Jag har lite tankar kring gamla rika gravarna.

Ja om man tänker många kulturer, vi kan ta egypten som t.ex då de är mest känd antar jag. Man begraver mängder med skatter tillsammans med den döde. Han tar pengarna med sig i graven bokstavligen med guld och ja jag vet inte vad.
Även andra kulturer har man ju begravt med husdjur och människor i graven, vapen och i princip allt de rika människorna har haft.

Så kanske inte just de man begraver ihop med levande saker tillsammans med den som dött, som fruar och sånt.

Men vad är de som är egentligen fel med ta sina skatter med sig när man dör? Varför måste någon ärva de hela? Jag säger inte att vi borde återinföra detta system. Men jag vill ifrågasätta de hela, kan de inte finnas positiva ting med att faktiskt inte låna någon ärva de man har utan bara ta med sig skiten när man dör? Världen skulle väl vara i mycket större balans om de rikaste begravde sina skatter när de dog kanske. Varför skall någon ha rätten egentligen att ärva? Om en rik man har jobbat sig upp och skaffat sig bra utbildnig, kan han använda sina pengar till hjälpa sin familj medans han är vi liv. Men varför skall en pensionär va en jävla hamster för som sparar pengar till de dör?

Om alla extremt rika personer tog med sig förmögenheten med sig i graven så den försvann, så skulle bara personer som förtjänar pengar ha kvar dom?

Hela tiden får jag tankar om varför de gjorde så , de kanske fanns en klok anledning.
Någon mer som får funderingar kring sånt här nu när ni läser de?

Bra tänkt..
Det finns fler nackdelar med "arv" - bland de värsta är ärvd makt -

Man ärver ju även negativa saker. Man kan få med sig väldigt mycket bagage, som man inte ens vet om.

Men om vi inte fick ta del av föregående generationers materiella tillgångar och erfarenheter då skulle vi forfarande befinna oss i stenåldern.

Börjar på nytt varje dag. Uppfinn hjulet om och om igen.

Det är ändå mycket av både materiella tillgångar och erfarenheter som vi inte tar vara på.

Vi lär oss inte av historien utan upprepar samma misstag om och om igen.

Om man ska börja på nytt varje liv, så att säga, då kan man ju aldrig komma längre än vad ett människoliv räcker. Och det är inte en lång tid.

Det bästa är att inte vilja ärva alls och försöka stå på egna ben.
Vem väljer att tacka nej till ett arv?

Man är väl inte tvingad till att ta emot något arv?

Jag förstår att det är hyckleri. Det menas negativa saker som man ärver. Som gör det omöjligt att stå på egna ben. Och det tycker man är så skojigt. Det är som att dra vingarna av en fluga och sitta och skratta åt den när den sedan försöker flyga iväg.

Du är inte alls kunnig inom historia om du tror att de jag nämnt i tråden handlar om stenåldern...
Vi vet inte vart vi hamnat kanske skulle man inte jobba för graven utan istället haft tänket på vad som är viktigt här och nu. På den tiden du kallar stenåldern så var tekniken mer uttvecklad och sedan bromsad . Vad är skillnaden i teknik på 1600 talet och 1000 talet? vapen kanske, är de något positivt?

Jag pratar inte om gräva ner allt som man efterlämnar utan gräva ner skatter. Varför skall man behålla stora summor pengar till ens barn? Människan är en dum slav som jobbar hela livet för att tjäna pengar (ordet tjäna är som slava). Och så får man inte användigt sig av sina pengar innan man är död då är de hycklande.
Tänker man på sina barns framtid skall man investera medans man är vid liv inte som död.

Som du märker så är jag ganska så kunnig inom historia!

Förr så var jag inte det, jag levde enbart i nuet, jag trodde att det räckte.

Ja lite åt det hållet.

Om jag säger att ingen har rätt till arv.
Ja då har heller inte jag någon rätt till arv.

Vart ska arvet ta vägen om ingen har rätt?
Hur ska något förvaltas och vem tillhör detta?

Avsäger jag arvet så är problemet löst för mig.
Andra får slåss om resterna.

Jag förstår att det finns de som vill ta med sig allt när dom dör, sina skatter, hemligheter och sina "fruar och sånt".

Men jag kan inte känna någon som helst sympati med det.

Och jag förstår vidare att det finns ett stöd för detta, och det är ofattbart.

Eller nej, jag förstår att det känns lättare att ta avsked om personen inte måste gå ensammen.

Som att trösta ett litet barn.

Du förstår verkligen ingenting av de jag vill komma fram till, jag skiter fullständigt i om sorg och annat.
De jag tar upp är de finns faktiskt möjligen en kraftfull fördel med radera någons tillgångar när dem är döda. Vad är de som är moralist eller helt korrekt med att en släkting skall få pengarna när man är död?
Om man vill ge bort och dela med sig kan man göra de när man lever, men om någon skall få pengarna när man är död så blir de ju snarare en snuttefilt , eller en anledning att vilja någon dör.

Ja, det är givetvis det klassiska motivet för mord.

Eller så kan pengarna gå till staten som sedan kan hjälpa de som har det svårast? Eller kanske hjälpa flyktingar? Eller donera till medicinsk forskning?

Länge leve kommunism!