Tourette Syndrome ADHD

Vad gör man när varken beteende terapi eller medicinering fungerar?

Jag är 25 år gammal och fick diagnosen ADHD och Tourette Syndrome när jag var 3 år gammal.
Skolan har i hela mitt liv varit ett rent helvete, att sitta i ett klassrum tillsammans med 25 andra elever och försöka förstå vad en lärare pratar om, samtidigt som 24 andra personer i klassen viskar, pillar och trixar är så fruktansvärt svårt.
Någon viskar till sin vän snett bakom mig till vänster, all min koncentration och uppmärksamhet drar tvångsmässigt blicken och hela min koncentration åt deras håll. Någon vässar en penna snett bakom mig till höger, hela kroppen och sinnet dras åt det där förbannade ljudet från pennan som vässas. Någon sitter framför mig och suddar febrilt på sitt papper, och min kompis bredvid mig sitter och skriver med sin blyertspenna på pappret, nu är mitt fokus även där.
Istället för att sitta vid min skolbänk och skriva på mitt prov är nu hela mitt fokus på dem bakom mig till både vänster och höger, personen bredvid mig som suddar och vännen bredvid mig som flitigt skriver ner svaren på provet.
Även om jag inte nödvändigtvis konstant sitter och stirrar på alla dem här koncentrations störningarna är min hjärna i full strid med att fokusera på alla dessa saker. Jag sitter och stirrar på mitt prov och försöker förstå hur frågan lyder, men det går inte. När jag jag lyckats läsa halvvägs in på fråga #1 dras all koncentration till den där förbannade blyertspennan som rispar i pappret. Jag börjar om och läser frågan igen, denna gången lyckas jag nästan läsa hela frågan, sedan dras fokus till den där satans pennvässaren. Jag biter ihop och börjar läsa fråga #1 för 3e gången.

Och så fortsätter det, från första klass till sista ring i gymnasiet. ADHD, din jävel!

Som tidigare nämnt har jag också diagnosen Tourette Syndrome. Tourette Syndrome är väldigt olika för olika personer, men en gemensam nämnare är ofta dem "fantastiska" ticsen.
Tourette Syndrome går i många fall, så även mitt, hand i hand med OCD dvs tvångssyndrom.
Redan som liten kom ticsen, som 5 åring hade jag ett riktigt härligt tics där jag tvångsmässigt var tvungen att slicka under mina skor på vintern. När jag kom hem i lägenheten efter att jag varit ute och lekt i snön tog jag i smyg upp min ena sko och slicka på sulan, det var smaken av salt jag ville komma åt. Detta ticset var inte långvarigt, det hände några enstaka gånger. Dock det första ticset jag kommer ihåg.

När jag började i första klass kom ticsen med huvudet, ryckningar med huvudet upp och ned. Upp med huvudet precis som om du skall nicka en fotboll med full kraft. Eller som om du skall göra en sån där tuff "nick hälsning" till någon, fast med överdriven kraft och i en ryckande rörelse.
Nu vänder vi föregående tics, en nick med huvudet ned. Ner med hakan mot bröstet, i den riktningen, med ett ryck och en överdriven kraft.

Sedan adderar vi ett till tics, varför inte liksom, jag har ändå Tourette Syndrome så varför inte köra fullt ut?

Munnen, ett ständigt gapande. Inte ett gapande med ljud, utan bara ett stort tyst gapande, där man spänner käkarna. Precis som om du bara vill skrika rakt ut med all kraft i kroppen. Mitt tics ville som tur var inte ljuda, utan bara öppna munnen under någon sekund för att sedan stänga munnen igen.
Där sitter jag i klassrummet, nickar med huvudet åt alla jävla håll som finns samtidigt som jag växlar till det andra ticset med munnen. Alla blickar på mig. Jag klandrar inte mina klasskompisar, då förstod jag inte ens själv varför jag är som jag är eller gör som jag gör.

När jag fyllde 21 år hände något. Min Tourette Syndrome blommade ut ännu mer! Jag lider nu av något som kallas för "Vuxen Tourette" I många fall där personer har Tourette Syndrome är det som värst i ung ålder och brukar i många fall minska eller avta med åldern. Den turen hade inte jag.

Tvångssyndrom, välkommen tillbaka!

