Att uppoffra tid, lycka och energi villkorslöst åt en annan individ i syfte att göra denna person lyckligare är godhet/kärlek.
Jag tror de flesta handlingar är egoistiska, även fast handlingen är "god" strålar mycket om inte allt tillbaka för att mätta sig. Egot är logiskt på grund av människans natur att vilja överleva och känna lycka. Människan är dock kapabel till kärlek. Kärleken sitter i själen och beter sig ologiskt.
Att dö för någon annan är kärlek, men också ologiskt.
Att ta tid, lycka och energi från någon annan i girighet är ondska.
Ondskan och kärleken är två olika vägar som människan försöker nå Gud. Ondskan som sitter i egot försöker att ta till sig all energi och tid ihop om att bli störst. Gud är störst och Gud är kärlek. Således försöker ondskan ta över kärleken. Shaytan är roten till all ondska och har konstruerat illusionen om att det är en väg att nå Gud. Fast kärleken är den enda vägen, då Gud är allsmäktig.
Försöker inte skapa en konkret diskussion vill bara sprida mina flummiga tankar såhär lagom hög som man är och förhoppningsvis ge lite inspiration