Jag funderade på att lägga det här i psykologiforumet men jag provar här. Jag har mer och mer börjat fundera över konstnärer som i princip ägnar hela sin, ibland mycket framgångsrika, karriärer med att göra hur många självporträtt som helst... som konststuderande har jag i mina klasser alltid haft några som ägnat sig åt det här. De flesta av mina klasskamrater har varit att de är obotliga narcissister som har svårt att tänka utanför sig själva förutom nåt undantag, men hur ser det ut i konstvärlden i övrigt? Hur kommer det sig att en fotograf som Francesca Woodman kan vara så populär? Ser vi oss själva i deras bilder? Och vilken status har självporträttet idag? Vad ligger bakom denna fascination för vårat eget utseende?
Det hade varit grymt att läsa någon avhandling i det här ämnet så om ni vet någon som har forskat om det blir jag vädigt glad!
__________________
Senast redigerad av TB88 2014-09-06 kl. 12:58.
