Italienska/spanska vs. svenska/danska - vilka språk är mest lika?

Nä nynorska är ett skriftspråk och skriven standard för västnorska dialekter. De enda som talar nynorsk är pretentiøsa diktare med torrt uttal.

Svenska/danska är mer lika än italienska/spanska. Dock förstår vi ju inte danskarna bättre pga uttalet. Men jag tror en dansk förstår svenska bättre än en italienare förstår en spanjor.

Man får nog hälla på en dos språkbegåvning i allt det här...

Frågade min sydamerikanske man (spansktalande) om italienska. Vissa saker begrep han i skrift, men i övrigt var det trögt. Språk är inte hans starka sida, antagligen låg förklaringen där. Själv har jag tumme med språk och med grundförståelse av franska framför allt kommer jag längre med italienskan än han med spanskan i ryggen.

Med tyska som modersmål är för mig holländska i skrift hyfsat begripligt då språket är en plattysk dialekt. Talat är det dock bara en enda sörja. Detsamma gäller danska faktiskt. Skrivet går an, men så fort dom lägger iväg i går det åt mer energi än vad jag orkar uppbåda.

Det är möjligt. Å andra sidan förstår som sagt en italienare och en spanjor varandra bättre än en svensk och en dansk gör, så för att föra samtal har italienare o spanjorer det enklare.

Fast det där har jag väldigt svårt å tro på. Visst är danska djävligt grötig och så men om man lyssnar väldigt noga så kan man faktiskt höra vad di säga. Jag tror att det faktiskt var du som påpekade att svenska och danska stå varandra närmare grammatiskt sett än vad norska och svenska göra, men att det kan vara lätt å tro det motsatta med tanke på att norska (åtminstone bokmål) och svenska låta mer likt varandra. Skriven danska är dock inte mycket svårare å läsa än skrivet bokmål. Förövrigt så låter bokmål talat av en tysk som tydlig och välartikulerad danska! Lyssna här: http://nl.nrk.no/podkast/aps/20062/nrk_ekko_-_et_aktuelt_samfunnsprogram_2013-1217-1222_6352287993.mp3

Det är ju bara å plocka fram texter på italienska och spanska för å se att di skilja sig mer från varandra än vad di skandinaviska språken skilja sig från varandra. Men du talar förvisso fler språk än vad jag gör så du har förvisso större auktoritet på detta område än vad jag har – men jag har alltjämt svårt å tro på det som du påstår.

https://it.wikipedia.org/wiki/Civilt%C3%A0_romana
https://es.wikipedia.org/wiki/Antigua_Roma

https://sv.wikipedia.org/wiki/Romerska_riket
https://da.wikipedia.org/wiki/Antikkens_Rom
https://no.wikipedia.org/wiki/Romerriket

Tycker du verkligen att dessa låtar låta nästan likadant?

Laura Pausini - Ascolta il tuo cuore (videoclip live)
https://www.youtube.com/watch?v=36lO6K5FIZQ

Laura Pausini, Escucha Tu Corazón, Festival de Viña 1997
https://www.youtube.com/watch?v=DdnpV9Uz6Rs

Laura Pausini - Un'emergenza D'Amore (Video clip)
https://www.youtube.com/watch?v=bHaTKEIfOjI

Laura Pausini - Emergencia de amor ( Video Original )
https://www.youtube.com/watch?v=iLJfFrmBKWE

För å inte tala om skillnaden i tempusbrukandet i förfluten tid mellan spanska och italienska...

Jo, det var jag och det stämmer fortfarande. Men mitt inlägg handlade om att samtala. Att läsa varandra mejl på svenska elle danska är inte alls så svårt som ett samtal kan vara.


Texter på italienska och spanska skiljer sig åt mer än texter på svenska och danska, definitivt. Men det hindrar inte att ett samtal fortfarande är enklare, eftersom likheter kan döljas av olika uttal. Till exempel tycker nog nästan varje spanjor att skriven portugisiska är lättare att läsa än skriven italienska, men talad portugisiska är svårare att förstå för dem än talad italienska.



Låtar är inte riktigt rättvisande ens när de är översatta som här eftersom man ibland väljer andra ord för att det ska passa melodin. Jag har ännu aldrig träffat en italienare som inte skulle ha klarat sig på spanska i Italien, och själv talar jag alltid italienska med spanjorer (om inte deras engelska råkar vara på universitetsnivå) och har ännu aldrig haft problem.

Kanske en idé att lägga ett tidsperspektiv på det hela? Hörde ett språkprogram på P1 för någon vecka sedan där några skandinaviska språkvetare påstod att man brukar räkna med att det tar ca två veckor för att utan problem kunna förstå ett av grannspråken och justera sitt eget ordval så man blir förstådd. Kanske är det så att vissa italienare och spanjorer förstår varandra bättre i inledningsskedet, men att de efter en kort tid blir passerade av skandinaverna?

Svårt att säga. De svenska vänner jag har som flyttat till Köpenhamn säger alla att det tar betydligt längre än bara ett par veckor. Norska vänner klarar sig lite bättre, men inte heller de tycks anpassa sig på bara två veckor.

(För många år sedan kände jag en dansk tjej som jag under ett år såg rätt ofta, flera gånger i veckan, men trots att vi ofta försökte oss på att tala danska-svenska så bytte vi ändå över till franska nästan varje gång efter att ha försökt oss på att tala danska-svenska 5-10 minuter först varje gång.)

