Citat:
Ursprungligen postat av E.Merckx
Från Katarina Harrison Lindbergh:s Blogg Måndag 10 september 2012:
"Förlag borde tänka några varv extra innan de låter journalister skriva böcker. Utan att vilja dra alla över en kam här, men slarvigare och mer suspekta människor är svårt att hitta. Och, ja det finns undantag. Men om vi skulle räkna antalet journalister som begriper vad källkritik och yrkesheder betyder och jämföra med antalet historiker som begriper det så skulle historikerna vinna med ungefär en miljard mot två. Typ."
http://katarinaharrisonlindbergh.wordpress.com/
Ha, ha.
Det är ju rätt kul att hon skriver det. Om det är någon som har blivit beskylld för att slarva med källor och använda sig av plagiat, så är ju det prettoDick:
Från en artikel i AB:
"Han beskylls för stöld, plagiat och ovilja att redovisa källor.
I Personhistorisk tidskrift (20003:1) går Birgitta Fritz, tidigare ansvarig för Riksarkivets medeltidssamlingar, till angrepp mot Jarlens sekel. ”Arbeten som ligger till grund för långa och viktiga textpartier i boken är ibland på gränsen till plagiat”, skriver hon och avser ett avsnitt om Magnus Ladulås som nästan helt följer ett avsnitt ur Biografiskt lexikon, skrivet av Herman Schück.
En annan historiker, Claes Gejrot, Riksarkivet, fann till sin förtrytelse att Harrison i boken Karl Knutsson (Historiska Media 2002) hade knyckt en översättning av Vadstenadiariet och dessutom använt Gejrots kommentarer utan att ange källa. På förlaget blev man förstås generad och erbjöd ett mindre skadestånd.
Lyfter man på locket så rasar det fram liknande och, enligt historikerna, tveksam hantering av tidigare forskning. Sålunda skrev Michael Nordberg en bok, I kung Magnus tid (Norstedts 1995), ur vilken tre-fyra sidor (s 160-162) återfinns delvis ordagrant återgivna i Harrisons bok om pesten, Stora döden (s 391-394).
Vad ska man tro? Inga kan vara så elaka som akademiker och det är förstås trist när någon annan blir miljonär. Dick Harrison gör medeltiden levande och det ÄR en berömvärd insats."
Den här attacken bemötte Dick först med:
”Jag hotas för min framgång”
"Steg i hatkampanj"
- Det är fullkomligt vettlösa anklagelser som är löjligt enkla att motbevisa. Om det inte vore för den ryktesspridning de drar igång skulle jag bara strunta i dem.
Enligt honom är anklagelserna ett steg i en hatkampanj som drabbat honom sedan han började få volym i sin bokutgivning.
- Jag har fått rena hatbrev. Du vet sådana där med utklippta tidningsbokstäver som man såg i tv-deckarna på 70-talet."
http://www.aftonbladet.se/wendela/ledig/article10382670.ab
- Det är en samling av de mest grundlösa anklagelser jag har sett, säger Dick Harrison.
- Vissa kolleger har börjat hävda att jag fuskar. Det är väl förmodligen en kombination av avundsjuka och ryktesrullning, säger Dick Harrison.
http://www.sydsvenskan.se/lund/dick-harrison-utsatt-for-hot/
Några år senare försvarar Dick Tiina Rosenberg när hon blev anklagad för plagiat, då är synen lite annorlunda:
Vi professorer gör alla som Fi-Tiina
"Att låna formuleringar och använda sig av andra forskares material är inte detsamma som plagiat.
Det anser Lundaprofessorn och bästsäljande författaren DICK HARRISON.
I dag tar han Tiina Rosenberg i försvar och berättar om sina egna erfarenheter av att bli uthängd som plagiatör.
Han skriver: "Jag kände mig absurt jagad och ångestdrabbad, instängd i en Kafkavärld där rättvisa inte existerade. Sanningen var oväsentlig, skandalen var allt."
http://www.expressen.se/debatt/vi-professorer-gor-alla-som-fi-tiina/
Genast fick Dick svar på tal från professor Tommy Möller:
"Harrison - en skam för oss professorer"
"Under rubriken "Vi professorer gör alla som Fi-Tiina" menar Harrison att "var och varannan docent" förr eller senare blir anklagad för att plagiera. Fallet Tiina Rosenberg kommenteras på följande sätt: Hon har "säkert använt andra forskares material och glömt att ange källa, men det gör inte hennes bok till ett plagiat".
