Jag ger upp snart

Hej folk...

Jag börjar helt seriöst ha så söndrigt psyke/mentalitet att jag ger upp..

Fick just veta att ett jobb jag fått tyvärr inte blir av pga olika anledningar. Detta jobbet är de enda på över ett år som faktiskt fått mig att bli glad. Fått mig att börja planera och fundera på hur jag ska kunna ändra mitt liv för att börja må bättre både psykiskt och fysiskt.
Jobbet i sig var väl kanske inte de absolut bästa, men de verkade roligt nog för att få upp mitt intresse för det, men nu sket sig allt då detta jobbet in blev av, vilket gör att jag igen kommer hamna i samma gamla rutiner vilket inte hjälper mig på något vis alls. Har inga pengar att försöka förbättra vissa saker då jag går på socialbidrag just nu.

Detta har nu pågått i över 4 år, så fort de går lite bra för mig så blir allt bara skit. Oftast värre än vad de var innan.

Skickat PM

Kolla på arbetsförmedlingen om du kan få SIUS hjälp, vanligtvis behöver man ha något handikapp. men i och med att du mår dåligt så kanske du kan få hjälp där. SIUS hjälper en att leta jobb efter din förmåga och så. Annars går du till en psykolog antideppresiva kanske skulle hjälpa också.

Har varit i kontakt med arbetsförmedlingen mer än nog tyvärr, bråkat med dem till den punkt att de inte längre bryr sig om mig i denna staden. tyvärr

Lär nog gå till en läkare och prata för att se vad jag kan göra om detta.

Det låter verkligen inte som en rolig sits, klart det känns jobbigt. Ville bara visa att jag förstår din känsla. Att det känns jobbigt. Har väl inget direkt råd, du har redan fått några. Men absolut kontakta en läkare. Vad tråkigt att AF inte kan göra mer för dej. Kanske kan du hitta ett annat jobb, även om det inte är precis det du vill göra...

Söker jobb som inte är inom den inriktning jag är utbildad till, men söker mest jobb till den inriktningen såklart.

Detta jobbet jag förlorade var inte direkt inom vad jag är utbildad till, men de verkade roligt nog för att jag ville köra fullt ut med det..

Ja, vad bra att du söker andra. Ja, det låter som det var ett jobb du verligen mådde bra av, jättetråkigt att du inte fick fortsätta. Ibland är livet orättvist.