Jag har hamnat i en fruktansvärd likgiltighet och nedstämdhet igen efter några depressioner innan..
Skillnaden är att jag tar mig till jobbet, där lägger jag på en fasad och är mitt vanliga jag. Glad och skrattar. Sen åker jag hem och direkt lägger jag mig o stirrar o orkar inte någonting..
Orkar inte umgås med någon, hittar på ursäkter och jag märker att de vänner jag har försvinner..
Och mer ensam blir jag.
Jag borde prata med någon av dem men har gjort det när jag mått dåligt och vill inte tjata om det.
Alla har så mycket med sina egna liv.
Förra helgen låg jag ensam utan kontakt med någon, tänker tankar att ingen skulle sakna mig om jag försvann,,,
Jag har kontakt med vuxenpsyk.
Byter medecin hela tiden eftersom ingen medecin hjälper helt men nu orkar jag inte säga hur det är till dem längre heller för då blir det bara en ny medecin igen..
Saknar nån att prata med...
Kille/tjej? Beroende på vilken stad du bor i så ring om du pm:ar så fixar vi en dejt med en desperat singelbrud eller kille så du får lite kul i livet.
Det är ändå bra du kan lägga på en fasad på jobbet. Då måste du ju jobba och fungera. Även de andra. Men att du känner du inte kan visa ditt rätta jag med vänner, är mindre bra. För det är ju att få ut känslorna hos någon som bryr sej som man behöver när det är sådär. Få kärlek helt enkelt.
Vet dina vänner om att du undviker dem pga ditt mående? Annars tycker jag du ska säga det. Sen ser du deras reaktion. Är det riktiga vänner kommer de säga att du får vara med dem ändå. Och komma som du är. Även om de kanske inte kan lösa dina problem. Men att slippa vara ensam när man mår dåligt är värt mycket i sej.
Ja, alla har mycket med sina egna liv. Och många är upptagna. Tyvärr. Jag har samma erfarenheter. Det är tufft när man behöver någon. Väldigt tufft.
Tror du ändå inte att det skulle kännas lättare om du hade fungerande medicin? Det tar inte bort dina problem, men det tar bort den värsta depressionen. Att gå med en depression länge, bryter ner en människa. Och de är ju varken beroendeframkallande eller farliga. Och du klan sluta när du vill
Jag hade fungerande antidepp i två år-och det var underbart. Att få känna sej stabil igen. Och lugn och gladare. Och inte så känslig.
Om du behöver prata med någon PM:a mej. Jag kanske kan vara ett stöd.
Det är ändå bra du kan lägga på en fasad på jobbet. Då måste du ju jobba och fungera. Även de andra. Men att du känner du inte kan visa ditt rätta jag med vänner, är mindre bra. För det är ju att få ut känslorna hos någon som bryr sej som man behöver när det är sådär. Få kärlek helt enkelt.
Jag tar extra jobb på lediga dagar nu för att vara tvungen att ta mig ut, trots jobbet är tufft, men ser det ändå viktigare..
Vet dina vänner om att du undviker dem pga ditt mående? Annars tycker jag du ska säga det. Sen ser du deras reaktion. Är det riktiga vänner kommer de säga att du får vara med dem ändå. Och komma som du är. Även om de kanske inte kan lösa dina problem. Men att slippa vara ensam när man mår dåligt är värt mycket i sej.
Eftersom jag mått väldigt dåligt i flera år, då riktigt dåligt så känns det som jag inte orkar "trötta" ut mina vänner med det igen.. Ej heller min familj.. Jag skulle självklart få komma och vara hos dem om jag vill men jag orkar liksom inte. Mina vänner jag umgås mest med har ändrat sina relationer senaste månaderna och flyttat ihop med partners och det påverkar självklart oxå mig eftersom jag nu är singel efter alla år i relation.
Ja, alla har mycket med sina egna liv. Och många är upptagna. Tyvärr. Jag har samma erfarenheter. Det är tufft när man behöver någon. Väldigt tufft.
Tror du ändå inte att det skulle kännas lättare om du hade fungerande medicin? Det tar inte bort dina problem, men det tar bort den värsta depressionen. Att gå med en depression länge, bryter ner en människa. Och de är ju varken beroendeframkallande eller farliga. Och du klan sluta när du vill
Jag har bytt medecin så många gånger nu så jag blir knäpp, har precis fått en höjning på den senaste och hoppas den ska göra det bättre..
Jag hade fungerande antidepp i två år-och det var underbart. Att få känna sej stabil igen. Och lugn och gladare. Och inte så känslig.
SKÖNT :-)
Om du behöver prata med någon PM:a mej. Jag kanske kan vara ett stöd.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!