Vad är den upplyste filosofens syn på skenbar sanning

Låt mig belysa skenbar sanning med ett citat från den engelska Wikipedia-sidan som beskriver vad poesi är.


(Slå upp orden om ni inte förstår dem. Wiktionary.org är en bra sida.)

I poesi finns (ofta) en synlig mening, men den är skenbar, det finns en underliggande mening som oftast är större än den skenbara.

Mening är inte samma sak som sanning kanske, men de är närbesläktade begrepp påstår jag. Jag gissar att grov logik inte kan hantera dessa meningar, hitta och skilja dem åt. Detta är ju ett viktigt problem i verkliga livet, tänk på applikationen AI som exempel. Man kan inte programmera AI i verktyget Visual Basic (, eller kan man).

Hur ser filosoferna på detta att hitta de gömda "pärlorna", de meningsfulla insikterna, bland allt grus?

Detta har säkert debatterats i modern filosofi, och inte bara sanning och konsekvens och ytlig Russel "sentenslogik", som många hobbyister verkar dabba med.

Vad är den upplyste filosofens syn på skenbar sanning och de underliggande meningsfyllda sanningarna?

Ja, det kan man. Alla Turing-kompletta språk kan användas för att skapa AI.

On topic: Jag anser att den mening som finns i poesi ligger hos mottagaren och därmed inte hos ursprungsmannen; därmed har du inte överfört en tanke utan snarare yttrat en tanke som ger upphov till en annan tanke hos mottagaren. Man kan inte försäkra sig om vilken denna tanke kommer att vara, vilket innebär att man inte kan vara säker på att överföra en meningsfull insikt.

Detta jämfört med att uttrycka insikten på ett så tydligt sätt som möjligt: i så fall är det ju bättre att göra det sistnämnda och överföra tanken direkt, istället för att ha en tanke, uttrycka den på ett annat sätt, för att försöka skapa den ursprungliga tanken i mottagarens medvetande.

Om det däremot är en enkel tanke är det ju bättre att göra så, eftersom människor sätter högre värde på tankar de synbarligen skapat själva. Då sitter den bättre. Det är bättre om man ska övertala någon. Men filosofi handlar om tankar och kunskap, inte om övertalning.

Jag tycker du skriver bra och det kan hända jag kommentarer mera senare...

Nu ville jag bara skriva att du kanske har en begränsad syn på kommunikation. Vad är en Turing-maskin, jag har ett minne av, att det är en dator som kan "lura" en mänska att tro att hon interagerar med en annan mänska, i det fall man kommunicerar genom att skriva meningar i gränssnitt och datorn svarar rimligt.

Har jag rätt så betyder det att det är en väldigt snäv definition på AI, det att man kommunicerar genom textrader, sentences, textmeningar. Dessutom tror jag att man kan lura detta AI och kontrollera om det är en mänska eller inte genom att "komplicera" det man skriver så att det får konnotationer och undermeningar...

Mänsklig kommunikation är så mycket mer än sentenser och ord och grammatik. Turingdatorn, om jag har rätt i min definition, är inget vidare avancerad AI.

Poängen, begränsa inte kommunikation till skriven text eller tal. Det är att begränsa och i värsta fall lura sig själv.

P.S.
Är man nyfiken på detta jag skriver om kan man ju se kultklassikern Blade Runner som behandlar bl.a. AI och i filmen ingår även scener där man försöker avgöra om individer är konstgjorda humanoider eller verkliga mänskor. AI är även ett tema i Kubricks rymdfilm (kommer inte ihåg namnet på filmen i stunden).

Du blandar ihop Turing-testet http://en.wikipedia.org/wiki/Turing_test med en Turing-maskin http://en.wikipedia.org/wiki/Turing_machine. Du borde läsa på mer om programmering innan du uttalar dig om vad som går och inte går att göra i VB.

Och det går att hitta de "djupare sanningarna" med ren logik. Hur skulle vi människor annars göra det? Vi består av "logiska" komponenter, alltså är vi logiska (även om vi är väldigt komplicerade).

PS. Det är skillnad på film och verklighet.

Turing-komplett och Turingmaskin betyder i stort sett helt vanlig dator. Turingtestet tänker du på, en AI som är så avancerad att den liknar en människa. Teoretiskt sett bör man kunna skapa en sådan AI i vilket Turing-komplett språk som helst, men det har inte gjorts än (och kommer kanske aldrig att göras).

Men det var inte det jag menade, utan min utläggning handlade mest om att satslogik och att uttrycka sig exakt är att föredra framför mer poetiska uttrycksformer, då dessa inte kommunicerar lika exakt. Om du skriver en dikt är du inte säker på att budskapet går fram, ens om mottagaren själv är poetiskt begåvad.

För att återgå till Turingtestet så skulle man kunna fråga AI/människan om denne kan skriva en dikt. Det finns AI som kan skriva dikter och det finns datorskrivna dikter som tillfrågade människor tror är skrivna av en människa. Men allt en dator klarar av kan ju uttryckas i ord och grammatik som du säger.

Blade Runner är en fantastisk film, som handlar just om vad en människa är. Men ja, olika människor ser filmen på olika sätt. Vissa ser människorna i den som skilda från replikanterna (robotarna). Andra ser det som så att replikanterna blev mänskliga, eller levande i alla fall, eftersom de är så avancerade. Själv ser jag filmens budskap som att vi alla är robotar, biologiska sådana.

Det rinner alltid en flod därunder, så att säga.
Att vara precis behöver inte nödvändigtvis vara den mest effektfulla angreppsvinkeln.
Ett måste i vissa lägen, visst. Men knappast den mest effektiva.
Det är ju ändå helheten som är.
Att beskriva en helhet så precis som möjligt kräver att du skriver allt.
Och det har vi inte tid med.

