Feg journalistråtta intervjuar och jagar folk i chock under 9/11

https://www.youtube.com/watch?v=Nop21vuK8tU

Är detta bra journalistik?

När bör än journalist sluta vara journalist och börja hjälpa människor istället, vilken typ av katastrof krävs för det?

Detta bottnar i Vietnamkriget. Innan det var nästan alla filmer, bilder och rapporter skriva av soldater som såg det som en viktig dokumentation av händelserna. När Vietnamkriget bröt ut ersattes de med politiskt motiverade journalister som hade sin lojalitet till sitt ego och vänsterrörelser. I takt med att deras ego växte såg de allt mindre anledning att hjälpa sårade därför att de ansåg att deras journalistiska uppgift var viktigare. Detta är en krets som håller i sig. Jämför gärna med journalister i typ Darfur som åker dit och konstaterar att människor dör och svälter i högar. Sen åker journalisterna hem utan att ha hjälp ett piss.

Visst kan man tycka att journalisten är ett a-hole. Samtidigt går det inte att frångå att skildringen är ett oerhört viktigt tidsdokument. Under 21 minuter känns det nästan som att man är där själv. Man kan känna sensommarvärmen en morgon i september i New York 2001. Blandningen av chock, förvirring, skräck, sorg och kanske inte minst adrenalin.

Alla poliser och räddningsarbetare som försöker bringa ordning och rädda liv. På sätt och vis springer kameramannen och journalisten också runt på adrenalin och försöker göra sina jobb.

Varför har detta hållit i sig då?


Absolut ger filmklippet en väldig känsla av att vara där, trots att man sitter här. I vissa sekvenser verkar han dock glömma att vara journalist utan ser det som viktigare att springa och skydda sig själv. Kameramannen verkar lite coolare iaf.

Journalisten är inte utbildad att hjälpa människor, polis, brandmän och ambulansskötare gör detta. Journalistens jobb är att göra det han gör, att rapportera och intervjua. Varför du kallar honom en råtta förstår jag inte.

Jag kallar honom en råtta för att han beter sig som han gör, springer och jagar folk samt själv springer och sätter sig i säkerhet så fort det blir otäckt.

Man behöver inte utbildning för medmänsklighet.

Om du kollar på klippet så är det en sekvens där de ser en kvinna som drabbats av dammolnet och de försöker springa för att komma först fram till henne. Som tur är kommer räddningsmanskap före och ger henne syrgas.

Ts frågeställning känner jag igen. Det är ett gammalt favoritsamtalsämne bland journalister när dom samlas i paneler för att njuta av sina egna röster och diskutera sin katastrofrapportering, eller ännu värre, när dom får sitta och svamla hos Malou.
Flosklerna brukar ibland bli bedövande "Jag insåg då att jag var både kameraman och medmänniska".
Tankar söker sig till Cecilia Uden.

Finns goda skäl till att journalist på amerikanska brukar översättas till Vulture.

Det finns en utmärkt film som diskuterar dessa frågor, Oliver Stones första film Salvador, Den är bitvis självupplevd, Det är Oliver Stone som är James Beluschis rollkaraktär, Oliver Stone följde med den här peportern till El Salvador mest för att festa, Stone var nerkörd efter Vietnamkriget och sysselsatte sig att skriva manus, han fick mängder med uppslag till Salvador väl på plats.
Filmen diskuterar reporterns roll, hjälpa eller skita i folk och göra ett bra reportage,och vad händer när man väl hjälper folk?, hjälps dessa av den hjälpen eller?

Nej det är inte bra journalistik då slemmet sålt sin själ till de som orkestrerade attacken, Rothschildfamiljen, dess Zionister samt the War Industrial Complex. Hans uppdrag är att gjuta ytterligare falseflagfruktan i tittar na