Är utopier luftslott?

Varför upplever vi inte existensen som perfekt om den är perfekt?

I och med att den inte är perfekt, tror jag. Existens innehåller alltid rädslor av något slag. Bara det gör att existensen blir mindre perfekt.
Dödsrädsla, hunger, och allt vi känner behov av.

Vad klassas som existens? En sten har inga rädslor. Klassas stenen som icke-existens? Är existens att vara medveten?

Jag tänker exakt som det du beskriver. Vems utopi skall gälla? Och är det då verkligen äkta utopi?
Det är mer diktatorer tycker jag som är utopiska, inte demokratier.
Demokratier är heller inte helt perfekta eftersom det i grund och botten inte är varje individs vilja som styr samhället.
Skulle vi klara oss utan styrning uppifrån? Hur skulle samhället se ut och skulle det ändå bli att den starke tar över och styr?
Ganska intressant att se vad samhället är för något egentligen och vad jag som individ har för tilldelad roll och fri roll.

För människor så är existens "ett liv" men vi ser även stenens existens men ser den inte som ett liv av värde på samma sätt som ett djur eller en människa.

En person som köper en stor vinstlott, varför upplever hen inte sin rikedom förrän hen skrapat klart lotten? Ignorans.

Så, varför upplever vi inte existensen som perfekt? För att det "vi" du pratar om hänvisar till personer. Personer är en del av existensen (notera att den egna personen kan upplevas). Personer upplever alltså inte existensen, utan en liten bit av den. Ignorans.

edit: Terminologin felar lite. Existensen har inte några delar egentligen. Personen är snarare en skenbild som existensen ger upphov till. Nåja, svårt att sätta ord på det. Lite för att ord är en skenbild från personen som är en skenbild från existensen. Dom är inadekvata, på samma sätt som att man inte kan förklara elektromagnetism med hjälp av något mer vardagligt fenomen. Elektromagnetism är mer fundamental än alla våra vardagliga fenomen; den ger upphov till det vardagliga! Existensen är likaså mer fundamental än personer som i sin tur är mer fundamentala än ord.

Idealsamhälle skulle jag säga är en tanke man ska förhålla sig till något som skulle vara bättre. Utopin är något som är existerande.

Nej vi kommer aldrig till den punkten, eftersom jag inte tror på utopin. Man kommer alltid hävda att vi inte framme så länge det kommer motgångar, vilket det alltid gör.

Utopier är inget som skapas organiskt i samhället, utan är idéer som en eller några utvecklar som de tänker ska passa alla.
Om en utopi ska fungera, så måste den göra det i det fria är deltagarna helt har köpt idén.

Bara för att något ska vara eller säger sig vara perfekt, så betyder inte det att det är det. Den kollapser därför att den inte har kontakt med verkligheten och världen är föränderlig. Utopin är mer statisk.

Inte nödvändigtvis vetenskap. Det vore utopiskt i sig att tro det. Det är en blandning av åsikter, moral och värderingar, erfarenhet och forskning som vi beslutat om saker.

Det är absolut rimligt. Jag vet libertarianer som kommit till slutsatsen att demokrati inte behövs då de enda lagar som ska finnas är de som ska skydda individens frihet och integritet. Finns inte så mycket mer att bestämma om, inte sant?
De har alltså skapat en liberal utopi.
Utopi och objektiv moral ligger väldigt nära varandra. Om man förkastar utopin så förkastar man objektiv moral, i och med att man accepterar att världen inte är och kommer aldrig bli perfekt åt människan. Det finns inget rätt och fel, inga fri och rättigheter som inte bygger på subjektiv moral. Vad som bestämmer vilket som gäller är demokratin i det folkstyrda samhället.

Om en utopi ska existera krävs det att man har en ideologi som är hållbar där alla eventuella problem elimineras så att det luftslott som flyger ut ur ens skalle skapar ett drömsamhälle som kan vara i 1000 år i frid o en evig lycka amen!