En sådan simpel grej som att gå ut till köket och hämta ett glas med vatten kan lätt bli en plåga för en person med Tourette Syndrome. Jag fyller upp glaset med vatten, börjar gå mot vardagsrummet och halvvägs dit händer det: Touretten får min hand att börja skvalpa med vattnet i glaset, precis så mycket som behövs för att lite vatten skall skvalpa över och hamna på golvet. Underbart! Ställer ner glaset på bordet och går och hämtar papper för att torka upp.

Spisen är varm, jag har stekt köttbullar och tar bort stekpannan från plattan. Mr Tourette bara måste toucha vid den varma plattan. "Ja den är svin varm jag vet" tänker jag för mig själv, men det tar inte Touretten hänsyn till. Touchar den varma plattan 3 jävligt snabba gånger, sen är Touretten nöjd.

Min hjärna tyckte det var ypperligt att utveckla ännu fler olika tics, och nu var det dags för det riktigt tunga alteriet - Koprolali/kopropraxia.

Många förknippar Tourettes syndrom med ofrivilliga utbrott av fula ord eller socialt opassande kommentarer. Till exempel könsord, avföringsord eller sexuella anspelningar. Det kallas koprolali och har en fysisk motsvarighet som heter kopropraxia och visar sig genom obscena gester.

I mitt fall utvecklades tics där jag jag säger "fitta" i tid och otid. Eller snarare halva ordet "fitta" Det blir som ett "Fitt" "Fitt" som tvingas ur munnen. När jag är med vänner, på jobbet, i telefon, på bussen, på stan - ja precis överallt. Så även när jag är helt själv. Man lär sig med tiden att dämpa eller försöka hålla tillbaka ticsen i sociala situationer, men dem finns alltid kvar och dem går inte att dölja helt och hållet.
Jag har kvar mina tics med huvudet, dock har ticset valt att rycka med huvudet i sidled istället. Jag ljuder ett "hummande" med munnen stängd och liksom "hm" "hm". Inga långa "Hmmmm, jag undrar..." utan dem blir som små ljud. Jag fnyser med näsan, som om det var något som kliade i näsan. Jag rör på mina axlar upp och ned till och från, precis som om en jacka skulle sitta obekvämt.

Tourette Syndrome dra åt helvete!

Idag är jag som sagt 25 år gammal. Trotts mina besvär har jag klarat mig okej. Varken ADHD eller Tourette Syndrome går att bota i den benämningen att bli helt fri från sjukdomen. Det är ett helvete att leva med det, men det går, typ.

Jag har kontinuerlig kontakt med läkare inom psykiatrin. Jag har gått på beteende terapi utan framgång.
Eftersom både min ADHD och Tourette Syndrome uppenbarligen stör och försvårar mitt vardagliga liv har jag blivit som någon slags jävla försöks kanin vad det gäller medicinering.
Risperdal/Risperidone, Abilify, Strattera, Ritalin, Concerta - ingenting fungerar. Den ena medicinen fungerar någorlunda mot ADHD:n men förvärrar Touretten, och vice verca. Värst av allt är alla förbannade biverkningar. Även där har jag haft turen att bli en sådan person som åker på biverkningar som är: "Mycket sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 10 000 användare)"

Så, vad gör man när varken beteende terapi eller medicinering fungerar?

Vad det gäller er elaka människor som bara vill uttrycka er lustiga över mitt elände vill jag be er vänligt att bara vara tysta. Det finns ingenting jag inte hört förut ändå under mina 25 år som diagnostiserad med ADHD och Tourette Syndrome!

Slut.

Jag såg en dokumentär om ungdomar med tourettes.
" let me entertain you" har jag för mig den hette.
Kolla youtube. Där kanske du kan få några tips?

Lycka till.

Hur man lyckas leva i harmoni med omedicinerad ADHD överlåter jag till någon annan att berätta, för där har jag gått bet. Tack gode gud verkar min Tourettes påverkas nämnvärt av ADHD-mediciner.
Jag har bara provat Haldol mot min Tourettes, men jag reagerade så illa på den att min läkare inte tyckte att jag skulle prova någon annan sort.

Något som däremot fungerat en aning för mig är motrörelser. Det funkar inte på särskilt många tics, och de funkar inte jämt, men att i alla fall få inbilla mig om att jag inte är helt hjälplös mot demonen har hjälpt mig mycket.

