HPPD FAQ - faran med psykadeliska droger

Jag har testat lamotrigin, av andra anledningar dock. Tyckte inte att det gjorde någon skillnad. Tar quetiapin för sömnen och det gör det om något bara värre.

Har haft HPPD i åtta år nu, vissa dagar tänker jag mindre på det och andra mer. Jag skulle säga att min HPPD är som att vara i stadiet man börjar känna av LSDn, men innan den kickar på riktigt.

Jag tycker att växter är vackrare än de var pre-HPPD, men det är jobbigare att läsa och det bidrar ju till overklighetskänslor, när allt blinkar, flyttar runt, har auror och är flimrigt. Lite perspektivförändringar också, saker och särskilt personer kan se väldigt märkliga ut ibland. Allt som rör sig snabbt har "trails".
Jag har haft perioder där jag sett skuggor som rör sig i ögonvrån, men det tror jag snarare har med någon stress/ptsd-kombination att göra.

Nåväl. Så går det när man tar psykedelika likt en rockstjärna under några års tid. "Det här är inte gratis", tänkte jag under flera rus, så det är väl på detta vis jag betalar för att få ha mått så gott.

Jag har själv aldrig testat psykedelia. Cannabis har heller aldrig varit "min grej" i yngre dar när man skulle testa saker. Mdma däremot tyckte jag var riktigt härligt i 20-årsåldern. Jag är nu 57 och har inte knarkat på väldigt många år. Tycker det känns oansvarigt att som vuxen människa hålla på och trippa som vore man 25 hela livet... Åtminstone när det finns andra människor som är beroende av att jag är stabil.

Men nu till saken: Min 16-årige son dog knall och fall under nyårsnatten, pga att han och hans 4 vänner i samma åldersspann- köpte "lappar" och hade redan tagit de när de kom till oss på nyårsafton. Jag hade köpt Hennessy till min son och tänkte han skulle få festa med lite cola och hennessy och så skulle vi laga mat tillsammans. Ingen hade nämnt något om att ta lsd... Men det var ju liksom lite för sent att stoppa det då. Innan hade jag snackat allvar med honom om att jag märkt att han rökt för mycket cannabis på sistone, men han förnekade det såklart. Jag vet att han hade en vape som han rökte på nätterna under täcket. Jag kände att han blev "skev" och ser det även på fotona han finns med på. Hans blick skevar mer och mer på ena ögat och han ser liksom "spak" ut. Liksom nollställd. Usch. Jag önskar att jag hade kunnat stoppa det här, att jag förstår nu att han innan den kvällen - hade en underliggande psykos.

Han och vännerna sa att de tagit lappar flera gånger förut och att det var "lugnt", man kan inte överdosera lsd... Det de missade var ju att man kan dö av överilade handlingar under ett rus. Jag lämnade de i en timme ute själva efter att ha varit ute med de och smällt fyrverkerier vid 12-slaget. Han hade sprungit ifrån de andra, hittat hem till huset och jag hittade honom i trappen ringandes på grannarnas dörrar. Tog med honom upp till lägenheten. Han tog av sig, kissade på sig och upprepade mitt namn och sitt eget namn hela tiden. Sen blev han tvärtyst och när jag skulle kasta ner nycklarna till de andra som stod nedanför, fick han ett helt osannolikt utbrott av panik- klättrade snabb som en bergsget upp på väggen (sprang upp) och sen upp på andra väggen och sen krashade rakt ut genom det stängda fönstret... Fy fan. Jag tänker på det där ständigt. Det är så plågsamt. Så onödigt.

Om jag vetat hur det fungerade med lsd hade jag gett honom en imovane jag hade hemma. Det har jag läst lär stilla akuta psykoser. Han har aldrig uppvisat något självskadebeteende innan detta. Så det var absolut inte med avsikt han gjorde så här. Ville bara inflika detta i debatten.

Det är så sjukt att så många unga tror att lsd är helt ofarligt. Man ska ge fan i såna experiment, särskilt som man har blivit hotad av polisen att tvingas vittna mot någon man bara fått en bild ifrån på snapchat och som man inte ens känner. Det kan ha varit såna saker som låg och skräpade också, i bakhuvudet- som under ett rus utlöser panik. Vem vet?

Det är som förälder väldigt svårt att få hjälp ifrån myndigheter- att försöka förmå sin tonåring att sluta knarka. Allt bygger på frivillighet vilket jag tycker är väldigt märkligt. Det är klart att man inte själv anser att det är ett problem när man brukar saker man upplever får en att må bra. Men som förälder har man numera inte ens rätt till insyn i sitt barns journal när hen fyllt 12 år. Det är sjukt att man från 12 år ska kunna bestämma själv över sin egna hälsa. Förmodligen har idioterna i regeringen instiftat detta för att "skydda" barn ifrån hedersförtryck, så att 12-åriga tjejer kan skaffa p-piller eller korrigera sitt kön- utan att deras föräldrar kan "lägga sig i"?

Vi hade en nära relation med varandra och vi pratade om allt. Men jag har sett andra ungdomar som använt mycket värre saker och gjort olagligheter för att kunna upprätthålla sitt missbruk. Deras föräldrar har inte haft en chans att få bukt med sin ungdom, om hen inte själv gått med på behandling. Det anser jag är helt galet i vår samtid där alla droger är så lättillgängliga. Det är ju bara att gå in på det förbannade snapchat och beställa...

