Hur fan kan folk tycka om livet?

Något som jag alltid ställer mig frågan är hur fan kan vi människor på denna jord njuta av detta repetitiva liv där allt baseras på status,utseende,pengar och perfektion? Varje dag när jag går ut så ser jag robotar inte människor som styrs av andra. Varje dag är ju exakt likadan. Allt vi gör har inget värde och leder ingenvart. Man vaknar går till jobbet eller somnar om ifall man är arbetslös som jag är åker hem vilar och sätter sig ner vid teven tar lite kaffe går och lägger sig sen. Inget har värde. Och sen under helgerna det är då vi svenskar släpper loss och festar. Och för mig så har det blivit så att festa och supa har blivit en slags undanflykt för mig att komma ifrån all press som detta kassa samhälle öser på en med. Och när man väl är full då känner man sig odödlig och oövervinnlig. Då är man inte längre den blyge tystlåtne killen. Man går loss helt enkelt. Så hur kan ni tycka om livet ni som gör det?

Man får väl försöka göra det bästa av det som är.

Om du hade ett arbete samt värdiga intressen som du kunde hänge dig åt på din fritid så kanske du hade tyckt om livet mer? Andra tycker nog om livet för att de har ett arbete och intressen som har att göra med annat än att ligga i sängen, dricka kaffe, eller supa på helger.

Bara en tanke...

Allt baseras inte på status,utseende,pengar och perfektion.

Så ur din betraktelse av hur andra människor lever så ifrågasätter du hur de kan stå ut med sig själva?

Står du själv ut med din egen situation?

Först och främst bra skrivet!
Jag håller med dig med det mesta du skrivit, men man kan se det ur andra perspektiv också. Livet är vad man själv gör det till. Om du inte finner någon alls glädje i livet så kan du börja med att hjälpa andra som är i samma situation eller värre? Det får mig iallafall att må bättre som människa.
Förstår inte heller hur andra orkar med det du precis har skrivit. Man brukar ju alltid höra all ångest folk har efter helgerna.. men ändå så längtar dom efter helgen igen?

mvh

Hej igen Simon!

Har du ingen kontakt inom psykiatrin är det nog dags för det. Du verkar destruktiv, och jag får intrycket av att du mår dåligt och behöver prata med någon.

Jag tycker till exempel inte att din beskrivning är speciellt träffande på mig. Det där är ju hur du ser på världen, och det bestämmer du ju själv över.

Gör inget dumt, var rädd om dig själv och andra.

Kram

Grattis du har kommit fram till att livet inte har något att erbjuda, välkommen till verkligheten där ingen vill vara. Alla människor är drömmare och lever i en fantasivärld och bubbla de skapar för att det är bekvämt. Vad tror du all PKism bottnar i? En bubbla av gemenskap och ryggdunkar, oavsett hur irrationell och korkad idén är till att börja med.

Människor är drönare utan någon som helst tankeförmåga.

ts posthistorik för de intresserade

Det är en bra fråga. Skulle också vilja veta. Söker själv efter en meningsfull tillvaro.
Synd att man inte kunde välja om man ville bli född. Om man visste hur jobbigt det var att leva hade jag iaf valt att inte bli det.
Ofta tänker jag att livet går ut på att dö. Vad är det då för mening med allt man gör? Om man skulle göra nåt man tycker är roligt, vad spelar det för roll? Det jobbiga i situationen blir ännu värre om man dessutom lider av dödsångest. Man är för rädd för att leva men vågar inte dö...
Förhoppningsvis hittar man en väg innan det är för sent.

Bra fråga men det handlar väl om dina intressen och familj och vad du gör när du inte jobbar så att säga. Vad gör du förutom festa på helgerna ? Börja plugga igen ? Skaffa en hobby som upptar all din fritid / livet tills man trillar i graven. Lär dig något som ingen annan kan, eller bli expert på något och sök likasinnande och sen har du häcken full och liv är roligt igen.

svaret är: odla dina intressen.