Något annat som hjälper en aning (men som är fruktansvärt obehagligt) är att härda sig mot impulsen.
Det går till ungefär på samma sätt som beteendeterapi mot fobier, fast man utsätter sig för sånt som triggar ens tics i små doser och stålsätter sig mot impulsen att utföra ticsen.
Med lite tur kan du efter ett tag stå emot impulsen, åtminstone en kort stund.

Dock försvinner inte obehaget i kroppen, inte för mig i alla fall, så om jag vägrar att lyda demonen för länge så bygger jag upp en enorm stress inombords, med allt vad det innebär.

Som föregående talare. Motrörelser. Ersätt störande tics med mer accepterade tics. Jag kan skjuta upp ticsen en stund så jag kan släppa loss när jag är ensam eller i en "trygg zon". Typ hemma, på toaletten, i bilen osv. Jag är "lyckligt lottad" Abilify funkar någorlunda för mig. Men jag har gått och blivit schizo också så jag har en hög dos Abilify. Zyprexa ökade ticsen. Mirtazapin fick mig att rycka okontrollerat i början.

Jag hade testat cannabis om jag haft nån sån sjukdom, lider med dig.....

Har båda diagnoserna och har prövat alla mediciner du nämner och inget har fungerat av dom för mig. Sedan fick jag citodon utskrivet för kronisk smärta från en skada för 10år sedan. Citodonet visade sig dämpa ner ticksen och göra det möjligt att koncentrera sig igen, kanske inget att rekomendera då dom är beroendeframkallande men det har funkat för mig, och tvångsgrejerna är borta helt.

Vad är ADHD?

Många personer med ADHD är självcentrerade och de "sliter ut" vänner, skolkamrater, arbetskamrater samt nära och kära i olika rellationer genom sin intensitet. Impulsiviteten ger ett lättretligt humör, överreaktioner och misstolkningar av andras avsikter. En olyckshändelse kan uppfattas som en medveten elakhet från andra.

Ofta visar individen ända upp i vuxenlivet en omogenhet i sitt sätt att relatera, lösa konflikter, tåla frustrationer och att agera utifrån mer långsiktiga mål. Personer med ADHD upplever ofta små, vardagliga saker som svåra och frustrerande. Ofta kan de inte se saker i ett sammanhang eller lära sig av tidigare situationer. Personen missförstår omgivningens intentioner, de blir också ständigt missförstådda av andra och de känner sig själva missförstådda när omgivningen inte förstår sig på dem. En svårighet som ofta följer med personen genom livet och som skapar stora problem i relation till andra människor.

Liksom barn kan ha svårt att se sin roll i olika skeenden kan vuxna med neuropsykiatrisk svårigheter ha liknande problem. Den sociala oförmågan kan resultera i att personen hela tiden skyller på omständigheter som ligger utanför personens egen påverkansmöjlighet eller skyller på andra personer. En del har svårt att ta ansvar för sitt eget beteende och agerande vilket kan leda till ensamhet och utanförskap.

De neuropsykiatriska symtomen ökar ofta vid stress, konflikter och ökade krav. Oro, ångest och kroniska spänningstillstånd är vanligt förekommande.


Känslor

Personer med ADHD, oavsett ålder, är ofta lättirriterade och växlar blixtsnabbt från glädje till ilska. Det häftiga humöret är dock ofta normala känslomässiga reaktioner. Personen reagerar adekvat men fortare och kraftigare eftersom det har svårare att undertrycka känslor som kommer upp.

De förefaller också som barn behöva kraftfulla tillsägelser från de vuxna för att uppfatta att de har gjort något tokigt. Föräldrarna är ofta olyckliga över att barnen inte tycks reagera förrän de själva blivit väldigt arga efter att ha sagt till många gånger. Det är min erfarenhet att detsamma kan gälla för vuxna även om det inte är lika uttalat.

En del personer med ADHD reagerar lätt med aggressivitet.

Aggressiviteten kan delvis ha sin bakgrund i ärftliga personlighetsdrag men är också bara ett inlärt sätt att möta negativa erfarenheter på för att skydda sin självkänsla och integritet.

Det blir ofta en olycklig spiral av trots, aggressivt bemötande och upptrappade konflikter.

