Varför är kreditsäkerhet så dålig medans debitsäkerhet är jättehög?

En sak jag funderat på:

Om jag öppnar ett konto hos någon och sätter in pengar, ja då ska det vara jättehög säkerhet, med dosor, legitimationskontroll^3, verifieringar, brev hemskickat med koder, det skall ringas och kollas om ID-kort är spärrat, etc etc etc.
Ibland kan säkerheten vara överdrivet hög.

Men om man ska öppna en kredit, köpa på faktura, öppna mobilabbonemang över disk eller låna pengar på något sätt, då räcker det att knappt prutta någon annans personnummer så är det färdigt och personen ifråga får ett helvete med skulder över öronen etc.
Ibland räcker det att över nätet bara fylla i ngns personnummer, köper man över disk typ mobilabb så blänger de inte ens på legget, ibland krävs inte ens leg för fem öre, bara att rabbla ett personnummer så är det färdigt och man får mobil + sim i näven.


Med andra ord, kan man genom den dåliga kreditsäkerheten, orsaka någon en skuld som är såpass hög att denne inte kan betala tillbaka med de debitpengar personen har.


Eftersom majoriteten av människorna har mindre pengar idag sparade än vad man kan få i "standardkredit" idag, varför är det inte tvärtom?

Dvs jättehög säkerhet när man ska skaffa kredit, och lite bekvämare säkerhet när det är pengar insatta någonstans?
Skulle faktiskt önska att bankerna införde någon form av dynamisk säkerhet där antalet säkerhetssteg man måste gå igenom baserar sig på hur mycket pengar man har eller hur stor transaktionen ifråga är.

Varför inte att man måste godkänna kreditupplysning när man skaffar kredit, med en dosa. Även om man gör ett fakturaköp över disk, så skulle man kunna ha att man får en "skärmkod" av personalen och sedan måste man ge personalen en svarskod. Dvs både personnummer + doskod krävs för att över huvud taget kunna göra kreditupplysning på någon, vilket skulle dra ner alla ID-stölder till 0 i princip. Dosorna skulle kreditupplysningsbolagen stå för. Kanske genom någon gemensam dosa som kreditupplysningsbolagen gemensamt kan stå för (dvs man har en dosa som "passar" alla kreditupplysningsbolag). Som man då måste skaffa med sjukt många verifieringar först.

Tror nog de flesta föredrar hellre att få sitt konto länsat än att få tiotals-tjugotals mobilabbonemang, krediter, lån, och sådant öppnat i sitt namn.

Ja säkerheten på personummret är aldeles för svag, håller med. Men vem skulle stå för kostnaden på ett sådant system?

Skulle kunna läggas på individen. Helt enkelt, kreditupplysningsbolagen skulle kunna gå ihop gemensamt och tillhandahålla en dosa som man kan köpa, som då köps mot förskottsbetalning mot BG-konto. Denna dosa krävs då för alla kreditupplysningar, oavsett om det är IRL eller över telefon/internet. Dvs betalning görs när ansökan för dosan är färdig och identiteten har verifierats strikt.

Visst, företagen måste anpassa sina system för att kunna ta emot en skärmkod från kreditupplysningsbolaget, sedan kunna mata in en svarskod i kreditupplysningssystemen.

Köp över disk går helt enkelt till på så sätt att personalen ger dig en skärmkod muntligt (som kommer upp på deras skärm) och sedan säger du svarskoden till dem. Hur man använder dosan är upp till en själv, man kan låta den ligga hemma och sedan ringa upp någon bekant (som då över telefon matar in rätt skärmkod och läser upp svarskoden) eller så tar man helt enkelt sonika med sig dosan till köpstället när man ska köpa på kredit.

Ansöker man om t.ex. sms-lån så går det ju ha att det kommer ett vändande sms med skärmkoden som måste matas in i dosan och sedan måste man svara med en svarskod tillbaka.

Ansökningar/köp över nätet görs på samma sätt idag bara det att en skärmkod visas och man får fylla i svarskod.


Och vad ska det kosta? kan tänka mig att 300-400 kr är en rimlig kostnad för privilegiumet att få handla på kredit. Den kostnaden täcker både administrationen för alla säkerhetsverifieringar men också priset för den fysiska dosan. Väljer man inte att skaffa en sådan dosa så kan ingen ta kreditupplysning på en heller.

Mobilt bank-id vore ju skitsmidigt för en sådan funktion. Mobilen har man i regel med sig, så då kan jag verifiera direkt i butik. Butikspersonalen kommer inte ens behöva ge mig en kod utan jag bara startar bankid så kommer appen direkt be mig godkänna kreditupplysningen.

Teori om varför det är som det är:
Kan det vara så att staten är på bankerna att spåra svarta pengar, och på så vis är bankerna noga vid insättningar. Jag menar, blåsa staten på några kronor är ju bland det värsta man kan göra. Att en privatperson blåser en annan privatperson bryr sig staten mindre om.

AVGASBARN: Tänker mer på den generella säkerheten vid debet. Menar typ, du måste ju på en del banker ha både personnummer, kod + dosa som i sin tur kräver kod också. Dvs dubbla koder.

Men kredit, ja, då räcker det med en liten fjärt av någon annans personnummer så är det färdigt.


Mobilt bankID vore en skitsmidig idé. Då skulle det inte ens krävas någon ombyggnad av butikernas system.

Jag har förståelse över att man måste lämna legitimation vid nyöppningar och insättningar, men finansinspektionens krav på identifiering för uttag och överföringar och andra transaktioner borde räcka med enbart personnummer + dosa, eller rentav enbart dosa. (dvs att dosan fungerar som ett legitimation, utan PIN-kod).

Det är ju ändå markant högre säkerhet med en dosa utan PIN, än att man muntligen kan RABBLA någons personnummer och få ut både mobil + abonnemang, helt utan att någon ens andas "legitimation".