Jag skall skippa den långa historien om hur jag hamnade här - jag har aldrig gillat opiater (avskytt dem varje gång till och med) vilket på ett sätt med tiden blev en fix idé: hur kunde det komma sig att just jag kunde vara totalt immun mot denna så mytomspunna klass substanser? När jag tog heroin första gången tyckte jag att det var den minst dåliga opiaten jag tagit, men långt ifrån bra för det, särskilt med tanke på det hutlösa priset... Jag tillät mig dock att börja ta det regelbundet för att se vad som skulle hända. Efter en tid insåg jag den subtila terapeutiska effekten det har på mig: jag blir glad och trevlig, öppenhjärtad, motiverad och full av ork... Knappt så effekten är märkbar dock ärligt talat, men jag kan mäta skillnaden i vad jag fått uträttat på en dag jag tagit jämfört med andra dagar. För mig har t.o.m lågdos benso mer påtaglig effekt, vilket är mycket märkligt...
Men ja, jag skulle skippa det där ja. Nu lät jag mig börja ta det dagligen, och det kan jag egentligen inte klandra mig för, det har varit nödvändigt den här perioden av mitt liv. Jag gick in i det med full medvetenhet om vad som troligen skulle komma, och jag känner att jag också har styrkan att ta klivet ut igen när det är dags och möjligheten finns. Det gör den inte riktigt riktigt ännu, men förhoppningsvis inom de kommande veckorna, absolut senast under julledigheterna. Och när jag känner att det är dags den här gången vill jag vara redo.
Nu är det så att jag redan klivit av på riktigt en gång, för ca 2 månader sedan. Det var ganska illa, men ändå inte så illa jag väntat mig... Jag har väl gått på nästan 1g om dagen, och då endast snortat så det är självklart bra. Senast upplevde jag inga större jobbiga utsättningssymptom, ingen värk i kroppen, viss frossa, obekvämlighet, sömnlöshet, nedstämdhet och en jävligt sentimental överkänslighet mot allt... Inget man inte kan stå emot... Det var bara EN sak som var nära på outhärdlig: jag fick såna magsmärtor som jag aldrig någonsin upplevt, kändes som att ha en sårad chestburster som åt sig ut ur min bröstkorg samtidigt som den pissade syra över mitt innanmäte... Försökte dricka lite snäll yoghurt för att lugna ner magen, kändes ungefär som att dricka napalm... Spydde till sist efter flera timmar en vattnig sörja som var nästan helt svart. Detta var utan tvekan det svåraste med hela episoden... Rännskitan och snuvan är ju irriterande, men något man kan leva med... femte dagen kunde jag sova, och efter det äta lite, sen blev det rätt mycket bättre rätt snabbt. Även om en extrem kraftlöshet ännu satt i lång bit efter. Jag hade hela tiden heroin hemma men kände aldrig någon lust att ta det konstigt nog... Dem tankarna kom först när allt var över, utsättningen kändes ändå som en ganska intressant upplevelse, det som kändes svårt att ta var min dystra vardag sen antar jag... Min renhet varade i 2 veckor innan jag pga. helt sanslös otur var tvungen att uppbåda heroiska mått av styrka och motivation igen för att överleva.... I mitt dåvarande tillstånd var det helt enkelt inte görbart. Och så var det med den saken, vad gör man.
Men till nästa gång jag behöver ta klivet: har ni några råd på vad jag kan göra för att hjälpa just magen? Jag insåg förra gången hur oerhört dåligt förberedd jag var när jag låg och vred mig i sängen dygn 3 och 4...
Något mot magen, något mot diaren, något som är lämpligt att äta för att återställa magens balans, andra saker jag inte har tänkt på... Denna typ av råd hade uppskattats mycket. Har sökt, men hittar ingen bra info märkligt nog, bara på internationella forum men deras receptfria läkemedel är inte samma som vi har här...
Så ja, tips uppskattas. Jag vet att jag har den mentala styrkan att knäcka detta om jag bestämmer mig, men jag behöver hjälp med de rent praktiskta sakerna. Tyvärr har jag hela tiden tagit mindre doser benso, så den lindringen kommer inte att finnas på något jätteeffektivt sätt, ja jag vet, inte heller en sund vana men man gör vad man måste för att ta sig vidare i tillvaron, med hoppet att man någon gång kommer nå fram till de där tuvorna där man kan vila upp sig och har tid att vara svag en stund... Och jag tycker mig faktiskt kunna ana dem lite längre fram på stigen den här gången...
