Hej!
Skriver inlägget i tårar, har en väldigt närstående som missbrukar. Jag misstänker att det är amfetamin (vitt pulver) men även massa tabletter, vet ej vad det är för tabletter.
Personen har förändrats helt utseendemässigt, beteende, klädstil ja allt! Personen har missbrukat sen 13 års åldern och det började med gräs och hach. Därefter fick personen bo under förälders tak som reste bort i 4 månader. Tillbaka kommer föräldern hem och upplever en dålig magkänsla. Vi går in i lägenheten och missbrukaren välkomnar föräldern hem med en jävla massa energi. Vi tittar på varandra och anar att något är skumt med missbrukaren. Personen babblar nonstop, osammanhängande, tappar bort sin mob 10-15 ggr, pratar öppet framför föräldern om saker jag tappar hakan för. Ni vet sånt som mamma eller pappa absolut ej får höra om. Vi sitter tysta i 3 h och observerar missbrukarens personlighet i typ chock. Alltså det var helt sjukt!
Personen härjade hemma, letade efter saker, skramla och förde oväsen. Vi kunde upprepa saker och ting kanske 10 ggr. Det var som att h*n kommunicerade med sig själv. Aggressivitet från ingenstans, och därefter kärlek. Alltså vi fattade noll, hängde inte med och fortsatte stirra med handen för munnen på hur personen betedde sig! Vi vill sätta fingret på vad missbrukaren stoppat i sig. Jag har sett när personen är "tjackad" men det här var på en helt annan nivå! Personen snackade i princip skit om alla familjemedlemmar som förövrigt är ej bosatta i Sverige pga arbete. Jag vill gärna veta om någon känner igen beteendet?
Hur som, personen sover ej "hemma" nå mer pga föräldern stannar i landet ca 1,5 månad för min skull. Det här är det hemskaste känslan jag haft på länge. Försökte prata dagen efter med missbrukaren men märkte hur det ena gick in från det ena örat till det andra. Jag och föräldern är så ledsna, känner en sån djup sorg. Vet inte vad vi ska göra, personen kommer vägra skriva in sig på rehab, har försökt när h*n var i bättre tillstånd vid tidigare missbruk. Jag kommer gå in i väggen snart, mitt plugg pch jobb påverkas. Har kontaktat missbrukar enhet men tydligen finns det inget tvångsintag. Vad fan gör man med den här människan?? H*n har förstört så mycket för oss. Vi sa upp familjelägenheten för 1 månad sedan, och det var innan vi visste om att personen flippat ut totalt. I samband med uppsägningen erbjöd jag att hyra ut min lägenhet på mitt namn svart så min närstående ska ja någonstans att bo. Det är 1 månad kvar till flytt och hyran skall in om 3 v. Personen har anmärkning hos fogden och började få a kassa för 1 mån sen. Men tydligen har inte denne skött sig med papper så h*n fick inga pengar i oktober. Jag sitter i skiten!! För om jag säger upp lägenheten (behöver den ej bor med min man) så blir missbrukaren bostadslös!! Vad fan ska jag göra! Jag har en magkänsla att allt kommer gå åt helvete.
Varför just h*n? Varför gör man såhär med sig själv och skadar våra hjärtan!
En fråga som jag kom tänka på.. En person som tar dessa under kvällen, minns h*n något dagen efter?? Känner personen skam för allt som sagts under ruset?
Tacksam för svar, tidigare erfarenheter, närstående med samma problem? Jag känner bara sån sorg och behöver någon att prata med???
Skriver inlägget i tårar, har en väldigt närstående som missbrukar. Jag misstänker att det är amfetamin (vitt pulver) men även massa tabletter, vet ej vad det är för tabletter.
Personen har förändrats helt utseendemässigt, beteende, klädstil ja allt! Personen har missbrukat sen 13 års åldern och det började med gräs och hach. Därefter fick personen bo under förälders tak som reste bort i 4 månader. Tillbaka kommer föräldern hem och upplever en dålig magkänsla. Vi går in i lägenheten och missbrukaren välkomnar föräldern hem med en jävla massa energi. Vi tittar på varandra och anar att något är skumt med missbrukaren. Personen babblar nonstop, osammanhängande, tappar bort sin mob 10-15 ggr, pratar öppet framför föräldern om saker jag tappar hakan för. Ni vet sånt som mamma eller pappa absolut ej får höra om. Vi sitter tysta i 3 h och observerar missbrukarens personlighet i typ chock. Alltså det var helt sjukt!
Personen härjade hemma, letade efter saker, skramla och förde oväsen. Vi kunde upprepa saker och ting kanske 10 ggr. Det var som att h*n kommunicerade med sig själv. Aggressivitet från ingenstans, och därefter kärlek. Alltså vi fattade noll, hängde inte med och fortsatte stirra med handen för munnen på hur personen betedde sig! Vi vill sätta fingret på vad missbrukaren stoppat i sig. Jag har sett när personen är "tjackad" men det här var på en helt annan nivå! Personen snackade i princip skit om alla familjemedlemmar som förövrigt är ej bosatta i Sverige pga arbete. Jag vill gärna veta om någon känner igen beteendet?
Hur som, personen sover ej "hemma" nå mer pga föräldern stannar i landet ca 1,5 månad för min skull. Det här är det hemskaste känslan jag haft på länge. Försökte prata dagen efter med missbrukaren men märkte hur det ena gick in från det ena örat till det andra. Jag och föräldern är så ledsna, känner en sån djup sorg. Vet inte vad vi ska göra, personen kommer vägra skriva in sig på rehab, har försökt när h*n var i bättre tillstånd vid tidigare missbruk. Jag kommer gå in i väggen snart, mitt plugg pch jobb påverkas. Har kontaktat missbrukar enhet men tydligen finns det inget tvångsintag. Vad fan gör man med den här människan?? H*n har förstört så mycket för oss. Vi sa upp familjelägenheten för 1 månad sedan, och det var innan vi visste om att personen flippat ut totalt. I samband med uppsägningen erbjöd jag att hyra ut min lägenhet på mitt namn svart så min närstående ska ja någonstans att bo. Det är 1 månad kvar till flytt och hyran skall in om 3 v. Personen har anmärkning hos fogden och började få a kassa för 1 mån sen. Men tydligen har inte denne skött sig med papper så h*n fick inga pengar i oktober. Jag sitter i skiten!! För om jag säger upp lägenheten (behöver den ej bor med min man) så blir missbrukaren bostadslös!! Vad fan ska jag göra! Jag har en magkänsla att allt kommer gå åt helvete.
Varför just h*n? Varför gör man såhär med sig själv och skadar våra hjärtan!
En fråga som jag kom tänka på.. En person som tar dessa under kvällen, minns h*n något dagen efter?? Känner personen skam för allt som sagts under ruset?
Tacksam för svar, tidigare erfarenheter, närstående med samma problem? Jag känner bara sån sorg och behöver någon att prata med???