Italienska/spanska vs. svenska/danska - vilka språk är mest lika?

Har hört olika bud. Men många hävdar till och med för mig att italienska och spanska är mer lika varandra än vad danska och svenska är. Stämmer det?

Skriftligt, respektive verbalt; vilka språk är mest lika: är det italienska/spanska eller svenska/danska? Kan italienare förstår spanjorer bättre än vad svenskar kan förstå danskar? Kan spanjorer läsa italienska tidningar bättre än vad danskar kan läsa svenska tidningar?

I skrift är svenska och danska mest lika, men italienska och spanska låter mer lika. Svenskar och danskar förstår varandra bäst. Spanjorer och italienare kan läsa varandras skrifter och förstå huvudpoängerna men inte detaljerna lika mycket.

Svenska/norska är precis som spanska/italienska.

Kan man spanska, så förstår man i stort sätt allt som italienare säger. Det är bara att italienare böjer orden lite olika, och vissa ord kan så klart vara annorlunda. Men sett till det stora hela, så förstår man i stort sätt allt. Och i skrift är det nästan identiskt.

Svenskar kan läsa danska ganska lätt, men har svårt att förstå själva tal-språket. Svenska med danska, är alltså mer jämförbart med spanska och portugisiska.

Kan man spanska, kan det var lätt att läsa portugisiska, men ganska svårt att förstå själva tal-språket.

Den korrekta jämförelsen blir alltså:

Italienska/spanska vs. svenska/norska.

Jag har frågat italienare om de kan förstå spanska och de säger att de kan förstå det mesta om de koncentrerar sig, ungefär som du kanske känner med danska.

Jag förstår det mesta som spanjorer säger i dagligt tal, men jag kan inte förstå italienska alls. Känner mig helt vilse i Italien.

Svenska och norska tror jag är unika i hur lika de är. Det enda jag vet som är motsvarande är ryska och vitryska och där så har ryskan i princip slagit ut vitryskan och folk tycker det är enklare att konsekvent tala det större språket. Vitryska ser man bara på skyltar och hör i sånger.
Hade Sverige och Norge hållit i hop i unionen så skulle norska språket inte existera utan bara vara en dialekt av svenskan. Jag fick höra av en lingvistiskt intresserad person en gång, att norska var ett låtsasspråk.

Rumäner säger att de kan förstå italienska ganska lätt. Själv tycker jag att rumänskan har massor av slaviska ord, men rumänerna själva anser att deras språk är som italienskan.

Portugisiska lär vara mer likt italienskan än spanskan på vissa sätt - vet ej hur men en kollega till mig sa det.

Franska kommer in i det här på något sätt också, och Catalan i Spanien som lär vara rätt likt italienskan.

Det här fenomenet förekommer med några av de slaviska språken också.

En del skulle säga att svenska, norska och danska egentligen är samma språk och borde harmoniseras för att få större genomslag och bli mer hållbart mot influenser utifrån.

Det handlar väl om att de är mjukare än spanska?

Rätt många språk kan falla in under kategorin "låtsasspråk" men jag förmodar att lingvistikern menade norska riksmålet (bokmål i skriftspråk), som egentligen är en förnorskningen av danskan (som var värdspråket i Norge). Hade nynorska varit officiellt språk i Norge hade den ur ett historiskt perspektiv varit närmare de äldre, norska ursprungsmålen/dialekterna som är östnordiska likt färöiskan och isländskan. Danska och svenska är västnordiska dialekter.

Tvärtom. Danska och svenska är östnordiska.

Det påminner mig om en professor i historia (i Frankrike) som hävdade att norska som språk inte uppstod förrän Norge blev självständigt och att det sågs som en svensk dialekt innan dess. Inte helt säker på hur korrekt det är. Någon här som vet?

Svensk dialekt? Med ett danskt skriftspråk? Dessutom kom nynorsk-projektet också igång innan man blev självständiga. Lägg till detta att vissa norska dialekter är mer eller mindre obegripliga för svenskar och säkert var det i ännu högre grad förr.
Kanske tänker professorn på medeltiden, då all skandinaviska ansågs vara danska?

För övrigt är det lustigt att så många tar upp norska. Danska och svenska liknar varandra mer än norska och svenska.

Du har rätt, tänkte tvärtom.
Det norska skriftspråket, bokmålet, uppstod efter självständigheten då man tidigare skrev på danska men (riks)norska talspråket (s k standard østnorsk) är säkerligen minst lika gammal som "den svenska dialekten". Norge tillhörde Danmark, hur kan norska vara en svensk dialekt? Och dessutom skiljer sig enormt de norska dialekterna från norr till söder åt så jag förstår inte alls resonemanget.
Ja nynorska som skriftspråk men inte nynorska som talspråk.

Ska också tilläggas att det finns tre skriftspråk i norskan; bokmålet, nynorskan och riksmålet (som är inofficiellt). Riksmålet är det norska skriftspråk som står absolut närmast danskan. Används dock ytterst sällan kändaste exemplet är väl tidningen Aftenposten som skrivs på riksmål.

Nynorsk är väl inget talspråk? Det är väl bara ett skriftspråk med grunden i olika - främst västnorska? - dialekter? Tror för övrigt förståelsen av talad norska varierar mer än den gör när det gäller danska, helt enkelt för att Norge har starkare dialekter. I DK snackar alla ju mer eller mindre utslätat. Men visst, de flesta svenskar förstår nog talad Oslo-dialekt bättre än köpenhamnska.

Jag talar både svenska (modersmål) och italienska (hemmaspråk) medan jag aldrig tagit någon kurs i danska eller spanska. Att läsa en dansk eller spansk text är väl ungefär lika lätt men det är otroligt mycket lättare att förstå talad spanska än att förstå talad danska.