"I destroy homes, tear families apart - take your children, and that's just the start.
I'm more costly than diamonds, more costly than gold - the sorrow I bring is a sight to behold.
And if you need me, remember I'm easily found.
I live all around you, in schools and in town.
I live with the rich, I live with the poor, I live down the street, and maybe next door.
My power is awesome - try me you'll see.
But if you do, you may never break free.
Just try me once and I might let you go, but try me twice, and I'll own your soul.
When I possess you, you'll steal and you'll lie.
You'll do what you have to just to get high.
The crimes you'll commit, for my narcotic charms, will be worth the pleasure you'll feel in your arms.
You'll lie to your mother; you'll steal from your dad.
When you see their tears, you should feel sad.
But you'll forget your morals and how you were raised.
I'll be your conscience, I'll teach you my ways.
I take kids from parents, and parents from kids, I turn people from God, and separate from friends.
I'll take everything from you, your looks and your pride, I'll be with you always, right by your side.
You'll give up everything - your family, your home, your friends, your money, then you'll be alone.
I'll take and I'll take, till you have nothing more to give.
When I'm finished with you you'll be lucky to live.
If you try me be warned this is no game.
If given the chance, I'll drive you insane.
I'll ravish your body, I'll control your mind.
I'll own you completely; your soul will be mine.
The nightmares I'll give you while lying in bed.
The voices you'll hear from inside your head.
The sweats, the shakes, the visions you'll see.
I want you to know, these are all gifts from me.
But then it's too late, and you'll know in your heart, that you are mine, and we shall not part.
You'll regret that you tried me, they always do.
But you came to me, not I to you.
You knew this would happen.
Many times you were told, but you challenged my power, and chose to be bold.
You could have said no, and just walked away.
If you could live that day over, now what would you say?
I'll be your master; you will be my slave.
I'll even go with you, when you go to your grave.
Now that you have met me, what will you do?
Will you try me or not?
Its all up to you.
I can bring you more misery than words can tell.
Come take my hand, let me lead you to hell."
Signed
DRUGS

Har haft hppd flera omgångar i livet. Har aldrig brytt mig eller blivit rädd för något. Det där nog individuella förutsättningar som inte enbart beror på psykedeliska substanser. Självklart ska man vara försiktig, men för mig har det bara gett skarpare syn och mycket skarpare sinnen överlag. Då till viss bekostnad på komprimeringsgrad och överlappning av epifys/nervbanorna.

Att landa från en psykedlisk tripp innebär att släppa den.

ta bort

Off-topic:

Hej,

Jag vill börja med att säga att ditt inlägg berörde mig djupt. Jag har själv en mamma som varit orolig och gråtit över min beroendesjukdom. Efter många års kamp verkar jag äntligen vara på väg att besegra den, men jag vet hur svårt det är för både den som kämpar och de som älskar dem. Jag beklagar verkligen din förlust och den smärta du går igenom. Det du delade fick mig att tänka på en händelse i mitt eget liv för 15 år sedan som liknar det du beskriver.

Jag tog en överdos av LSD, och det slutade med att jag kastade mig ner från en balkong. Jag krossade båda mina hälben och en kota i ryggen. Det följdes av ett år i rullstol och fyra år på kryckor. När jag låg på rehabilitering träffade jag en tjej med exakt samma skador som jag – hon hade också kastat sig ut genom ett fönster under en snedtripp. Det är något med LSD och snedtrippar som verkar skapa en oerhört stark känsla av att behöva fly från en akut fara, även om faran bara existerar i huvudet.

Jag tror inte att det handlar om självskadebeteende, och jag vill säga till dig att inte grubbla för mycket på om din son hade andra underliggande problem som kan ha drivit honom till det. Snedtrippar är ofta fyllda av så främmande, skeva och orealistiska tankar att de inte behöver ha någon logisk koppling till verkligheten. I mitt fall fick jag för mig att jag hade våldtagit någon och att folk i rummet planerade att mörda mig och gräva ner mig i skogen. Dessutom trodde jag att jag skulle få ligga begravd i tusentals år och känna hur jag ruttnade. Det låter groteskt och osammanhängande, men för mig var det helt verkligt i stunden, trots att ingenting av det stämde.

Jag tror att din son, precis som jag och många andra, kastade sig ut i ett desperat försök att fly från den skräck han upplevde under trippen. Det är tyvärr en tragisk risk med LSD – det får en att handla på impulser som känns livsnödvändiga i ögonblicket, oavsett hur absurda de är.

Jag hoppas att det jag berättar kan ge dig lite insikt eller åtminstone en annan vinkel på det som hänt. Om du vill prata mer eller har några frågor är du varmt välkommen att skriva. Jag finns här och delar gärna med mig av det jag kan för att hjälpa.

Fridens liljor,
Fnatte


On-topic:

Jag misstänker att jag har HPPD och har haft det under en lång tid. Det har blivit en så pass vanlig del av min vardag att jag är osäker på hur ‘vanlig’ syn egentligen ska vara, vilket gör det svårt att avgöra om det jag upplever skiljer sig mycket från det normala.

Det känns som om ett genomskinligt lager av störningar ligger över mitt synfält, som en subtil men ständig närvaro. Trots det har jag lärt mig att leva med det. Jag har accepterat det som en del av min verklighet och känner mig inte särskilt störd av det längre. Det är mest något som finns där i bakgrunden, snarare än något som aktivt påverkar mig i vardagen.

Hej Fnatte!

Jag vill verkligen tacka dig för ditt deltagande svar. Det hjälper faktiskt att få bekräftat att han inbillade sig saker, särskilt som jag hittat klipp i hans telefon där han ser helt skev ut och liksom ser helt förstörd ut när han ”bekänner ” saker som han omöjligt kan ha gjort… Jag har verkligen lekt detektiv och frågat runt men finns inga spår alls av att nåt stämmer av det han sagt. Tydligen hade han enligt bästa vännen tagit lappar väldigt många gånger under 2023. Tack för att de delar med dig och hör gärna av dig igen! Kram!