Vad tusan gör man åt att man är disträ?

Jag är "disträ" som min mor så vackert valt att kalla det. Faktum är att skulle jag själva sätta ord på det så skulle det vara "totalt jävla mentalt frånvarande". Det är inte alltid såhär, men då och då och det är naturligtvis inget jag rår för eller är medvetet.

För några år sedan fick jag diagnosen ADHD och började medicineras med Ritalin i höga doser. Det hjälpte rätt bra och jag hade över lag lättare för att ta mig igenom dagarna. Problemet var alla horribla bieffekter såsom viktminskning, illamående och plötsliga panikångestattacker utan orsak.

När jag var yngre missbrukade jag amfetamin och andra stimulanter, vilket, förutom rusen de gav, även var väldigt bra för att "trassla ut" mina tankar och all skit som snurrade i huvudet på mig. Jag ville, på grund av bieffekterna av Ritalin, testa Metamina då jag vet att låga doser amfetamin fungerar väldigt bra på mig utan några direkta bieffekter, men se det gick inte min läkare med på på grund av mitt tidigare missbruk av samma substans.

Nu till dilemmat jag ställts inför. Eftersom jag inte fick byta medicinering mot det jag visste fungerade gjorde jag mig av med mina Ritalin och valde att istället omfamna min ADHD och tänkte att "det får väl bli som det blir, då". På den tiden såg mitt liv annorlunda ut än vad det gör idag. Då kunde jag fullständigt strunta i om jag glömde saker eller inte kunde koncentrera mig på vad jag gjorde, men nu finns nya aspekter i mitt liv som blir rejält lidande på grund av detta och i slutänden också jag.

På detta problem har jag efter mycket funderingar kommit fram till två eventuella acceptabla lösningar och följdfrågorna jag har är som följer:

Lösning A — "Skärpa till sig":
Är det någon som vet vad man, föruom att äta mediciner, kan göra för att förbättra en sådan här situation? Har ni andra där ute med samma problematik lyckats "skärpa till er" och i så fall, hur bar ni er åt?

Lösning B — Medicinering:
Tror ni att jag efter ett antal år som drogfri kan försöka återta kontakten med min psykiatriker för att få testa Metamina? Är det värt ett försök? Och om jag skulle få ja där, hur skulle det påverka mitt körkortstillstånd? Vad bör jag säga och vad bör jag undvika att säga?

Många frågor, jag vet, men om någon har några tips är jag innerligt tacksam om ni delar dem med mig! Det brinner i knutarna och det känns som att snart går saker och ting åt helvete. Jag orkar inte det en gång till...

Jag har upplevt att jag kan fokusera på saker bättre efter psykedeliska upplevelser.
Jag har även en mycket bättre koncentration efter att jag dragit ner på socker och skräp mat, och börjat äta mer frukt och grönsaker. Enligt många läkare så har många brist på magnesium och zink, så det kan kanske vara värt att köpa såna tillskott, eller börja äta mer mat som innehåller sånt.

http://crowsnestshamanism.com/blog/2...cure-for-adhd/

http://bluelight.org/vb/archive/index.php/t-119211.html

(FB) Magnesium - bra mot depression, smärta, trötthet, ADD, ångest?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Magnesiumbrist

https://sv.wikipedia.org/wiki/Zinkbrist

Mediciner hjälper inte för evigt, det är dessutom skadligt för kroppen.

Jag har tidigare trippat ett antal gånger och jag måste säga att det, särskilt en tripp, gav väldigt positiva effekter i flera år efter, men det är inget jag kan eller vill göra nu.

Det andra du gav tips om ska jag genast forska mer i. Det låter jätteintressant! Tack för tipset! :-D

att ändra kosten gör underverk för många med adhd/add, och som nämts även många vitaminer och mineraler. testa omega 3 också.

angående metamina så har du rätt att testa det om du varit fri från missbruk i fem år. jag tycker att du ska prata med din läkare igen.