En hel del beror på allmänt intresse för språk och motivation. I fallet att kommunicera med danskar respektive norrmän på plats är första steget att avliva de klassiska falska vännerna. Där finns åtminstone en bok att starta med. I nästa steg drar man nytta av sina svenska synonymer och tar fasta på fornnordiska ord och eventuellt olika förskjutningar i betydelse. Konventionerna för engelska inlån genomskådar man snabbt, men överanvändning av anglicismer är nog inte att rekommendera.

Motsvarande förhållande gäller väl italienska kontra spanska, utgående från en latinsk morfembas. Om en språkbegåvad svensk kör om en viss italienare i Spanien så kan det bero på (1) att svensken har en grundkurs i grammatik och anar verbens konjugationer, samt (2) att svensken har en skaplig latinsk morfembas från engelskan.

På plats i Bergen eller Århus finns motivationen. Efter några dagar på spansktalande mark tragglar jag mig fram i dagstidningen, åtminstone vad gäller världsnyheter. Må vara efter att ha sett nyheten på CNN eller BBC. En taxichaufför i Lissabon berättade att han hellre åker till Galicien än till Málaga, på grund av språket. Det är kanske som en malmöit i Mariehamn.

Jag bor i Helsingborg, alltså väldigt nära Danmark och konfronteras ofta med det danska språket, både irl och via tv-serier och filmer. Har dessutom läst danska några terminer och den största skillnaden mellan svenska och danska är inte glosorna utan grammatiken. Sen är det ju självklart en hel del ord som skiljer men fler som förenar. Alla de nordiska språken har ju utvecklats från fornnordiskan, dock mest i Sverige, Norge och Danmark och minst på Island och Färöarna. Isländska påminner mycket om fornnordiska och är tämligen obegripligt som talspråk för en svensk, något lite lättare som skriftspråk. På Island förändras språket väldigt långsamt, man importerar sällan eller aldrig ord. Därav heter t ex dator TÖLVA, telefon SÍMMIN , TV SJÓNVARP etc.
I Sverige, Danmark och Norge importerar vi ideligen låneord och i Danmark behåller man numera oftast de engelska originalorden. Ett exempel är orden teenager och computer.
Speciellt Danmark och Sverige men även Norge har lånat många ord från tyskan, men inte alltid samma ord vilket ger olikhet i våra språk, ex FÖNSTER (från tyskans FENSTER) men på norska VINDU och danska VINDUE vilket bör härstamma från VIDAUGA som i sin tur ligger väldigt nära engelska WINDOW. På Island heter det kort och gott GLUGGI
Jag är ingen lingvist och inser när jag googlar att det här med utvecklingen av de nordiska språken skulle kunna fylla ett helt bibliotek, dock kul att skumma lite på ytan. När jag var på Island för ett antal år sen trodde ett engelskt par på allvar att jag som svensk med lätthet förstod isländska, det var ju ett nordiskt språk. Jag försökte förklara att en brittisk 8-åring säkert skulle ha 100 gånger lättare att plöja igenom Shakespears samlade verk på den gammelengelska han använde än för mig att förstå isländska.
Anledningen att jag hamnade på denna tråd var just min undran om spanska-portugisiska-italienska (och även i viss mån franska) hade samma inbördes likhet som svenska-norska-danska och jag har genom era svar fått bekräftelse på mina misstankar att det faktiskt förhåller sig så.

Svenska och danska. -herregud. Hur okunniga människor finns det..?

Svenska och danska är språkvetenskapligt faktiskt tillräckligt lika varandra för att klassas som dialekter av samma språk. Men av politiska skäl så är det två olika språk. Men skriftligt kan en åttaåring förstå kanske 85% av en dansk text och om danskarna pratar långsammare så förstår svenskar nästan 100%.

Italienska och spanska är till 79% likt* språk men franska och italienska är tex 89% likt*.

Vokabulären är således mer lik mellan franska och italienska än spanska och italienska.
Men franskans uttal är i en annan klass då frankrike var bebott av en slags kelter förr i tiden och man tror att deras språk påverkat uttalet av franskan.

Dock är italienska och spanska mest lika i uttal och kan lätt blandas ihop med varandra.

Spanskan har mycket mer gemensamt med portugisiskan vokabulärmessigt men inte uttalsmessigt. En portugis förstår en spanjor bättre än spanjoren förstår portugisen, men skriftligt förstår dom varandra bättre.

* alltså ord som är samma tillräkligt nära varandra för att vara ”förståbara” av det andra språket.

Ord som är lika spanska och italienska

It: che sp: Qué - vad
It: gelatto sp: helado
It: cantare sp: cantar

Dock finns även många ord som man tror är lika men betyder olika saker, dom ska man se upp för.


Ska man lära sig romanska språk så är spanska det smartaste att börja med då det är världens tredje mest pratade språk.
Sedan kommer nog portugisiska och franska på en hyfsat jämn nivå.
Därefter kommer italienska och rumänska.
Sedan kommer de små språken som katalanska valenciska baleariska sicilianska corsiska moldaviska galiciska etc... då dessa inte är lika utbredda och dessutom svårare att komma i kontakt med