Närstående med missbruk

Han kommer ju knappast sluta missbruka om dom kastar ut honom, snarare missbruka mer.

Nej det är möjligt med det blir ju faktiskt hans val.
En missbrukare som beskrivs av TS, måste få välja och få konsekvenser av vad han väljer.

Han får välja att antingen sluta och ta hjälp, eller bo någon annanstans.

Han lever i dag som en parasit på sina nära och det är bara inte OK.

Läste första inlägget lite slarvigt innan jag kommenterade det där. Håller helt klart med dig.

TS. Ge han chansen och eran hjälp att lägga av med drogerna själv. Vill han inte sluta och fortsätter strula med hyran får ni kasta ut honom helt enkelt. Det går inte styra en vuxen människa och säga till den vad den ska göra, bara vara där som stöd.

Tack alla som svarat på min tråd, har läst varenda en och det hjälper mer än vad ni tror.

Ja precis, alla dessa droger tar han oxå. När han e sådär tjack/bensad ena dagen så syns han inte till dagen efter. 3:dan är han "normal" men ändå inte lik sig och låtsas som inget typ. Han fortsätter vara "normal" 2 dagar till och sen drar det igång igen. Har observerat det här i 2 v nu trots att vi ej bor under samma tak. Mamma som berättat. Min mamma är väldigt provocerande men jag har bett henne att vara lugn en månad och ta all skit. Vi har bokat en biljett till honom till min pappa och han pker med mamma. Självklart tror han att han ska på "semester" men vi ska verkligen försöka prata med honom där för att hela familjen är samlade vid det tillfället. Vi har alltså inte suttit under samma tak sen 2012, endast telefon.

Vi har tagit kontakt med olika rehab ställen men känns som han måste vilja själv. Han har barn som han ej får träffa och inte ens det verkar locka honom till attbli ren. Önska det fanns tvång.

Ja vill veta om ni tror han någonsin kommer bli ren? Har någon erfarenheter ni vill dela med er? Och finns det något sätt ja kan prata med honom så det når han? För jag har ingen aning hur jag ska kommunicera med en missbrukare :/


Återigen tack för era svar!

Stämmer. Han är så bekväm med att allt "löser" sig, problemet är att vi ordnar upp vissa saker för honom så vi inte påverkas. Kan vara som jag gjorde nu.. Skaffade andrahands lägenhet på mitt namn så vi kunde säga upp vår 5rok där bara han bor i. Undra hur mkt skabb som befunnit sig i vår lägenhet medan alla vi var borta ett tag. Andrahands lgh hyrs nu ut i 1 år Max. Så se. Får han ordna upp det sj. Men oroar mig jävligt mkt över om han ens kommer fixa första månaden.

han verkar flöddrad helt klart.

Låt han smaka på verkligheten, vill han inte ha hjälp utav er, ja då kan han dra åt skogen. Ge han aldrig pengar heller.

Det ni gjort är helt rätt. Nu har ni lidit tillräckligt och det är hög tid att ställa honom inför ett slutgiltigt val.

Antingen ta hjälp och bli drogfri, eller lämna ert skydd och fortsätta knarka. Ska inte finnas något annat alternativ.
Hårt men nödvändigt.

Om han kan bli drogfri?
Självklart kan han bli det!
För egen del blev jag det först när jag hade att välja på att leva eller dö.
Förhoppningvis får han en tankeställare av era krav. Han kan mycket väl inse att nu är det dags att sluta och ta ansvar för sitt liv.
Ni måste i det här läget vara konsekventa, hur ont det än gör...

Ni kan ju alltid åka hem, tror det skulle hjälpa.

Mvh

Att bli ren är aldrig för sent därest döden inte inträffar. Så länge som han är vid liv så finns det hopp med andra ord, men vägen dit kan vara svår. Det är inte upp till er att han ska bli ren men ni kan göra allt i er makt för att försöka pusha honom dit. Valet ligger hos honom och det är jättebra att ni bestämt er för att göra som ni tänker göra; att träffa honom med hela familjen närvarande och berätta exakt hur ni lider av hur han beter sig och försöka få in honom på dessa tankebanor.

