Fattigdom föder rikedom.

Nu handlar det inte om ekonomi.
Utan mer om att fattigdom är det som skapar det värdefulla.

Utan fattigdom kan man inte leva rikt.

Denna kunskap går inte att köpa.
Den måste upplevas.

Jag förmodar att du syftar på att människan tycks uppskatta det hon har först när det går förlorat?

Jag tänker på att ur det som 'inte finns' skapas något.

När man tycker sig sakna allt, då börjar man uppleva och skapa allt.

Jag funderar på varför vissa personer blir något.
Jag tror dom upplevt det där med att sakna allt.

Min första tolkning av din text är att utan fattiga hade det inte funnits rika, pga att man kan utnyttja fattigdomen. Ger du något så har du dem i din hand, du kan släppa sjukdomar, ha tillgång till botemedel men väntar på tiden då man kan tjäna som mest pengar. (Men det hör mer hemma i konspirationsteorier)

Det vi saknar, brukar vi ha mer av än många andra. Jag saknar ständigt kunskap, och lär mig således nya saker varje dag: ändå lider jag ständigt av min okunnighet och dumhet. Däremot saknar jag inte social status, eller en bred umgängeskrets; trots att jag ligger i lä på den fronten jämfört med många andra.

De som "blir något" saknar det som samhället de lever i, som helhet, uppskattar eller höjer upp. Mycket pengar och statusprylar, är exempel på sådant som många 'saknar' i dagens Sverige.

Saknad och begär är m.a.o. olika benämning på samma fenomen.

Jag antar att det inte är konspiration utan mer fakta.
Om rikedom beror på fattigdom så går det att använda sig av även ekonomiskt.

Börjar man tänka nutidsekonomiskt så kan man nog försätta folk i fattigdom för att avla fram ideer som man själv använder sig av. Detta är endast då möjligt om fattiga är fattiga ekonomiskt och kan inte förverkliga sina idéer pga. ekonomi. De rika kan förverkliga bra idéer via omsättning av pengar.

Dock tror jag de rika inte kommer få njutningen i skapelse,
utan bara ekonomiskt.

Du saknar inte social status.
Då tror jag att din drivkraft kanske är att ha varit icke socialt accepterad.
Jag hoppas du kommer bli social elit, om det är din önskan.

Med de som blir något menar jag berömmelse.
Att bli accepterad för något.

Inte alls, däremot sätter jag inte något egenvärde på berömmelse; utöver att jag, såklart, gärna vill vara uppskattad av människor i min absoluta närhet.

Så anser jag det också, ville inte framstå som snubben i foliehatten bara.

Bra skrivet.

Ja, det är det. Begär grundar sig på otillfredsställelse. Otillfredsställelse grundar sig på avsaknad. Således har vi avsaknad > otillfredsställelse > begär att bli tillfredsställd > tillfredsställelse > lycka. Denna procedur upprepar sig när lyckan avtar. Lyckan avtar naturligt. Precis som att du blir hungrig om du inte äter.

Det finns givetvis flera sådana cyklar åt gången, så ur den synvinkeln så blir vi aldrig riktigt lyckliga.

Vad är det för fel på foliehattar?

Jag har mött på ett par som kan klassas som foliehattar,
De är rent genialiska i sin uppfattning. Det enda dom saknar är bevis för sina påståenden/funderingar.
Det är inte så konstigt att bevis saknas då suspekta händelser tenderar till att vilja dölja sina spår.

Att flashback bara har en tråd som används lite som slask/dump för detta tycker jag visar på hur FB fungerar idag.

Jag antog att du inte ville att ditt inlägg skulle slussas till sumpen.