Det är samtidigt mycket vanligt med uttryck för osäkerhet och rädsla hos i övrigt aggressiva och spänningssökande personer. Trots att personer med ADHD är obetänksamma och ofta dumdristiga är många ändå påtagligt ängsliga. De har också en större benägenhet än normalt att utveckla depressioner. Andra har en överdrivet positiv uppfattning om sina prestationer. Som barn vill de ofta ha lampan tänd i sovrummet, de vill inte lägga sig före föräldrarna och många sover i föräldrarnas säng ända upp i tonåren. Som vuxna kanske de fortsätter att sova med lampan tänd eller med radion eller TV-n på.


Uppmärksamhetsstörning

Ett vanligt problem vid uppmärksamhetsstörning är att man lätt störs av ovidkommande intryck samtidigt som man inte reagerar på det man borde. Efter ett störningsmoment behöver man också längre tid på sig än vad andra behöver för att kunna återgå till en arbetsuppgift.

Många har ofta svårt att både lyssna och titta samtidigt. För att kunna koncentrera sig på att lyssna kanske personen väljer att titta bort vilket kan misstolkas som att personen inte är intresserad av vad som sägs eller inte lyssnar.

Det är vanligt med överkänslighet mot vissa typer av ljud t.ex. plötsligt starka ljud eller ljudet från applåderande händer, en dammsugare eller rakapparat. Det är också vanligt att uppmärksamheten inte tillräckligt snabbt kan riktas mot ny information.


Impulskontroll

Att kunna vänta med att reagera är en viktig förmåga. Människor med ADHD har ofta en påtagligt bristande impulskontroll som kan yttra sig på mänga olika sätt.
När en impuls far genom hjärnan reagerar personen blixtsnabbt och agerar utan att tänka efter.

De lever i nuet och agerar många gånger utan tanke på konsekvenser eller överenskomna regler. Detta är mer uttalat hos barn men förekommer även hos vuxna. En vuxen person har ofta till viss del lärt sig att styra sina impulser men i jämförelse med andra vuxna som inte har neuropsykiatriska svårigheter är impulskontrollen dåligt utvecklad.

Människor med ADHD är ofta intensiva och uppfyllda av sina idéer och känslor. De får därför svårigheter med att lyssna in andra i lek, arbete och samtal. Det är "här och nu" som gäller, oftast med sig själva i fokus. Det innebär att de har svårare att samarbeta, underordna sig andras idéer och följa andras instruktioner. De har också ofta svårt med att vänta på att få sina behov tillgodosedda.

Att avbryta andra, både verbalt och i handling, är typiskt. Att börja tala rätt ut i luften eller handla "på impuls" utan eftertanke är också vanligt. I sällsynta fall är den bristande impulskontrollen märkbar som aggressiva utbrott och oförutsägbara explosiva våldshandlingar.

Bristande impulshämning men god verbal förmåga resulterar ofta i ett ändlöst pratande och argumenterande. Personer med ADHD kan förutom att visa aggressivitet och känsloutbrott, också visa stor ömhet och hängivenhet. De är i regel mycket uppmärksamhetskrävande då de visar såväl positivt som negativt beteende.


Automatiserings och Generaliseringssvårigheter

De flesta av oss klarar efter viss övning att utföra inlärda handlingsmönster och mentala aktiviteter utan att tänka aktivt på vad vi gör - det sköts automatiskt utan ständig eftertanke. Människor med ADHD har nästan alltid problem med automatisering. De har svårt att vara uthålliga när de skall utföra uppgifter som kräver upprepning. Om de skall klara sådana uppgifter måste de hela tiden tänka exakt på vad de gör.

Generaliseringssvårigheter innebär att varje uppgift eller situation verkar helt ny. Personen vet t ex att den kan, men kan inte komma på kunskapen när det behövs.

Många har svårt att uppfatta sammanhanget, det personen hör eller läser blir bara en osammanhängande massa av ord.

Det är vanligt att bara uppfatta korta meningar på 7 – 10 ord vilket innebär att minnet blir överbelastat och en person med ADHD blir stressad när andra människor använder för många ord, kanske tappar tråden och glömmer bort vad uppgiften gällde. Ska en person med ADHD skriva av en text behöver han/hon titta gång på gång för att inte glömma var där står eftersom de ofta har svårt att minnas innehållet i en längre text eller berättelse.


