Off-topic:
Hej,
Jag vill brja med att sga att ditt inlgg berrde mig djupt. Jag har sjlv en mamma som varit orolig och grtit ver min beroendesjukdom. Efter mnga rs kamp verkar jag ntligen vara p vg att besegra den, men jag vet hur svrt det r fr bde den som kmpar och de som lskar dem. Jag beklagar verkligen din frlust och den smrta du gr igenom. Det du delade fick mig att tnka p en hndelse i mitt eget liv fr 15 r sedan som liknar det du beskriver.
Jag tog en verdos av LSD, och det slutade med att jag kastade mig ner frn en balkong. Jag krossade bda mina hlben och en kota i ryggen. Det fljdes av ett r i rullstol och fyra r p kryckor. Nr jag lg p rehabilitering trffade jag en tjej med exakt samma skador som jag hon hade ocks kastat sig ut genom ett fnster under en snedtripp. Det r ngot med LSD och snedtrippar som verkar skapa en oerhrt stark knsla av att behva fly frn en akut fara, ven om faran bara existerar i huvudet.
Jag tror inte att det handlar om sjlvskadebeteende, och jag vill sga till dig att inte grubbla fr mycket p om din son hade andra underliggande problem som kan ha drivit honom till det. Snedtrippar r ofta fyllda av s frmmande, skeva och orealistiska tankar att de inte behver ha ngon logisk koppling till verkligheten. I mitt fall fick jag fr mig att jag hade vldtagit ngon och att folk i rummet planerade att mrda mig och grva ner mig i skogen. Dessutom trodde jag att jag skulle f ligga begravd i tusentals r och knna hur jag ruttnade. Det lter groteskt och osammanhngande, men fr mig var det helt verkligt i stunden, trots att ingenting av det stmde.
Jag tror att din son, precis som jag och mnga andra, kastade sig ut i ett desperat frsk att fly frn den skrck han upplevde under trippen. Det r tyvrr en tragisk risk med LSD det fr en att handla p impulser som knns livsndvndiga i gonblicket, oavsett hur absurda de r.
Jag hoppas att det jag berttar kan ge dig lite insikt eller tminstone en annan vinkel p det som hnt. Om du vill prata mer eller har ngra frgor r du varmt vlkommen att skriva. Jag finns hr och delar grna med mig av det jag kan fr att hjlpa.
Fridens liljor,
Fnatte
Citat:
Ursprungligen postat av
SylviaStrut
Jag har sjlv aldrig testat psykedelia. Cannabis har heller aldrig varit "min grej" i yngre dar nr man skulle testa saker. Mdma dremot tyckte jag var riktigt hrligt i 20-rsldern. Jag r nu 57 och har inte knarkat p vldigt mnga r. Tycker det knns oansvarigt att som vuxen mnniska hlla p och trippa som vore man 25 hela livet... tminstone nr det finns andra mnniskor som r beroende av att jag r stabil.
Men nu till saken: Min 16-rige son dog knall och fall under nyrsnatten, pga att han och hans 4 vnner i samma ldersspann- kpte "lappar" och hade redan tagit de nr de kom till oss p nyrsafton. Jag hade kpt Hennessy till min son och tnkte han skulle f festa med lite cola och hennessy och s skulle vi laga mat tillsammans. Ingen hade nmnt ngot om att ta lsd... Men det var ju liksom lite fr sent att stoppa det d. Innan hade jag snackat allvar med honom om att jag mrkt att han rkt fr mycket cannabis p sistone, men han frnekade det sklart. Jag vet att han hade en vape som han rkte p ntterna under tcket. Jag knde att han blev "skev" och ser det ven p fotona han finns med p. Hans blick skevar mer och mer p ena gat och han ser liksom "spak" ut. Liksom nollstlld. Usch. Jag nskar att jag hade kunnat stoppa det hr, att jag frstr nu att han innan den kvllen - hade en underliggande psykos.
Han och vnnerna sa att de tagit lappar flera gnger frut och att det var "lugnt", man kan inte verdosera lsd... Det de missade var ju att man kan d av verilade handlingar under ett rus. Jag lmnade de i en timme ute sjlva efter att ha varit ute med de och smllt fyrverkerier vid 12-slaget. Han hade sprungit ifrn de andra, hittat hem till huset och jag hittade honom i trappen ringandes p grannarnas drrar. Tog med honom upp till lgenheten. Han tog av sig, kissade p sig och upprepade mitt namn och sitt eget namn hela tiden. Sen blev han tvrtyst och nr jag skulle kasta ner nycklarna till de andra som stod nedanfr, fick han ett helt osannolikt utbrott av panik- klttrade snabb som en bergsget upp p vggen (sprang upp) och sen upp p andra vggen och sen krashade rakt ut genom det stngda fnstret... Fy fan. Jag tnker p det dr stndigt. Det r s plgsamt. S ondigt.
Om jag vetat hur det fungerade med lsd hade jag gett honom en imovane jag hade hemma. Det har jag lst lr stilla akuta psykoser. Han har aldrig uppvisat ngot sjlvskadebeteende innan detta. S det var absolut inte med avsikt han gjorde s hr. Ville bara inflika detta i debatten.
Det r s sjukt att s mnga unga tror att lsd r helt ofarligt. Man ska ge fan i sna experiment, srskilt som man har blivit hotad av polisen att tvingas vittna mot ngon man bara ftt en bild ifrn p snapchat och som man inte ens knner. Det kan ha varit sna saker som lg och skrpade ocks, i bakhuvudet- som under ett rus utlser panik. Vem vet?
Det r som frlder vldigt svrt att f hjlp ifrn myndigheter- att frska frm sin tonring att sluta knarka. Allt bygger p frivillighet vilket jag tycker r vldigt mrkligt. Det r klart att man inte sjlv anser att det r ett problem nr man brukar saker man upplever fr en att m bra. Men som frlder har man numera inte ens rtt till insyn i sitt barns journal nr hen fyllt 12 r. Det r sjukt att man frn 12 r ska kunna bestmma sjlv ver sin egna hlsa. Frmodligen har idioterna i regeringen instiftat detta fr att "skydda" barn ifrn hedersfrtryck, s att 12-riga tjejer kan skaffa p-piller eller korrigera sitt kn- utan att deras frldrar kan "lgga sig i"?
Vi hade en nra relation med varandra och vi pratade om allt. Men jag har sett andra ungdomar som anvnt mycket vrre saker och gjort olagligheter fr att kunna upprtthlla sitt missbruk. Deras frldrar har inte haft en chans att f bukt med sin ungdom, om hen inte sjlv gtt med p behandling. Det anser jag r helt galet i vr samtid dr alla droger r s lttillgngliga. Det r ju bara att g in p det frbannade snapchat och bestlla...
On-topic:
Jag misstnker att jag har HPPD och har haft det under en lng tid. Det har blivit en s pass vanlig del av min vardag att jag r osker p hur vanlig syn egentligen ska vara, vilket gr det svrt att avgra om det jag upplever skiljer sig mycket frn det normala.
Det knns som om ett genomskinligt lager av strningar ligger ver mitt synflt, som en subtil men stndig nrvaro. Trots det har jag lrt mig att leva med det. Jag har accepterat det som en del av min verklighet och knner mig inte srskilt strd av det lngre. Det r mest ngot som finns dr i bakgrunden, snarare n ngot som aktivt pverkar mig i vardagen.