Nu har jag "bara" varit missbruksfri i tre år och fem månader, men jag kan ju alltid be att få en tid så jag kan diskutera saken med min läkare (som dessvärre är överläkare inom missbruksvården så pga byrokrati är jag på väg att bli utfasad därifrån).

Jag själv är sjukligt disträ. Och har alltid varit. Har lärt mig att leva med det och skoja om det, tungt ibland då man känner sig efterbliven fast man vet att man inte är det. På jobbet skrattar dom åt mig men så länge jag kan skratta åt det själv så blir det enklare.

När jag träffar nya människor måste jag nästan alltid förklara att jag är disträ för att inte verka dum på något sätt. Har själv ingen diagnos (vad jag vet?) men något jag har märkt konstigt nog är att alkohol gör att jag kan fokusera bättre, eller så tror jag det för att jag är full haha. Men folk brukar alltid säga att jag verkar mer jordnära när ja dricker.
vanliga mediciner mot ångest hjälper lite också.

Varför just jag är så disträ har jag ingen aning om, kanske ärftligt? pappa var väldigt disträ men ändå inte riktigt på den nivån att det blir handikapp.
För det är den nivån det ligger för mig känner jag.

Vet inte om jag kan svara på dina frågor men om någon därute har tips på hur man hanterar en sån här grej så lyssnar jag. Och du får gärna pma om du känner för att snacka eller vad som helst

- Meditation är bevisat hjälper mot sånt. Sök på meditation + default mode network.

"Meditation has been associated with relatively reduced activity in the default mode network, a brain network implicated in self-related thinking and mind wandering. "

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25904238

- Glo inte på porr. Fuckar med ens dopaminreceptorer och gör en virrig av all mental överstimulering, ger sämre skärpa IMO. Måste du självstimulera dig så kör utan porr och inte allt för ofta.

- Fysisk träning är bra för hjärnan och frigör diverse signalsubstanser.

För övrigt tror jag inte att inneha en naturlig tendens att vara disträ nödvändigtvis bara är dåligt, utan kan vara tecken på en del begåvning med. Se på Leif GW, kan vara rätt disträ ibland.


Är du kille (tror du är tjej med tanke på bild och username )? Jag är och har garanterat ärvt det från pappa. Precis som du beskriver har det hänt att jag uppfattats som dummare än jag är. Vet inte om jag är mer naturligt disträ än honom eller om vår rätt stora generationsskillnad gjort att det uttryckt sig annorlunda. Han har fått lära sig diverse saker som kräver fokus från låg ålder, vilket inte jag har.

Har funderat en del kring ämnet då jag själv är disträ och kommit fram till något som verkar funka rätt bra för mig.

Jag filosoferar att det finns två olika tankestrukturer: Den ena kallar jag "vandrande tankestruktur" och den andra kallar jag "strukturerad tankestruktur". Det jag menar med "en tanke" är när tanke nr 2 har övergått till en tredje tanke som inte har någon relation till den första tanken. Tankemönstret blir på ett sätt horisontellt.

I den första strukturen går tankarna hit och dit, man vandrar från tanke till tanke och får en väääldigt långa tankekedja. Tankarna i denna strukturen blir inte särskilt djupa men de blir många. Detta mönster är bra för att generera idéer tex. Det är nog detta hoppande som gör att personer tycker att man är disträ då man har lyckats vandra vidare i tankarna när någon annan pratat.

I den andra tankestrukturen kommer man mycket djupare med sina tankar då man tänker kring en och samma tanke och inte vandrar iväg. För och nackdelar ser jag som motsatserna till den andra tankestrukturen.

Jag tror att det är viktigt att ha det strukturerade tankesättet och sedan kunna växla mellan de båda för att funka på ett bra sätt. För disträa personer kan det vara en hjälp att lära sig att stanna upp i sina tankar för att fundera på VAD man tänker på och VARFÖR man tänker på det. Det är ett sätt att inse vad man har för tankar, vara medveten vad man tänker på och varför man tänker på det man tänker på.

Om nån vill spinna vidare på detta hade det vart intressant!