Jag har begränsad erfarenhet av missbruk ur ditt perspektiv eftersom att jag själv var den som satt med missbruket upp i knäna själv och vill knappt tänka på hur mina föräldrar reagerade när de hittade mig nästintill livlös efter en överdos, helt blodig över ryggen och totalt förstörd. Nu när jag har varit ren under ett år - med undantag för ett enstaka återfall under en kväll för någon månad sedan - kan jag nyanserat reflektera över hur situationen påverkat mina närstående och vilken skada det har förorsakat dem. Jag kan bara innerligt hoppas på att han upplever samma uppvaknande och kan se tillbaka på den här tiden på samma sätt som jag nu kan.

Eftersom att du skriver att du inte har någon som helst aning om hur du ska bete dig som en närstående till en missbrukare rekommenderar jag dig att läsa lite i de länkar som ger dig här:

http://www.1177.se/Blekinge/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Alkohol-och-droger-riskbruk-och-missbruk/

http://www.svenskapsykologiinstitutet.se/behandling/diagnoser/anhoerig-till-missbrukare/

http://www.anhorigjouren.se/omraden/missbruk-beroende.html

http://www.syskontillmissbrukare.se/medberoende.html

Kanske du hittar någon matnyttig information där. Jag tycker absolut att du ska kontakta det landsting du tillhör och fråga dig för vad gäller stöd till anhörig av missbrukare men kanske också höra lite med dem vad de kan erbjuda för vård eller hur du ska gå tillväga gällande honom. Nästa steg är socialtjänsten dit du kan anmäla din bror för hans missbruk vilket därefter leder till att de inleder en utredning huruvida hans beteende utgör en fara för hans liv och ert - vilket kan innebära att de upprättar en LVM-anmälan på honom. Detta kommer till slut att leda till att han kommer att tvångsomhändertas och tvångsvårdas på behandlingshem - om de bedömer att hans missbruk är så allvarligt att det behövs.

Jag vill inte med hela hjärtat rekommendera att anmäla honom eftersom att risken finns att han kommer att se er som förrädare samt att det kommer att innebära större problem för honom vad gäller behandlingshem med inriktning på LVM, eftersom att dessa sällan är positiva i och med att de som är där inte är där för att de vill bli rena utan för att de måste. Ändock är det ett absolut sista möjligt val att göra om inget annat fungerar och ni inte får honom att bli ren självständigt, alternativt väljer att helt och hållet överge honom och hoppas att han lär sig av konsekvenserna det innebär att inte ta ansvar över sitt eget liv.

Slutligen så vill jag säga att jag hoppas för er skull att hela situationen löser sig. Det har du mitt ord på!

Nånstans inom mig känner jag hopp. Men det som skrämmer mig är om det måste gå så långt..

Tack snälla för ditt inlägg, den ger mig hopp!

Jag vet att han mår psykiskt dåligt inners.. Idag pratade jag med honom och gav honom ett ultimatum, han erkände att inkomsten kraschad och att han faktiskt inte har råd med lägenheten jag erbjöd. Pengarna skall in den 27 nov och det börjar bli tight om tid. Mitt hjärta svider trots att jag lät stark i telefon. Tanken att han blir "hemlös" i 2 v under dec månad krossar mig och mina skuldkänslor äter upp mig. Känns som jag vänt honom ryggen och agerat hårt. Men jag vet att jag måste för nu sitter vi alla i den här sitsen. Jag hoppas att när han åker till min familj nu till jul så blir han ren! Jag har även för första gången verkligen sagt att han MÅSTE bli ren och att vi står bakom honom. Men tydligen ville han inte prata så djupt just då.. Visst han va lite påtänd men ändå lugn, som en besvikelse. Han sa jag vet att du ser ner på mig. Jag gör inte det för jag vet att han kan bli så bra och han är smart.

Jag var ärlig mot honom och sa att han verkligen grävt ned sig och hamnat i en farlig zon där vi måste agera. Och att jag inte tänker hålla tyst längre för han måste göra något åt saken. Men vet inte om det här gick in nu, han var väldigt sansad, förstående, lugn och lät som han var nere. Jag vet inget längre och vet inte när jag ska prata seriöst med honom.


Alltså det här var nog det jobbigaste samtalet någonsin och jag vet att det är början. Jag har såna skuldkänslor så det gör ont. Jag vet inte varför det här har bitit hårt på mig. Det har påverkat hela min vardag:/