Språket

Det språkliga tänkandet är centralt för koncentrationsförmågan. Många med ADHD pratar och argumenterar överdrivet mycket. De kan ha svårt att reglera röststyrkan vilket medför att de pratar och skrattar för högt, en del skriker istället för att prata. De är dåliga på att lyssna in andra människor och att vänta på sin tur. Det skapar problem både i arbetsuppgifter och i ömsesidig samvaro.

Vad är Tourette Syndrom?

I huvudsak gäller störningar som har med ADHD att göra även för personer med Tourettes syndrom. I de fall båda diagnoserna är aktuella uppträder i regel ADHD-symtomen tidigare än tics. I en norsk studie av barn med Tourettes syndrom fann man att 90 % av barnen uppvisade uppmärksamhetsbrist och hyperaktivitet. 79 % av barnen hade koncentrations och uppmärksamhetsstörningar (Iglum 1999).

Tourettes syndrom karaktäriseras och diagnostiseras utifrån förekomsten av tics. Motoriska och vokala tics är tydligast och också den tydligaste skillnaden i förhållande till ADHD. Många barn har tics och det handlar inte alltid om Tourettes syndrom. Det är ticsens varaktighet som avgör om man skall kunna ställa diagnos eller inte. Ticsen kan komma och gå, de försvinner en tid och återkommer, ibland i ny skepnad. Det verkar som om det finns ett samband mellan tics och tvång varför olika former av tvångsproblematik också förknippas med Tourettes syndrom.


Symtom

Det förekommer diverse symtom i samband med Tourettes syndrom såsom; bristande uppmärksamhet, hyperaktivitet, irritabilitet, labilitet, aggression, oprovocerade vredesutbrott, tvångstankar och tvångshandlingar. En del skadar sig själv, sällan medvetet men det kan ske vid våldsamma tics, inlärningsproblem och vokaliseringssvårigheter dvs personen talar för högt eller för snabbt.

Andra tilläggsproblem som kan uppträda är humörsvängningar, depression, ångest och fobier. Sömnproblem, insomningssvårigheter, mardrömmar. Alla dessa symtom förekommer naturligtvis inte alltid och inte heller samtidigt vid Tourettes syndrom men de är förhållandevis vanligt förekommande.

De vanligaste problemen som förekommer tillsammans med Tourettes syndrom är tvångssyndrom och överaktivitet. Det finns undersökningar som tyder på att minst hälften av de som har Tourettes också har tvångssyndrom (Nilsson och Pelling 1999).


Orsaker

Flera orsaksförklaringar beskrivs av Nilsson och Pelling (1999). En orsak kan vara att nervsystemet har utformats annorlunda när det byggdes upp och bidragit till att en nedsatt funktion i vissa delar av nervsystemet. En annan orsak är utvecklingsförsening.

Då många med Tourettes syndrom är extremt beroende av olika motivationsfaktorer tänker sig Nilsson och Pelling att en förklaring kan vara att hjärnans eget belöningssystem, där dopamin och endorfin är viktiga, är underbalanserat.

Tvillingstudier har visat att det för enäggstvillingar är 50 –70 procents sannolikhet att båda har Tourettes syndrom och 75 – 100 procent om man räknar både Tourettes syndrom och enbart motoriska tics. Enligt Nilsson och Pelling finns det studier som visar på en ökad frekvens av plötslig spädbarnsdöd i släkter med Tourettes syndrom. En förklaring till detta kan vara att barnets medfödda dykreflex inte stänger av som den ska. Man tror att denna reflex kan vara orsaken till att ett spädbarn som ligger på magen kan dö.

Barn föds med fler reflexer såsom väckningsreflexen som utlöses vid fara t.ex vid ett plötsligt och oväntat ljud. Många av de barn som senare får diagnosen Tourettes syndrom har varit extremt lättstörda som spädbarn och perioder med nattskräck är vanligt förekommande. Det finns ett överlevnadsvärde i att snabbt uppfatta signaler på fara från såväl yttre som inre hot.


Tics

Ticsen varierar från person till person och över tid. Vissa perioder kan personen ha tics nästan hela tiden, för att i andra perioder i stort sett inte ha några alls. Ibland återkommer samma tics som tidigare men lika ofta får personen nya annorlunda tics. Det går att i viss utsträckning tränga undan sina tics men det är bättre att få utlopp för dem. Förutsättningarna för att hålla tillbaka ticsen skiftar också från en tidpunkt till en annan.

