De sista asadyrkarna i Skandinavien?

Hur länge efter Skandinaviens "officiella" kristnande på 1000-talet levde asatron kvar hos befolkningen på avlägsna och svårtillgängliga platser? När nämns asatroende för sista gången i källmaterial från tiden?

Jag kom att tänka på folkkvädet om Trollkyrka i Tiveden:


Kärken smyger på slingrande stig
helst osedd till Trollebergen.
Mässa skall hållas i dagarna tre,
det varde början på helgen.
Kolten är sid, så den nåder vid marken,
håsorna äro i topparna vassa,
hättan dras ned, så hålen för ögonen passa.
Alla är lika förutom på längda,
prelatus han räknar på mängda.

Lösen den gives i lågmälder ton,
prelatus han bjuder tre stötar i horn.
Elden den "köllas" av nio slags ved,
det är gammal sed.
Offer till andarna skänkes,
med blodet sig allom bestänkes.
Det bästa till andar föräras,
det som blir över skall av männerna täras.

Uti midnattens timma
då sjärnor beglimma,
prelatus han tystnaden bjuder
och männerna alla det lyder.
De falla till markone ner,
prelatus han bistert mot rymderna ser.
Och svärjan och formlar i dälderna skallar
prelatus han kallar på andar.

Allom de fick på sitt spörje ett svar,
ingen av androm fick då höra varom det var.

Det nedtecknades år 1940. Det måste alltså ha förekommit ritualer kopplade till asatron i området i många hundra år efter att bygden officiellt blev kristen, eftersom dikten fortfarande fanns i bevarad i den muntliga traditionen i mitten av 1900-talet.


På 1120-talet var Småland fortfarande hedniskt:

Småland hade haft liten kontakt med kristendomen och var runt 1100-talet fortfarande hedniskt.
[...] På korståget till Småland bortfördes 1500 kreatur från smålänningarna, många dyrbarheter och smålänningarnas motsträviga omvändelse. Källorna berättar om ett krig mellan norrmän och hedningar i trakten av sydöstra Småland och Öland.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kalmare_ledung

Skålgropar har bevisligen varit i bruk ända in till våra dagar så dessa har en lång oavbruten historia sen åtminstone bronsåldern och det är inte omöjligt att de fortfarande används på sina håll. Under 1800-talet känner jag till att man på vissa platser under missväxten idkade sexuella fruktbarhetsriter. Ett annat exempel som förekommer än idag är julharen som vid juletid hängs upp och ned i ett träd fylld med granris.

http://www.ukforsk.se/gropar3.htm

Intressant!

En annan sak jag kom att tänka på är om det finn några medeltida domar för kätteri eller dylikt i samband med asadyrkan. Någon som vet om det existerar?

Religionshistorikern och islamologen Mattias Gardell är asatroende och sägs dyrka våra hedniska gudar och han lever och är verksam idag. Jag vet däremot inte om han tillhör någon slags större grupp i asatroende i samhället eller om han bara är en individuell hedning i ett hav av oförstående kristna, ateister, judar och muslimer.

När jag var liten så sades det att många av de häxor som blev dömda och dödade under 1600-talet var i själva verket hedningar, om det stämmer överens med historieskrivningen idag (eller om det ens gjorde det då) vet jag faktiskt inte.

Att det är Tor som är ute och åker när åskan går är väl ett talesätt som fortfarande förekommer, och runskrift förekom väl på ett flertal platser i Sverige in på 1500- 1600- och 1700-talet, bl.a. i Härjedalen år 1795 enl denna sidan... häxprocesserna i slutet av 1600-talet i kombination med ökad läskunnighet kanske innebar slutet för asatron i Sverige?

Frågeställningen är i alla fall intressant ur det perspektivet att nationalstaten Sverige ur ett folkligt perspektiv kan anses som ett folkkonglomerat...
...bestående av en mängd olika, bl.a. tidigare politiskt, socialt och kulturellt åtskilda hedniska folkgrupper med olika sociala samhällen och lagar, s.k. landskapslagar, t.ex. västgötar, östgötar, svear, gotlänningar, norrmän (Jämtland, Härjedalen), danskar (skåne), finländare (avknoppat 1809), samer (motsättningar pågår fortfarande), alla inflyttade yrkesfolk till järnindustrin, etc. etc... enandet av alla dessa folkgrupper till en socialt, kulturellt och politiskt sammanhållen nationalstat vilket pågått sedan 1000-talet har nog inte kunnat gå, om inte läs- och skrivkunnigheten utvecklats, så teoretiskt sett borde hednisk asatro ha funnits kvar så länge som läs- och skrivkunnigheten inte fanns, eftersom den tänkande människans intellekt har en tendens att tro på att det skrivna ordet har större makt än de egna erfarenheterna...

