Klängiga män

De flesta män jag träffar visar sig efter ett tag vara ganska klängiga och blödiga på ett oattraktivt sätt. Detta sker även med män som jag initialt uppfattat som väldigt manliga men där det senare har visat sig att jag har gjort en väldigt dålig bedömning. Det klängiga beteendet kan bestå av att vilja ses betydligt oftare än vad jag vill, prata "gulligt" eller en sorts inställsamhet som jag inte upplever som genuin. Det är inte män jag har haft sex med så det kanske är en del i förklaringen till beteendet?

Sedan är jag förmodligen lite mer allergisk mot klängigt beteende än vad som är vanligt vilket också kan vara en del i förklaringen. Jag har många intressen samt en krävande utbildning som tar rätt mycket från min tid, därför uppskattar jag min egentid och träffar gärna någon som fungerar på ett liknande sätt.

Jag är även relativt ung och söker mig således oftast till de som är omkring min ålder. Det kanske vore mer strategiskt att söka sig till lite äldre män.

Vad har ni andra kvinnor för erfarenheter i detta ämne? Ni män som känner igen er som klängiga, vet ni varför ni gör som ni gör?

Låter mer som om du dras till outvecklade killar som försöker vara män, är man för på eller för klängig är det oftast ett bevis på oerfarenhet och desperasion.

Du borde nog söka dig till något äldre män som har kontroll på sitt liv och inte söker bekräftelse!

Beror nog helt på situationen. I många fall kan det nog bara vara så att personen i fråga tycker om dig och är intresserad av dig. Att vilja träffas och småprata via snap eller Facebook är ju ett mellanting.
Behöver inte alls va ett tecken på att personen i fråga är oerfaren oavsett kön.

vad menar du med klängig ? kan du ge några exempel på en sån.

Hur ska din man vara då om du får drömma ?

När du använder ordet klängig låter det mer som att männen är väldigt intensiva. De vill träffas mycket och grinar efter massa bekräftelse hela tiden.
Detta brukar väl ofta bero på att de är osäkra små gossar som tror att du tappat intresset så fort du inte öser på med bekräftelse, eller så har de helt enkelt inget annat att göra än att vara med dig...

Lösningen bör ju vara att hitta karlar som är säkra på sig själva och inte skriker efter bekräftelse samt har egna intressen och egna polare.

Jag försökte ge några exempel i trådstarten men var kanske inte tillräckligt tydlig i min beskrivning. Kontentan är dock att under interaktionen så får man känslan av att mannen i fråga är betydligt mer känslomässigt investerad i "relationen" än vad jag är. Jag vill att det ska vara någon form av balans snarare.

Jag vet faktiskt inte hur min drömman skulle vara, det känns lite som att när man väl kärar ner sig i någon så spelar eventuella uppmålade krav inte någon roll överhuvudtaget. De ex jag har haft har inte haft mycket gemensamt, förutom möjligtvis att de har båda haft en vision/dröm/ambition i livet som de aktivt jobbade sig mot och som var en mycket viktig del i deras liv.

Låter som dom du träffar är lite väl desperata eller att du själv är lite kall som person. Troligtvis beror detta beteende på att de tror att de kan charma någon till sex genom att börja bete sig som ett gosedjur.
Tror du måste bli tydligare med vad du vill, så att de förstår.

EDIT: Vänd på steken, börja bli lite mer klängig så slipper snubben vara det och kanske kan känna sig som en man för en stund eller nåt. Jag vet inte. Men något är fel.

Jag har tidigare blivit anklagad för att vara ganska kall som person. Jag känner inte igen mig själv på den beskrivningen men jag är beredd att lyssna på det eftersom jag har fått höra det antal gånger. Kanske är det på det viset att en eventuell upplevd kyla från mitt håll kraftigt förstärker klängiga sidor hos män jag dejtar?

Jag vet inte, jag är nog nästan hellre ensam än att behöva spela något jag inte är för att min partner ska känna sig trygg i sin mansroll.

Vad är det troligaste - att alla karlarna i själva verket är förklädda klängapor, eller att fullt normala män blir klängiga i en relation med dig? Män och kvinnor skiljer sig inte så mycket på den punkten - det är bara stereotypen som säger att män ska vara lite svalare och kvinnor lite mer på. Om parterna har olika intressenivå så kommer det att polariseras i relationen, och även en normalsnubbe kommer att driva åt det klängiga hållet om du är extrem åt andra hållet.

Sen kan det vara så att de helt enkelt investerar mer i er relation och därför blir kära fortare. Man blir kär av att göra kärleksfulla handlingar, inte av att överösas med dem.

En annan fråga du bör ställa dig är om du egentligen har tid för ett förhållande? Oddsen att hitta någon som både har samma inställning som du och som kan och vill anpassa sig till ditt schema är nog nästan noll.

Hmm, beror på i vilket stadie det här är?
I dejtandet har jag aldrig blivit klängig eller prata gulligt sådär.
Det kan bero på många saker, men jag känner att de som blir kläniga ofta är till viss del lite svaga inombords (de kanske utstrålar en annan karisma). Har några kompisar som jag ibland behöver säga till på skarpen att sluta vara pussys för att de lätt blir så "attached" till en ny tjej.

Sen när man är tillsammans äre en annan sak. Jag pratar lite gulligt med min tjej då och då när vi myser på skoj skull. Klängig? Finns inte en relation för mig, det är bara naturligt, antingen är man med varandra eller så hittar man på något och ses sen

På sättet som jag ser det så finns det två typer av människor i relationer. Oavsett kön:

1. Vill ha avstånd i relationen

"Jag sitter här, du sitter där, allt är bra, men inte röra varandra. Sen kanske du får en puss innan du går och lägger dig"



2. Behov av närhet.

Vill alltid krama, pussa, gosa, vara i närheten, hålla handen och säga hur mycket man tycker om varandra.




Tillhör man inte samma kategori så kommer det att krocka.
Typ ett kommer att uppfattas som undvikande, kall och nästintill ful mot sin partner.
Typ två kommer att uppfattas som, ja, som du sa... Klängig, känslig och jobbig.

För min del tillhör jag typ två. Du gör det nog inte.


Vad säger vi? Har jag i vanlig ordning rätt, eller har min vishet helt plötsligt börja känna gränser?

Men det är klart att en kille blir "klängigare" om han verkligen vill ha dig och du är "kall". Han blir den som "jagar", och om han är lite desperat så blir han en klängig jävel, jobbigt men sant. Snubben måste ha tillräckligt självaktning för att inte vara klängig.

Det är inte så många snubbar där ute som är i precis samma situation känslomässigt som dig. De flesta killar som är tillgängliga och verkligen pallar att "dejta" är ganska så "desperata" och "klängiga". De killar som du tittar efter kanske inte hittas ute på krogen, mer bland upptagna män.
Tror du får kolla upp andra jaktmarker och se till att bli jävligt klängig själv om det är en kille du gillar. Eller kanske inte.