Man skiljer mellan enkla och komplexa tics men det kan många gånger vara svårt att avgöra var gränsen går. Enkla tics består av ett enskilt, kortvarigt ljud eller rörelser i en kroppsdel i taget. Komplexa tics består av flera sammansatta ljud, ord eller fraser, eller flera muskelgrupper.

Exempel på enkla tics; blinkningar, grimaser, kastar med huvudet, spänner muskler, hostar, harklar sig, spottar, smackar, gäspar etc. Exempel på komplexa tics; hoppar, klappar händerna, biter sig i läppen, städar och ordnar saker, upprepar uttryck som ’oj-oj’, ’liksom’, ’håll käft på dig’, upprepa det andra säger etc.

Enkla motoriska tics uppträder ofta första gången i samband med ett irritationsmoment t.ex. en lång lugg som hänger ned framför ögonen. Lindriga tics är så vanligt förekommande att de sällan uppfattas som avvikelser. Motoriska och vokala tics kan förekomma utan koppling till varandra men de kan också vara kombinerade på ett komplext sätt. Ofta föregås tics av en sensorisk upplevelse som t.ex. klåda eller sveda.

Upplevelser som föregår motoriska och vokala tics kallas sensoriska tics. Många med Tourettes syndrom uppger att de är extremt överobservanta på signaler från den egna kroppen. Enligt Nilsson och Pelling (1999) finns det undersökningar av Tourettes syndrom där över 90 procent av de undersökta personerna har beskrivit sina tics som reaktioner på för-förnimmelser eller förkänningar. De förnimmelser som föregår ticsen kan delas in i kroppsliga och psykiska sensationer. "De kroppsliga omfattar t.ex. spänningar, kittlingar eller kliande medan de psykiska handlar om impulser som beskrivs som ’måste’-känslor eller förväntan om att det skall kännas bra efter att ticset har utförts (a.a.s11). Personerna i undersökningen menade också att förnimmelserna hade blivit tydligare med tiden.

Det är vanligt med svåra sömnstörningar hos spädbarn som senare utvecklar tics. Begåvade barn med tics eller tvångshandlingar försöker ofta själva att kontrollera sina symtom. Det kan leda till värk i nacke, ansikte eller huvud. Eller till oro, ängslan eller depression.


Förlopp

Enligt Gillberg (1999) växlar symtomen med åldern och varierar i intensitet och uttryck från en period till en annan. Ofta dominerar uppmärksamhetsbrist och överaktivitet i förskoleåldern. Tics uppträder ofta först i skolåldern. I 5 - 10 årsåldern debuterar ofta motoriska tics, de vokala tics kommer några år senare. För att få diagnosen Tourettes syndrom skall ticsen ha debuterat före 18 års ålder.

Det är vanligast att ticsen startar i ögonen t.ex. med blinkningar eller andra ögonrörelser. Därefter dominerar olika former av grimaser. Vokala tics förefaller debutera senare än motoriska tics, i de fall vocala tics kommer först handlar det oftast om harklingar och sniffningar. I allmänhet börjar också de enkla ticsen först för att sedan övergå i mer komplexa tics. Det innebär att svårighetsgraden i allmänhet ökar med åldern men lika plötsligt kan också en förbättring ske. Sällan försvinner ticsen helt.

Det är vanligt att tics förekommer flera gånger dagligen men kan försvinna snabbt. De ersätts i allmänhet av nya. Stress och avslappning, kyla och värme, uttröttning, uttråkning och infektioner kan försämra tics. En del personer får fler tics när de är avslappnade medan andra då får färre. Omfattningen av tics kan också påverkas av olika aktiviteter samt graden av vakenhet. Hur ticsen kommer att utvecklas (om de blir färre eller värre) går inte att förutsäga.

Det gör ont i mig att du ens ska behöva skriva så. Självklart är detta inget du kan hjälpa och du förtjänar all förståelse från din omgivning.

Hur reagerar du på lugnande mediciner, typ benzo? Det är svårt för mig att veta hur känslan är när man får tics, men man kanske kan tänka sig att det är lättare att ignorera om man har något lugnande i sig. Sen är det ju iofs ingen bra lösning långsiktigt, men kanske vid behov.