktiken? Du vet att vi har en rödgrön regering va? Med torskar som Åsa Romson och Fridolin i spetsen. Svinhög skatt som de som kämpar mest får ut minst utav. De som får ut mest pengar av välfärden är de som minst förtjänar de. Återigen, klart man ska hjälpa folk som verkligen kommit i knipa men idag är det patetiskt. Jag skulle kunna jollra om på mitt jobb att jag lider av depression och om jag hade varit ihärdig hade jag säkert kunnat få 100% sjukskrivenhet med minst 80% lön resten av livet.


Mycket möjligt, men ibland får man faktiskt tänka som en vuxen även när man är barn. Jag hade väldigt svårt själv att identifiera mig som barn och ända upp tills jag var 17-18 år. Sen gjorde jag en helomvändning, tog mig i kragen och såg på vad som egentligen behövde göras för att lyckas. Alldeles för många från "TV-spelsgenerationen" som sitter hemma och inte gör ett skit och tycker de är missförstådda. Allt lallilall med barn och ungdomar är rent av kontraproduktivt, skapar en lat pissgeneration som inte kommer bidra till någonting.

Nej, det tycker jag verkligen inte. Det jag menade är att det är en färre andel som är extremt röda bland de äldre än de yngre. I skolval så är det historiskt en större andel röda röster än mitten/blåa, så detta tyder på att människor rör sig mer åt höger när de blir äldre.
Och med det sagt så vill jag hävda att höger i Sverige idag, endast är mitten/liberaler, och möjligen något konservativa åt höger, medans vänster är ända ut mot kommunistspetsen.

Här i Sverige så är vi traditionellt ett väldigt rött land, med socialistiska värderingar. Det du pratar om är snarare kapitalism, vilket vi också har. Kapitalismen finns både till höger och till vänster, men inte till extremvänstern. Men socialismen i landet karakteriseras kanske främst utav vårat välfärdssamhälle.

Jag vet tyvärr inte vad 68-rörelsen är, men utav din fråga att döma så tolkar jag det som några som är väldigt blåa i sitt tänkande. Eller, "väldigt" med svenska mått mätt. Vart jag ser dem i media vet jag inte. Jag ser i princip inga riktigt mörkblåa värderingar i media, bara röda eller ljusblå.

Jag tror också att det är som du säger att unga idag inte har någon riktig framtidstro, och att alla vill bli något stort, men verkligheten snart kommer ikapp dem.
Men det är väl en del utav den PK-anda som finns bland unga, att det ska vara allt åt alla, och alla ska ha det bästa. Men tyvärr så fungerar ju inte världen så.

Kontentan i det hela är att ungdomars PK-ism, och rödhet, är historisk, och inte bara här i Sverige av vad jag fått uppfattningen om. Det är min uppfattning att de flesta samhällen ser ut så, om de kanske inte är i kris.
Det är alltså ingenting att reflektera över som någonting som är varken bra eller dåligt, utan det är någonting man får förhålla sig till. Andelen PK/röd hos ungdomar varierar i takt med övriga samhället.

Tycker det verkar vara mer av antingen eller. De som känner behov av att gå all-in kulturmarxism har fina möjligheter till det. Sedan så hänger de med folk som tycker likadant över Tumblr och annan social media. Dessa kan utveckla pk-ismen till en komplett religion helt i fred. Enda problemet med detta är väl att de sedan lyfts fram av vårat cyniska etablissemang så att de får mer uppmärksamhet än vad de förtjänar.

Men samtidigt så har vi vad vi kan kalla för flashback-generationen. Bland dessa så tror jag inte att PK är på långa vägar lika starkt. Gissar att många unga vita män mellan 15 och 25 i slutändan hamnar där helt enkelt därför att deras ofta rebelliska, antiauktoritära och mer fritänkande attityd + internet långsamt dränerar de officiella lögnerna på deras makt. Kvar blir djupt cyniska unga män utan egentliga illusioner som sedan spelar med utan att egentligen inte tro ett skit på överideologin.

Tror att den mest hopplösa generationen faktiskt är folk födda mellan 75-85 så att de var unga under nittiotalet. Då formades de dels djupare av samhället innan internet och dels djupare av de ungdomskulturer som dominerade då. Men dagens unga? Knappast. De växer upp i ett samhälle med avgrundsdjupa sociala problem samt samhälleliga lögner inom allt ifrån utrikespolitik, inrikespolitik och den sociala sfären som helt enkelt inte håller för en enkel analys.

Tror vi kommer dras med båda sidorna under lång tid. Dessa kommer inte komma överens helt enkelt då de tycker så diametralt olika. Gamergate är ett fint exempel på den här konflikten bland unga människor. Det är fullt krig mellan profitinriktade "social justice warriors" och cyniska unga män som vill bli lämnade ifred där såklart etablissemanget ställer sig på SJW-sidan som de alltid gör.