Det påstås alltså vara vardagsmat att man inomTiina Rosenberg den akademiska världen beskyller varandra för plagiering, och vidare är detta inte något större problem eftersom det enligt Harrison bara är avundsjuka och illvilliga kolleger som framför sådana beskyllningar. Problemet är att Harrison tycks ha en tämligen diffus föreställning om vad det hela egentligen handlar om. Han menar att forskare ofta tar till sig varandras teser och rön och gör dem till sina egna; detta sker ibland omedvetet och sägs vara ett uttryck för "forskningsreception", således någonting positivt. Men "det slarvas mycket på våra universitet", och "meningar och ordvändningar byter ägare utan att man kommer ihåg att sätta in en not eller citationstecken".
Begrunda implikationerna av detta resonemang. Harrison menar alltså dels att duktiga forskare oavbrutet snappar upp saker (sant), och att det minsann inte är lätt att komma ihåg var man fått sina uppgifter ifrån (!), dels att grovt akribislarv (avsaknad av vetenskaplig noggrannhet) är vanligt förekommande. Jag har en helt annan uppfattning: det är ytterst ovanligt med den typ av slarv som här avses, och det tillhör definitivt sällsyntheterna att man "glömmer bort" varifrån man fått sina idéer."
http://www.expressen.se/debatt/harrison---en-skam-for-oss-professorer/
Ha, ha.
Detta blir ju enastående kul om man ser till vad PrettoDick och hans vampyrfru skrev på SvD Brännpunkt tidigare i år....
"Förlag borde tänka några varv extra innan de låter journalister skriva böcker. Utan att vilja dra alla över en kam här, men slarvigare och mer suspekta människor är svårt att hitta. Och, ja det finns undantag. Men om vi skulle räkna antalet journalister som begriper vad källkritik och yrkesheder betyder och jämföra med antalet historiker som begriper det så skulle historikerna vinna med ungefär en miljard mot två. Typ."
http://katarinaharrisonlindbergh.wordpress.com/
Ha, ha.
Det är ju rätt kul att hon skriver det. Om det är någon som har blivit beskylld för att slarva med källor och använda sig av plagiat, så är ju det prettoDick:Från en artikel i AB:
"Han beskylls för stöld, plagiat och ovilja att redovisa källor.
I Personhistorisk tidskrift (20003:1) går Birgitta Fritz, tidigare ansvarig för Riksarkivets medeltidssamlingar, till angrepp mot Jarlens sekel. ”Arbeten som ligger till grund för långa och viktiga textpartier i boken är ibland på gränsen till plagiat”, skriver hon och avser ett avsnitt om Magnus Ladulås som nästan helt följer ett avsnitt ur Biografiskt lexikon, skrivet av Herman Schück.
En annan historiker, Claes Gejrot, Riksarkivet, fann till sin förtrytelse att Harrison i boken Karl Knutsson (Historiska Media 2002) hade knyckt en översättning av Vadstenadiariet och dessutom använt Gejrots kommentarer utan att ange källa. På förlaget blev man förstås generad och erbjöd ett mindre skadestånd.
Lyfter man på locket så rasar det fram liknande och, enligt historikerna, tveksam hantering av tidigare forskning. Sålunda skrev Michael Nordberg en bok, I kung Magnus tid (Norstedts 1995), ur vilken tre-fyra sidor (s 160-162) återfinns delvis ordagrant återgivna i Harrisons bok om pesten, Stora döden (s 391-394).
Vad ska man tro? Inga kan vara så elaka som akademiker och det är förstås trist när någon annan blir miljonär. Dick Harrison gör medeltiden levande och det ÄR en berömvärd insats."
Den här attacken bemötte Dick först med:
”Jag hotas för min framgång”
"Steg i hatkampanj"
- Det är fullkomligt vettlösa anklagelser som är löjligt enkla att motbevisa. Om det inte vore för den ryktesspridning de drar igång skulle jag bara strunta i dem.