Men som sagt: Ge mig en inköpslista inför nästa gång jag skall kliva av! Mat och medicin, och helst receptfri då i mesta möjliga mån.
Moraltanter undanbedes.
Men ja, jag skulle skippa det där ja. Nu lät jag mig börja ta det dagligen, och det kan jag egentligen inte klandra mig för, det har varit nödvändigt den här perioden av mitt liv. Jag gick in i det med full medvetenhet om vad som troligen skulle komma, och jag känner att jag också har styrkan att ta klivet ut igen när det är dags och möjligheten finns. Det gör den inte riktigt riktigt ännu, men förhoppningsvis inom de kommande veckorna, absolut senast under julledigheterna. Och när jag känner att det är dags den här gången vill jag vara redo.
Nu är det så att jag redan klivit av på riktigt en gång, för ca 2 månader sedan. Det var ganska illa, men ändå inte så illa jag väntat mig... Jag har väl gått på nästan 1g om dagen, och då endast snortat så det är självklart bra. Senast upplevde jag inga större jobbiga utsättningssymptom, ingen värk i kroppen, viss frossa, obekvämlighet, sömnlöshet, nedstämdhet och en jävligt sentimental överkänslighet mot allt... Inget man inte kan stå emot... Det var bara EN sak som var nära på outhärdlig: jag fick såna magsmärtor som jag aldrig någonsin upplevt, kändes som att ha en sårad chestburster som åt sig ut ur min bröstkorg samtidigt som den pissade syra över mitt innanmäte... Försökte dricka lite snäll yoghurt för att lugna ner magen, kändes ungefär som att dricka napalm... Spydde till sist efter flera timmar en vattnig sörja som var nästan helt svart. Detta var utan tvekan det svåraste med hela episoden... Rännskitan och snuvan är ju irriterande, men något man kan leva med... femte dagen kunde jag sova, och efter det äta lite, sen blev det rätt mycket bättre rätt snabbt. Även om en extrem kraftlöshet ännu satt i lång bit efter. Jag hade hela tiden heroin hemma men kände aldrig någon lust att ta det konstigt nog... Dem tankarna kom först när allt var över, utsättningen kändes ändå som en ganska intressant upplevelse, det som kändes svårt att ta var min dystra vardag sen antar jag... Min renhet varade i 2 veckor innan jag pga. helt sanslös otur var tvungen att uppbåda heroiska mått av styrka och motivation igen för att överleva.... I mitt dåvarande tillstånd var det helt enkelt inte görbart. Och så var det med den saken, vad gör man.
Men till nästa gång jag behöver ta klivet: har ni några råd på vad jag kan göra för att hjälpa just magen? Jag insåg förra gången hur oerhört dåligt förberedd jag var när jag låg och vred mig i sängen dygn 3 och 4...
Något mot magen, något mot diaren, något som är lämpligt att äta för att återställa magens balans, andra saker jag inte har tänkt på... Denna typ av råd hade uppskattats mycket. Har sökt, men hittar ingen bra info märkligt nog, bara på internationella forum men deras receptfria läkemedel är inte samma som vi har här...
Så ja, tips uppskattas. Jag vet att jag har den mentala styrkan att knäcka detta om jag bestämmer mig, men jag behöver hjälp med de rent praktiskta sakerna. Tyvärr har jag hela tiden tagit mindre doser benso, så den lindringen kommer inte att finnas på något jätteeffektivt sätt, ja jag vet, inte heller en sund vana men man gör vad man måste för att ta sig vidare i tillvaron, med hoppet att man någon gång kommer nå fram till de där tuvorna där man kan vila upp sig och har tid att vara svag en stund... Och jag tycker mig faktiskt kunna ana dem lite längre fram på stigen den här gången...
Men som sagt: Ge mig en inköpslista inför nästa gång jag skall kliva av! Mat och medicin, och helst receptfri då i mesta möjliga mån.
Moraltanter undanbedes.