Den här frågan har dryftats på FB förr.
(FB) Hur länge fanns det hedningar i Sverige/Norden?
(FB) Asatro, utplånat på 1100-talet?

Tydligen måste det ständigt upprepas att den förkristna religionen inte var en enhetlig lära likt kristendom eller islam, ingen bekännelsereligion.
Våra "kunskaper" om de fornnordiska gudarna härstammar från Snorre, som levde på 1200-talet då Norden sedan ett par hundra år var kristnat, och som aldrig träffat en livs levande hedning. Jag kan rekommendera Göran Häggs bok Gud i Sverige, vars första kapitel handlar om de förkristna föreställningarna och deras samband med senare tiders folktro. Så gör även Ebbe Schön i flera av sina verk.
Ytterligare en sed som levt kvar in i vår tid är utställandet av mat åt gårdstomten. Det är en synnerligen okristen rit som bland annat den heliga Birgitta fördömde i hårda ordalag. Hon använder uttrycket "tompta gudhi".
Vad gäller rättsliga ingripanden mot dyrkan av hedniska gudar så finns det exempel på sådana från 1600-talet. Hyltén-Cavallius skrev därom för 150 år sen:

Tja, det finns ju Asatroende än idag, så...

Ragvald Odenskarl avrättades 1484 bland annat då han bekände sig till asatron.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ragvald_Odenskarl

Det finns en dom i en av Stockholms tänkeböcker, sent 1400 tal eller tidigt 1500 tal. Där handlar det om en man som bland annat tillbett "Djävulen Oden" och gjort hedniska riter kring en kyrkogård men som jag förstod det blev han i första hand steglad för att han stulit kyrkosilver och inte så mycket för det där med dyrkan av Oden.

Just i östra Småland finns ett antal bondbyar vars namn innehåller asagudar eller annat som berör förkristlig tid:

Odensvi, Frödinge, Södra Vi (vi=offerplats). Dessa småorter ligger bara några mil ifrån varandra.

Erkänner villigt att jag är novis i det här intressanta ämnet, men runskrift och asatro har väl inget som helst samband? Vi finner väl runor även på tidiga kristna stenar? Olika typer av mer eller mindre "latiniserade" former av runskrift förekommer precis som du säger fram till åtminstone 1700-talet i Sverige om jag minns rätt från historielektionerna. Det har, såvitt jag förstått, mer att göra med att det rent praktiskt är lättare att hugga in räta linjer i sten (exempelvis gravstenar) än dagens rundade bokstäver.

Vad gäller tro på tomtar, älvor, troll och andra naturväsen: Detta är mer förekommande än idag än många kanske tror. Och nu talar jag inte om flummiga storstads-newage-tokerier. En av min mors bästa vänner är same och hon hävdar bestämt att det finns vättar som man måste hålla sig väl med.
På Island och Irland är tron på olika övernaturliga väsen förvånansvärt utbredd. Kopplingen till de här "hedniska" sakerna och asatro är däremot väldigt svag, det handlar väl snarare om uråldriga föreställningar som med tiden inkorporerats i kristenheten (tomten, s:t claus) eller bara mer eller mindre tolererats som något udda utanför den kristna kyrkans dogmer.

På tusentalet slutade kungen att blota i Uppsala för landets tillväxt och fred. Kungen blev kristen, precis som många andra men...

Nordisk hedendom levde kvar i folktron. Jag träffade gamla människor på 1900-talet som trodde på hedniska vättar och hedniska troll och satte ut julgröt och julkärve.

Faktiskt är vi många som fortfarande tror på den hedniska nordiska folktron, som härstammar från den nordiska hedendomen. Jag upprätthåller hedniska traditioner med påsk-ris och majande och midsommarstång.

Hösten närmar sig, den tid på året då allt dör i naturen för Odens dödskraft då drar fram.

Allahelgonahelgen är en direkt fortsättning av den hedniska förfäderskulten kring höstens alfa-blot med alfer i gravhögar och stenar som är de dödas andar.

Den nordiska hedendomen dog aldrig ut.