Detta är mycket vanligt och gäller inte bara
moral. Som komplement till det som har sagts kan man säga att latinet har olika kasus: nominativ, genitiv, dativ, ackusativ och ablativ. Nominativ är grundformen. Saken är den att stammen ofta växlar om man böjer ordet. Det vanligaste är att latinska lånord kommer från den böjda stammen, vilket förklarar den systematiska avvikelsen mellan de moderna språkens lånord och den grundform det latinska ordet har om man slår upp det i en ordbok.
Rex (kung), böjning
regis – jfr
regent
Lex (lag), böjning
legis – jfr
legal
Mors (död), böjning
mortis – jfr
mortalitet
Os (mun), böjning
oris – jfr
oral
Nix (snö), böjning
nivis – jfr
nival (finns väl inte på svenska men på andra språk)
Nox (natt), böjning
noctis – jfr
nocturne
Det har av någon anledning blivit en konvention att alltid ange just genitivformen, förmodligen för att den brukar anges först efter grundformen i de traditionella skolgrammatiktabellerna. Men man skulle lika gärna kunna ange ackusativ eller bara stammen (
mor-) men det kanske ger ett ofullständigt intryck.
Citat:
Ursprungligen postat av
egon2b
En gissning vad gäller kedjan:
... av latin moralis ... till mos vars genitiv är moris och förklarar hur r:et kom in ...
Ref:
http://runeberg.org/svetym/0572.html
Ifall man verkligen vill förklara varför det finns ett [r] där så kan man säga att det är en rhotacism. I den böjda formen hamnade [s]:et mellan två vokaler, vilket gjorde att det blev [z] som sedan blev ett surrande [r] och till slut ett [r].