Är själv 90-talist och kan säga att jag känner igen mig i en del av trådens beskrivningar. Det som generellt sett verkar stämma är att de flesta unga ca. 18-24, (främst tjejer) röstar MP, FI, V medan killarna är lite mer spridda i den politiska sfären.

Min teori är att dessa unga kvinnor dras till tidigare nämnda partier dels p.g.a. att dessa tilltalar känslorna mest och ingjuter en mer inkluderande bild av sig själva (rädda miljön, rädda välfärden, rädda skolan, rädda invandrarna, rädda kvinnorna, rädda hela världen) än vad exempelvis blåa partier gör, som kan ses som mer hårda i.o.m. lägre skatter & bidrag, att man ska göra rätt för sig, konservativa värden m.m.

Längre fram i livet, med livserfarenhet och automatisk segregation till vita områden utav både biologiska och sociala faktorer så börjar dessa kvinnor tänka mer logiskt och resonabelt. Skulle gissa att detta sker någonstans efter 35, och då börjar man bli mer spridd politiskt. De kvinnor som fortfarande håller sig åt vänster är i regel feminister, socionomer och/eller insnöade PK-vurmare.

Det som talar för att 90 och 00-talets unga börjar bli mer anti-PK är förmodligen just den massiva MENA-invandringen. Grundskolor och gymnasier som tidigare varit prestigefyllda, populära och med goda resultat (90 % vita elever) har med tiden vänt helt och hållet, detta har i regel skett efter att man sänkt behörighetskrav samt introducerat SFI för invandrade ungdomar - vilket lett till motsättningar, sämre inlärning osv.

Ni har rätt i att många unga snabbt slukar det första de läser från MSM och därefter bildar en åsikt, men när verkligheten knackar på är det ändå många som får sig en funderare. Med tanke på att SD är tredje största parti idag så måste det vara väldigt svårt att ha undgått debatten. Från egen erfarenhet har jag märkt att invandring/tiggeri allt oftare blivit ett mer vanligt samtalsämne i familje- och jobbkretsar, vilket enbart är positivt.

Ojdå. 68-vänstern.

Pojkrums-"högern" och tokliberalerna i Alliansen med vänsterpartiet Moderaterna i spetsen hyser allt annat än konservativa värden. Enbart det gula (varför fick de den färgen?) i SD stå för något sådant idag.

Det har du alldeles rätt i, åsyftade gamla KD och M innan 90-talet, det enda alternativet idag är förmodligen Kristna Värdepartiet utöver SD.

Den yngre generationen är mindre PK, helt klart. Det är inte ovanligt att man talar klarspråk - d.v.s inte har några problem med att säga att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken, att invandrare beter sig ociviliserat, och att invandrarområden är sunkiga och skitiga (inte farliga). Det har den äldre generationen väldigt svårt med. De är överbelånade och hävdar att de älskar mångkultur, fast de bosätter sig långt ifrån mångkulturen och sätter sina barn i invandrarfria skolor.

Det är knappast så att majoriteten av alla ungdomar röstar på extremvänstern (FI, MP, V), de som gör det är PK och dumma i huvudet. Men resten, oavsett partitillhörighet har nog åsikter som är mindre PK än den äldre generationen.

Jag håller inte med om att det är vanligt att tjejer röstar på extremvänstern, kanske bland emos, hippies och punkarbrudar. Bland vanliga tjejer så är det blandat. Antingen höger (alliansen) eller progressiv vänster (SD, S).

Även bland universitetsstudentskor? Skrämmande i så fall hur den intellektuella nivån snart är försvunnen när folk slutar tänka kritiskt och på djupet.

Det är min uppfattning att 20-nånting-åringarna är betydligt mindre PK och MENA-vurmande än äldre generationer. Det är i huvudsak de som vuxit upp i relativt säkra omgivningar och sakta men säkert sett allt barka helt åt skogen. Det är de som gick i samma skola/klass som de lokala gangsterblattarna som i sina yngre dar var problematiska busfrön men som sedemera tog högskoleexamen i knarklangning och skottlossning på öppen gata. Man har med egna ögon sett hur en lugn och säker tillvaro ställs upp och ner av en handfull kaosblattar och drar därefter sina egna slutsatser - huruvida det är en korrekt slutsats kan debatteras men det är en relativt enkel association att göra.

Jag röstar på SD men tar starkt avstånd från att ogilla homosexuella. Jag ogillar inte heller invandrare överlag, bara invandringspolitiken. Man kan vara politiskt korrekt i bemärkelsen att man inte i onödan vill förorätta eller försvåra livet för enskilda individer, samtidigt som man är kritisk till en politik som ger vissa individer otillbörliga fördelar på min bekostnad.

Sen är det en annan fråga att politisk inkorrekthet ibland kan ha ett egenvärde, i syfte att testa yttrandefrihetens gränser. Även om jag inte ogillar homosexuella (vafan, mer tjejer åt mig liksom) kan jag dra bögskämt osv. Det som inte tål att skämta om är inte värt min respekt.