-
-
Håller med till fullo, och dessutom finns det sånt som skrivna tecken inte kan förmedla.

Ja, det är svårt att se liv som något annat än en holistisk egenskap för mig. Allting är dött på liten nivå, vilket allt består av. Att det sen uppstår nåt som verkar vara helt annorlunda på högre nivå är som bäst en tanke.

Något jag finner intressant däremot är själva perspektivet. Låt oss utgå från matrix (filmen), bara för att ha ett enkelt och användbart scenario; det finns inget sätt att idag sluta oss till om vi är simuleringar eller inte.

Frågan jag finner intressant är om själva perspektivet är en del av simuleringen. Det som simuleringen utspelar sig för, är det en del av simuleringen? Frågan kvarstår förstås även om det inte är någon simulering. Kan medvetandet som helhet vara en upplevelse i medvetandet? Det är svårt att alls formulera frågan känner jag, än mindre greppa den; hoppas nåt gått fram åtminstone.
Jag vet inte vad du pratar om direkt, men ett mänskligt sinnes funktion upplevs inte som precist. Det betyder inte att själva sinnet, i dess fysiska aspekt, inte är precist. Det kan inte vara något annat, givet att det är en del av den fysiska verkligheten och att man utgår från modern vetenskap.
Definiera "sånt." I vissa tolkningar kan inte tecken förmedla någonting. I andra tolkningar kan dom förmedla vad som helst. Den fysiska beskrivningen är att alla egenskaper inom den fysiska världen är bit-baserade; ja eller nej. Tecken innehåller också informationsbitar, givet att man tolkar det på ett visst sätt. Så den tolkning som folk vanligen använder—som gör att text innehåller information, utöver sin fysiska aspekt (något jag själv finner märkligt, men sak samma)—innebär att text kan förmedla allting som kan hända i den fysiska världen.

För att förstå tal eller en sats, så måste sammanhanget vara känt. Orden förmedlar mening, men det krävs något mer för att förstå ordmeningar "rätt".

Det är många år sen jag studerade programmering så mitt exempel som följer kan vara föråldrat.

Man kan programmera en robotarm att utföra rörelser. Detta kan i princip göras i ett enkelt programmeringsspråk likt BASIC. I programmet bör det finnas en återkoppling i form av trycksensorer från robotarmens hand, positioneringssensorer i form av t ex en kamera, o s v. Data från sensorerna processas och ger input till styrningen av robotarmen. Det är relativt enkelt, men om man vill göra en robotarm som kan lyfta 50 kg stålbitar och samtidigt kunna switcha till att plocka äpplen, så är det lite svårare. Robotarmen med mjukvara bör kunna känna igen hur det ska greppa det den ska lyfta utan att mosa äpplen eller tappa stålbitar i golvet. En människa klarar av detta ganska enkelt, dvs att skilja på hur föremål plockas.

Vad är det då som skiljer människa från robot i detta förenklade fall. Människan hanterar kontext eller sammanhang. Vi vet att det som ser ut stål är tungt om det är stort och mogna äpplen kan mosas om vi använder all handkraft vi har.

Ett annat exempel på hur vi mänskor fungerar. Vi förstår ord i ett sammanhang. Vi har olika "referensramar" i vårt medvetande eller hjärna som vi plockar fram nära automatiskt och som hjälper oss hantera informationen i språket (meningar, följder av ord). När vi kanalsurfar framför TV:n så kanske Babel, Bolibompa, Aktuellt, amerikansk action, Skavlan, Solsidan och Så mycket bättre fladdrar förbi. Vi förstår inte orden på exakt samma sätt beroende på program, åtminstone inte jag gör det, när det är nyheter så är jag i nyhetsläge, och när jag tittar på Solsidan så förstår jag det som sägs på ett annat sätt. Som exempel jag förväntar mig mer ironi och humor i det som sägs i Solsidan än vad jag förväntar mig av motsvarande när jag tittar på Aktuellt.

Hur många referensramar för att förstå meningen av ord har en människa. Jag tror det är tusentals och växlingen mellan ramarna sker någorlunda blixtsnabbt.

Jag anser att kommunikation fungerar på detta sätt. Och man kan inte frånse från detta och tro att man kan åstadkomma en simpel och rak kommunikation med ord som alla alltid kan förstå på samma sätt. Det är sant dock att text kan vara mer eller mindre förståeligt och effektivt i förmedlingen av budskap. Det finns en relativitet.

Jag tror för att programmera en universal robotarm borde man beakta referensramar i programmeringen och skapa en hantering av sammanhang så att roboten och datorn kan köra olika program beroende på situation.

För att återknyta till logik och skenbara sanningar...

Man kan analysera textmeningar i logik. Avgöra om det är logiskt och till exempel dra slutsatser från texten. Logiken är ett verktyg. Verktyget är begränsat. Det är begränsat på så sätt att det kanske inte lätt kan skilja på ironi och uppriktighet. Analyserar man det rationella i ironiska uttryck så blir det säkert fel. En mänska däremot kan uppfatta ironi och skratta åt det och tolka meningen (budskapet eller sanningen som sägs) på rätt sätt.

Skriver jag:
Jag tycker att Stefan Löfven är den bästa statsminister Sverige har haft.
Stefan är en utmärkt ledare. Det har han visat prov på.
Sverige går en lysande framtid till mötes.

, så är logiken ett rätt begränsat verktyg till att analysera och få fram sanningen om vad egentligen tycker eller hur jag tänker, eller ens om jag kan föra ett resonemang.