Gått ner mig totalt

Jag vet inte hur jag ska förklara, men det är en sak att ha en dålig dag eller må dåligt över något och en annan att gå ner sig totalt i en negativ spiral där du inte hittar ut.
Just där är jag nu IGEN.
Jag vet det inte hoppar på en utan det smyger sig på tills det blir för mycket. Iaf så stirrar jag upp mig till tusen min mage gör total uppror och jag måste springa på toa hela tiden. Det gör också att jag får en enorm illamående av ångesten som kommer. Så jag kan inte äta överhuvudtaget vilket bidrar till ännu fler symptomer och oro. Jag svettas och fryser om vartannat och dom gånger jag kan gråta mitt i denna panik ångest så känns det för stunden lite bättre.

Igår kunde jag inte ta mig ur sängen, jag kände mig så dålig och så fruktansvärt misslyckad. Idag kan jag sitta med laptopen i sängen och försöka hitta en utväg ur spiralen vilket känns totalt omöjlig.

När jag ibland pratar med folk så kan dom säga att dom är deprimerade, men dom har ingen aning om vad dom pratar om. Denna känslan jag har nu gör mig nästan invalid. Jag orkar inte ens duscha. Mina ben kan inte bära mig. Jag har totalt gått ner mig och det känns som jag förlorar ett halvt kilo varje dag eftersom oron tar all min energi. Knappt jag kan gå på toa fastän jag måste.


Jag behöver skriva av mig och jag vet att ingen kan hjälpa mig mer än att om det finns någon som mått riktigt dåligt så skriv gärna det. Så jag kan känna att jag inte är ensam. För när jag läser i alla trådar så känns det som det bara är fåtal som verkligen vet vad jag i denna situation går igenom.

Har mått på detta vis någon enstaka gång i livet men absolut inte någon längre tid. Det är en fruktansvärd känsla och jag hoppas det löser sig för dig med.

Det låter som du måste kontakta vården och få hjälp att ta dig ur det här.

Gå till din vårdcentral och förklara. Kan du inte gå så ring efter det mobila teamet från psykiatrin.

Det enda som hjälper är medicin, nyttig mat och träning, hård träning med tunga vikter.

Det sätter igång en massa "må bra" hormoner så att du sen efter något år kan avsluta medicineringen.

Psykedeliska droger kan också hjälpa. Mer än vad du kan föreställa dig.

Vill att du ska veta att du inte är ensam!

Tveka inte att söka hjälp.. akutpsyk finns när det krisar, och efter vad jag förstår är det riktigt illa nu.. så sök hjälp! Vägen tillbaka är lång, men den finns!

*kram*

Du är ju för fan helt dum i huvudet om du tror att bögeri på gym är den enda svaret på psykiska problem. Praktidiot

Jag vet precis hur du känner. Jag låg i sängen eller satt i soffan i ett halvår, gick ner 15 kg. Gick till läkaren oändligt många gånger utan hjälp. Vill ej äta ångestdämpande. Jag vet precis. Min tillfälliga vändning var då min mammas sambo sa åt mig att göra något drastiskt. Samt att jag flyttade från min tragiska lägenhet fylld med jobbiga minnen.

Sökte till högskolan, ett program jag verkligen brinner för! Det tvingar mig ut och tvingar tankarna till annat. Trodde aldrig på den teorin för jag skulle inte klara det. Men det gör mkt!

Visst kan det hjälpa men jag tycker vi vet för lite om ts för att det ska vara ett vettigt råd i dagsläget....
Det är hemskt när man mår så dåligt, har du vänner du kan prata med?
Läkarkontakt?
Jag har själv just kommit ur en jobbig period, har helt isolerat mig i flera veckor samma grej där, inte orkat äta, duscha bara legat och gråtigt och fantiserat om självmord...
Nu har jag lyckats rycka upp mig lite och känner en otrolig tacksamhet att jag kan laga mat och stå på benen igen, jag vet hur du har det men det är svårt att ge råd...
Om du har några vänner tycker jag du ske tvinga dig kontakta någon och be om hjälp, det kan vara nyttigt att bara träffa någon och snacka lite tankarna spårar lätt ur om man isolerar sig.

Får dom som vill och orkar så skrev jag en tråd om mitt liv för några veckor sen och jag är förvånad jag fortfarande orkar. (FB) Mitt liv som arbetslös
Man mår sällan dåligt utan anledning. Jag mådde dåligt när jag skrev det, men jag hade inte gått ner mig eller hade ångest som nu.

Hur kommer det sig att vissa tar livet med en klack spark? Jag vill också kunna det.

Ja, ändra saker i livet sägs vara nyttigt ibland, men när jag har försökt så får jag ångest för det. Har nog väldigt svårt för förändringar. Det är oerhört svårt att hitta balans i livet.