Varför har jag ingenting?

Varför känns det som att jag har ingenting trots att jag har så mycket?
Varför vill jag ha mer när jag har det jag vill ha?
Varför får jag inte tillfredsställelse av det jag har?
Varför tycks tillfredsställelse skapa nya behov och ny otillfredsställelse?

Någonting blir ingenting när en exponeras till någonting till den grad att någonting tas för givet. Desto mer du har desto mer tar du gör givet och mer ingenting upplevs. En som är rik upplever mer av ingenting. En som är rik är full av ingenting. En som är rik söker efter någonting men hittar ingenting. För att fylla sig med någonting så måste en släppa det som är givet. När en tömmer sig själv så hittar en någonting, men vad är egentligen någonting?

Daodejing vers 7
The Master stays behind;
that is why she is ahead.
She is detached from all things;
that is why she is one with them.
Because she has let go of herself,
she is perfectly fulfilled.

Kejsarens nya kläder skrevs inte utan orsak.

Fan vet jag, känner väl inte dig.

Om du vill ha något har du inte allt du har, den saken är dock klar. Och om du har något så har du inte ingenting. Du försöker bara ändra betydelsen av redan etablerade ord din kulturmarxist.

Varför vill jag ha någonting?

Varför känner jag att jag har ingenting?
Varför räcker inte det jag har?

Varför är jag en kulturmarxist?

Jag har märkt att många människor har en längtan efter" något". En slags sorg och saknad.
Man försöker dämpa den med allt möjligt men så fort man fått det man vill ha så börjar den komma tillbaka.
Själen längtar till sitt ursprung, tror jag.
Det är själen som vill ha detta någonting, själslig längtan som ej går att tysta ......

Vad är det människor längtar efter?

Precis, det är uppenbart att människor inte hittar någonting de verkligen längtar efter. Människor hittar bara det de tror de längtar efter. När människan sedan inser att någonting inte var rätt så blir någonting ingenting och längtan efter någonting startar igen.

Vad är själens ursprung och hur når själen sitt ursprung?

Kan detta någonting finnas eller är det lönlöst att söka? Zenbuddhismen säger att det finns inget att göra. Sanningen finns redan här. Är det sanningen vi söker men aldrig finner?

Buddhanatur finns. Läs Diamantsutran.

Varför kan du inte förklara? Jag orkar inte läsa något just nu.

Din TS talar om lidande och begär. Skulle det finnas begär eller lidande om personligheten lösgjordes? Detta tillstånd finns. Är du intresserad av det så finns Diamantsutran.

Ja jag tror att själen gråter och längtar efter något( Gudomlighet och ursprunget) vet inte vad jag skall kalla det, men själen är fånge i kroppen och vill (hem). Den sörjer!
Jag tror att den kommer att hitta hem men att det skall ta tid.
Längtan är beviset att själen lever. Och den är förvirrad och tror sig hittat det den saknar men till slut så kommer den att hitta det. Kroppen( köttet) lurar själen eftersom den inte vet vad som är sanning riktigt.
Ja sanningen finns redan färdig tror jag och det är längtan som kommer att finna sanningen.
Längtan är själens hjärta och puls. Själva livet.

Materiell längtan har väl inget med något annat att göra med att vi tror det ska göra oss bra.

Slutar man önska och slutar man följa det sociala och samhälles/marknads-mönster om materian och lyckan då ser man snart varför man inte blir lycklig av nya prylar. Drömmen dog ut samtidigt som du köpte och ägde tinget. Vi börjar jaga igen, lika dumt och än häftigare prylar.. och när vi har dem.. så fann vi inte det heller igen.

Att vara nöjd med det man inte har är ganska bra.
Att byta levnadsmönster till att inköp ska ha en mening och betydelse, är bra.


Alltså, börja tänk om och lev efter det. Sluta att önska. (Det är inte så svårt, ditt inre önskar inte utan det är din/andras tanke)

Edit:
Här kan jag tänka mig använda illusion.. Vi lever efter någon illusion av lycka.
Vårt inre kan inte äga något.

Jag tror också att vi individuellt känner längtan olika mycket, en del mer och en del mindre.
De med den största längtan är de som är närmast målet.
Inget som lockat, lockar mer, inget hjälper längre. Längtan har tagit över liksom.
Vi dras nog även mot olika saker. För mig är det vatten. Vatten får mig att längta efter det jag saknar.
Jag kan drömma om vatten och känner mig lycklig och fri.
Kan simma ,andas under vattnet och är en del av vattnet men ändå ser jag världen runt mig och kan gå upp ur vattnet. Jag lever och är lycklig. Men har ingen kropp utan en själ av lycka endast, ingen barriär mellan något liksom. En del av allt men ändå mitt jag.
Jag tror att själen är livet och kroppen är döden.
Själen vill vara fri som vinden, vattnet, elden men jorden tillhör kroppen på något sätt.