Enligt honom är anklagelserna ett steg i en hatkampanj som drabbat honom sedan han började få volym i sin bokutgivning.
- Jag har fått rena hatbrev. Du vet sådana där med utklippta tidningsbokstäver som man såg i tv-deckarna på 70-talet."
http://www.aftonbladet.se/wendela/ledig/article10382670.ab
- Det är en samling av de mest grundlösa anklagelser jag har sett, säger Dick Harrison.
- Vissa kolleger har börjat hävda att jag fuskar. Det är väl förmodligen en kombination av avundsjuka och ryktesrullning, säger Dick Harrison.
http://www.sydsvenskan.se/lund/dick-harrison-utsatt-for-hot/
Några år senare försvarar Dick Tiina Rosenberg när hon blev anklagad för plagiat, då är synen lite annorlunda:
Vi professorer gör alla som Fi-Tiina
"Att låna formuleringar och använda sig av andra forskares material är inte detsamma som plagiat.
Det anser Lundaprofessorn och bästsäljande författaren DICK HARRISON.
I dag tar han Tiina Rosenberg i försvar och berättar om sina egna erfarenheter av att bli uthängd som plagiatör.
Han skriver: "Jag kände mig absurt jagad och ångestdrabbad, instängd i en Kafkavärld där rättvisa inte existerade. Sanningen var oväsentlig, skandalen var allt."
http://www.expressen.se/debatt/vi-professorer-gor-alla-som-fi-tiina/
Genast fick Dick svar på tal från professor Tommy Möller:
"Harrison - en skam för oss professorer"
"Under rubriken "Vi professorer gör alla som Fi-Tiina" menar Harrison att "var och varannan docent" förr eller senare blir anklagad för att plagiera. Fallet Tiina Rosenberg kommenteras på följande sätt: Hon har "säkert använt andra forskares material och glömt att ange källa, men det gör inte hennes bok till ett plagiat".
Det påstås alltså vara vardagsmat att man inomTiina Rosenberg den akademiska världen beskyller varandra för plagiering, och vidare är detta inte något större problem eftersom det enligt Harrison bara är avundsjuka och illvilliga kolleger som framför sådana beskyllningar. Problemet är att Harrison tycks ha en tämligen diffus föreställning om vad det hela egentligen handlar om. Han menar att forskare ofta tar till sig varandras teser och rön och gör dem till sina egna; detta sker ibland omedvetet och sägs vara ett uttryck för "forskningsreception", således någonting positivt. Men "det slarvas mycket på våra universitet", och "meningar och ordvändningar byter ägare utan att man kommer ihåg att sätta in en not eller citationstecken".
Begrunda implikationerna av detta resonemang. Harrison menar alltså dels att duktiga forskare oavbrutet snappar upp saker (sant), och att det minsann inte är lätt att komma ihåg var man fått sina uppgifter ifrån (!), dels att grovt akribislarv (avsaknad av vetenskaplig noggrannhet) är vanligt förekommande. Jag har en helt annan uppfattning: det är ytterst ovanligt med den typ av slarv som här avses, och det tillhör definitivt sällsyntheterna att man "glömmer bort" varifrån man fått sina idéer."
http://www.expressen.se/debatt/harrison---en-skam-for-oss-professorer/
Ha, ha.
Detta blir ju enastående kul om man ser till vad PrettoDick och hans vampyrfru skrev på SvD Brännpunkt tidigare i år....Ännu ett bra och genomarbetat inlägg!
Dicken är alltså en dokumenterad fuskare på en sådan nivå att ett förlag har fått betala skadestånd. Det förklarar hans syn på DASens arbete med extremt bristande källkritik.
En kursare blev arg och sa till honom när han ställt in en föreläsning kl 8. Kursaren pendlade från landet och var inte glad när det satt en lapp på dörren om att föreläsningen var inställd pga att tv eller tidning skulle göra en intervju. Kursaren fick lägsta betyg på allt efter det och sågs inte med blida ögon
att ingen adlas nu förtiden.