Dags att sluta med Heroin. Hur lindra bäst?

Får jag fråga en sak. Säger du hela sanningen här till oss nu? För ditt egna bästa alltså. För jag får nån känsla av att du får nåt skjuts på vägen. Hoppas jag har fel, men en magkänsla brukar inte ofta ha fel.

Du behöver inte ens svara sanningsenligt, vill bara att du ska tänka efter att, om du inte talar sanning så ska du vara medveten om vem du lurar.
Annars önskar jag dig lycka till.

Jag väljer ändå att svara sanningsenligt eftersom jag skrivit sanningsenligt såhär långt. Jag säger hela sanningen. Nu låter det lite på de tidigare inläggen som att det varit en dans på rosor, vilket det knappast varit... Jag har bara varit förundrad att det gått så enkelt som det gjort, men det har varit långt från enkelt. LÅNGT.

En sak jag har tänkt på som har hängt med och kan vara viktig är att jag alltid har varit 100% medveten om vad jag gjort. När jag klev på heroin gjorde jag det som ett direkt beslut taget av mig själv, och därmed har jag aldrig kunnat skylla det hela på något annat än mig själv, har aldrig kunnat ge mig själv en ursäkt att ta mer efter jag bestämt att kliva av, eftersom jag hållit mig själv fullständigt ansvarig för vad jag försatt mig i, hela vägen. Den tanken har jag hållit hårt i, och den jagar bort hjärnspöken. Jag satt mig här, och då är det jag som får resa mig. Det finns ingen ursäkt eller kompromiss. Jag hade planerat det såhär, och är jag inte stark nog att hålla mina löften till mig själv hade jag fan dött av ren skam.

Några till faktorer som kan vara relevanta för den här historian:

* Jag har som antytts aldrig fått riktigt den effekt som de flesta verkar förknippa med H. Bara en ganska vag stimulans. Ingen överdriven eufori, bara funktionell. Detta gäller alla typer av opiater jag tagit, inkl. apotekets.
* Utan att gå in på detaljer skulle jag säga att jag har mycket tidigare erfarenhet av att uthärda lidande. Hur löjligt det nu må låta.
* Nästan alla droger utom dem rent serotonerga påverkar mig ganska annorlunda än nästan alla människor jag känner.

Ibland undrar jag om det är något seriöst fel med min hjärnas belöningssystem, för det är fanimig inget som biter. Hade verkligen viljat diskutera detta med en kunnig läkare men det lär ju inte hända så länge vi lever i medeltiden 2.0

Men som du säger har jag nästan själv kännt att jag haft någon märklig skjuts på vägen, men kan trots konstant analys inte komma fram till vad det skulle kunna vara. Jag har misstänkt loperamidet, men det verkar inte vara någon fara nu när jag sätter ut det...

När jag skriver detta är iaf kroppen tyst. Har inga ilningar, plågor, ryck, rastlöshet, gåshud eller liknande... Det är tyst.

Jag är själv som sagt ganska förvånad. Men man kommer långt på vilja och övertygelse.

Okey men då ska du bara fortsätta om det är så. Då kommer du klara dig, inga problem.

Tror inte att det är nåt fel på ditt belöningssystem. Som sagt fortsätt såhär och byt miljö och mönster så kommer du nog bli helt fri ska du se. Så länge, som sagt, detta är sanningen

Ha det bra

Har gjort en samlingstråd för självhjälp ifrån Opiater:

(FB) Samlingstråd för självhjälp vid Opiat-AT /MOD