HJÄLP: Ingenjör på 10 år istället för 3

Hur gick det för dig i de relevanta ämnena i gymnasiet? Hade du bra betyg i matematik och fysik?

21 år är så att säga ingen ålder i sammanhanget, däremot verkar du vara sjukt nojig. Och en fruktansvärt dålig student. Vad fan är detta liksom?
Det är gräsligt dåligt gjort, rimligen tänker du helt fel angående själva studiemomentet.

Angående de där 10 åren så är läget lite att:
- Förvisso inga problem alls att du är 31 år när du tar ut din examen, men:
- Det är ju däremot inte så snyggt att vara 31 år om du bara har din examen, det vill säga är en generiskt nyexad högskoleingenjör utan arbetslivserfarenhet

Det vill säga om du tänkt fortsätta heltidsstudera enligt samma gräsliga upplägg i 10 år så låter det som en dålig plan.

Inte vad jag vet i alla fal. När jag gick F på KTH och fick sektionstidningen så förekom det ganska ofta att man såg någon omskriven i tidningen som ursprungligen skrivits in för ca 20 år sedan och som precis tagit ut examen. I och för sig så misstänker jag att dessa personer i allmänhet tagit i princip alla poäng och bara hade någon enstaka resttenta som de försummat när de fått ett jobb trots avsaknad av formell examen.

Så vitt jag vet är HHS det enda svenska lärosäte som aktivt skriver ut studenter som inte lyckas ta examen inom en viss tidsram från det att man ursprungligen skrivits in. Om någon annan vet om ytterligare svenska lärosäten som har liknande policies så får de gärna rätta mig.

Utanför Sverige är det dock vad jag vet snarare regel än undantag att man skriver ut studenter som inte lyckas ta examen inom en viss tidsram från inskrivningstillfället. I t.ex. Tyskland så har jag för mig att jag har läst att de rensar ut studenter varje år från diverse program för att de tagit för få högskolepoäng under det närmast föregående året.

Tips för studietekniken är att plugga i grupp med dina kursare, fastnar du så får du hjälp direkt, och du blir motiverad att verkligen plugga de timmarna du är där!

Jag försökte själv hoppa på högskola när jag var 18, vilket gick åt helvete. Nu i efterhand vet jag att motivationen saknades och jag var inte mentalt mogen för att på allvar påbörja seriösa studier på högre nivå förrän jag var 22-23, vilket gick mycket bättre!

Sedan kanske du inte är en räknemänniska, helt enkelt. Du kanske borde läsa till socionom, ekonom eller något samhällsvetenskapligt istället?

Frågan är om det där stämmer idag? http://www.kth.se/student/program/studieuppehall/studieuppehall-och-studieavbrott-1.311712

Om det är som du beskriver så hade man kunnat bli registrerad på ett program, skita i att dra dit första tiden och sedan hoppa in när man känner för det och börja plocka poäng. Den bilden får jag inte riktigt av länken jag postade.

Har man inte varit registrerad på kurser eller program under en läsperiod så verkar man tappa rätten till att behålla sin plats vid programmet man studerar? Jag tycker TS borde ta och kolla upp hur det ser ut med att bli avskriven om man inte plockar nog många poäng så att det inte slutar med att man inte är välkommen att registrera sig på kurserna längre.

Nu förmodar jag förvisso att TS är registrerad, men tycker ändå det ligger inom ämnet.

Om fallet är som du beskriver ser jag inte problem med att köra på så länge man har ekonomi för det.

De som kommer tillbaka efter flera år till studierna, hur har dom fått vara kvar på programmet? Som jag förstår det om man inte är på skolan och tar poäng så har man inte rätt till sin plats efter ett tag?

På gott och ont brukar saker och ting vara väldigt mycket mer röriga i verkligheten än på pappret. Den bra saken med det är att det brukar finnas viss flexibilitet vad gäller lösningar som gör att studenter fortsätter och tar sin examen (eftersom detta gagnar båda parter).

Rimligen har du snarare viss förtur i urvalet när du kommer tillbaka, men du kan ju förstås inte trycka bort folk som går raka vägen om det skulle vara tvärfullt.

Nu känner jag inte personligen några av de som tog ut sin examen långt efter sitt ursprungliga inskrivningsdatum, men som sagt så brukade det ganska ofta vara åtminstone några personer omnämnda i examenskolumnen i sektionstidningen som skrivits in för ca 20 år sedan eller så.

Det är fullt möjligt att dessa personer i allmänhet gjort formella ansökningar om studieuppehåll för att behålla sina platser. Sen så skall man också beakta vad Trillske skrev, att det finns i verkligheten lite mer flexibilitet än vad de skrivna reglerna antyder, eftersom respektive institutioners bidrag från de statliga medlen är till viss del villkorade av att inskrivna studenter tar ut examen.

Själv sökte jag och blev antagen till F på KTH direkt efter gymnasiet och fick sedan begära studieuppehåll ett år med hänvisning till värnplikten. Detta gick utan problem och jag kom till registreringen först efter avslutad värnplikt och påbörjade då programmet vid samma tidpunkt.

Jag skulle inte heller rekommendera att studera efter man är 25 år gammal. Ingen företag vill anställa gamla ingenjörer. Själv tog jag examen utan omtentor, men man är för gamla för att anställas.

Skitsnack, du har nog fel personlighet bara, därför klarar du inte intervjuerna.