Osociala i personalrummet på jobbet. Samma på alla arbetsplatser?

på mitt iidot ställe med till jobbb data förbud för fan

Vadå? vi lever i smartphone värden min vän, Man tittar i sina telefoner nu mer, Lunchen är den enda lediga tid man har från kollegor, klart man kollar telefonen då. Hallåå. Kan man ens ha knapptelefon idag?

Jobbar också i butik och upplever samma stela känsla i personalrummet. Dock tycker jag inte det är konstigt. Så mycket man umgås och pratar med varandra och med kunder ute i butiken kan det vara skönt att uppleva lite tystnad och bara vara för sig själv en stund. Att vara social 8 timmar om dagen tär på psyket, det upplever nog alla som jobbar med servicejobb.

Min spontana tanke är att åldersfördelningen ser lite olika ut på industri respektive ica... m.h.a. gubbarna på industrin sitter knappast med en iphone och snapchattar. Ett annat alternativ är att det är dålig stämning på arbetsplatsen.

Många tycker säkert det är konstigt men har man ett arbete med mycket kundkontakt osv där man kommunicerar med andra 8 timmar om dagen så är det skönt att koppla bort sig och sitta tyst på rasten. Ser faktiskt inget konstigt i det, man har rätt att göra vad man vill på sina raster.

Det är detta jag syftat på så ofta när folk skapar trådar om att det är svårt att få kontakt med folk. Många online som svarar på såna trådar vill ge sken av att anledningen till att man inte får kontakt med folk är för att det alltid är personen som inte får det som är tråkig eller osocial. Fast de tänker aldrig på att folk generellt är ganska osociala och tråkiga och således blir det såna atmosfärer. Folk måste sluta ge shame åt skribenter som tycker folk är svåra. Det är inte ovanligt att det är folket i sig som är svåra och inte skribenten.

Kan bara råda dig att ställa frågor till kollegorna. En vanlig standardfråga är "Vad händer i helgen" och sedan beta vidare på det. Om folk inte är sociala, var det själv. Du får vara den som skapar lite konversation, även om du inte har den skyldigheten. Så brukar jag göra. Har vart på många arbetsplatser där folk verkar ha svårt att göra något så enkelt som att heja tillbaka, de är väldigt gruppindelande och bara vågar prata med somliga. Man får vara den som tar initiativ, det leder till högre resultat än att spekulera i varför de gör sånt.

Det korta svaret är att folk är blyga som fan. Jag tror få förstår hur många som är det egentligen. De kanske verkar jättesociala när de hänger med sina bekväma polare, men även dessa är blyga och osäkra. Ha detta i åtanke och socialisera med folk ändå. Ingen ogillar trevliga människor, bara de riktigt bittra människorna. Ingen tjänar på att folk är passiva, så man själv får vara den opassive.

Har jobbat i butik och vi snackade en jävla massa skit på rasterna. För en herrans jävla massa år sedan var jag Prao ute på en industri och där var det en massa skitsnack (och rökandes).

Idag har smartphones tagit över för den yngre generationen. Vi pratar knappt med varandra på luncherna, och då är jag nästan äldst.

Tror det hänger på flera saker:
1.) man vill inte prata med sina kollegor
2.) man har ett trist jobb och drömmer sig bort till sitt "verkliga" liv på rasterna
3.) nån dominant person är med

Visserligen så pratar vi med varandra på rasterna också, även dom som gillar sin telefon har kompetens nog att både kunna hålla på med telefonen och prata med oss andra.

Jag tror att det ligger något i vad du skriver, folk är ointresserade av att samtala med sina arbetskamrater. Skillnaden mot många andra är att jag ser inget fel i det, så länge man inte är otrevlig mot sina arbetskamrater så är det inga problem.

Ungefär så.

Det bottnar i invanda rutiner och gruppdynamiken för just den specifika gruppen. Jag har jobbat på flera olika arbetsplatser inom olika yrkeskategorier (inom olika grader av okvalificerade som kvalificerade jobb) och enligt min erfarenhet, har varje arbetsplats "sin" jargong.

Jobbade på ett mycket fysiskt krävande lagerjobb när jag var strax över 20. Där var jargongen att man höll käft och åt sin mat under lunchen, dvs "låta maten tysta mun". Vi satt säkert 10 grabbar i ett litet lunchrum och jag lovar, man kunde höra vinddraget från en fallande knappnål under tiden lunchen inmundigades. Först när ungefär alla var klara med maten och kaffet dukades fram, då lättades stämningen upp och blev riktigt social och skämtsam, med typisk grabbjargong.

Detta kanske låter underligt, men det fanns orsaker till ovan nämnda lunchritual. För det första var arbetet så fysiskt krävande, att det kändes skönt att få varva ner i lugn och ro en stund. För det andra, kände vi varandra så pass bra att det inte fanns någon anledning att hålla låda bara för sakens skull. Jag var 110% trygg med tystnaden och jag visste att varken jag eller någon av mina medarbetare var direkt osocial.

Jag jobbar inom industri där vi har möjlighet att prata med varandra iprincip hela arbetspassen. Därför tycker jag att det är rätt skönt att äta i lugn och ro och kolla telefonen (som jag inte kan när jag jobbar) den korta rasten vi har. Ibland är det rätt pratigt i fikarummet men vissa dagar är det lugnare och de flesta läser tidningen, kollar telefonen eller bara slappnar av för ett tag.

Jobbar också inom hemtjänst och där är det mer pratigt, kanske för att man knappt ser varandra under passen, men också blir det mycket jobbprat och man kan prata om det som händer när man är iväg hos brukare.

Så jag tror nog att det beror mycket på vilket jobb det handlar om.