Åsikter om och erfarenheter av Abilify

Har såna förjävliga myrkrypningar av abilify, är konstant spänd och har ångest. Ångest har jag även utan Abilify, men känns ju som att det förstärks av medicinen.

Får injektioner av Abilify som ska motsvara 10 mg per dag. Har gått på det sen november förra året.

Kan detta gå över, eller är enda alternativet att byta medicin? För känner inte att det är hanterbart, men samtidigt så är det enda antipsykotiska jag föredrar, jämfört med zyprexa, latuda och risperdal.

Du bör testa att trappa ner dosen till noll och se om det funkar.

Men utan medicinering är jag akut suicidal så nÅGOT behövs.

Lyssna ej på det miffot.
Har kör sitt eget scientolog crusade mot psykiska sjukdomar.

Det blir så om man abdrupt slutar ta psykofarmaka även om man var psykiskt frisk från början, nu var du inte psykiskt frisk från början vilket inte direkt gör situationen bättre.

Men testa om du kan klara av att sänka dosen, detta är en långsam process.

Benzo är ett alternativ som kan hjälpa tillfälligt.

Och benzo gav mig senast hypomaniska symptom, så tvivlar på att någon läkare kommer förskriva det till mig igen. Samt just din inställning till psykofarmaka var ju inte oväntad så känns inte som ett så objektivt råd att gå på.

Jo sånt kan hända när man tar psykofarmaka, är mycket som kan gå snett.

Det är baserat på den forskning jag har tittat på hittills. Jag har inte hittat någon studie som visar att psykofarmaka har bra effekt på längre sikt.

http://cepuk.org/unrecognised-facts/long-term-outcomes/

Det är därför min generalla rekommendation är att man försöker minska ner på dosen tills dess att man kan helt sluta med drogen.

Man är helt jämn i humöret, känner varken glädje, sorg eller ilska. Inte ens när man borde det.

Århundradets puff. Har fått detta utskrivet och första veckan gick det bra , men sedan blev jag som andra skriver som en zoombie. Vet inte om jag vill äta något som gör att man aldrig känner sig glad? Är framför allt glädje den raderar bort.

Är Bipolär och fick det väl utskrivet för att jag ansågs vara för nere eller uppåt, läkaren sa bara att jag skulle må bra av det.

Är detta med zoombieeffekten må hända en övergångsfas eller är det så att den inte bara trycker ner manier utan även normal glädje? (den kan väl knappast göra skillnad?)