Läste just DH recension av boken "Den motvillige monarken" i SvD, han gör bort sig totalt genom att hålla kungen bakom ryggen och misskreditera författarna. Att kungen sedan (efter att recensionen publicerats) går ut och indirekt bekräftar allt som står i boken, plus att Camilla Henemark talar ut i kvällspressen, får DH att framstå som ett praktarsel i mina ögon. Är han månne frimurare liksom kungen? Att han är rojalist råder dock ingen tvekan om. För jävligt att han släpps in på kultursidorna med en sån agenda. Att han dessutom är emot fildelning och har förhållanden med sina doktorander gör att han sjunker ännu lägre i mina ögon.
Såhär skriver Lasse Winkler på svb.se
http://www.svb.se/ledare/r%C3%A4tt-f%C3%B6rl%C3%A4ggare-f%C3%B6r-kungaboken
"Den som tar priset är nog Dick Harrisons recension i Svenska Dagbladet som är ett lågvattenmärke både för Harrison och tidningen. Att ta in en så gravt missledande recension, där Harrison dels tror att journalistik och forskning är samma sak och inte förstår källkritik ur journalistisk synvinkel, och dels inte kan läsa innantill är märkligt. Harrison förnekar till exempel att Camilla Henemarks berättelse är hennes egen trots att det framgår tydligt i boken. Fast det har han väl förstått nu när Expressen mjölkat den vinkeln i flera dagar?
Hela historien har fått mig att fundera över självständigheten hos en del media och recensenter. Det verkar vara fler som ser sig kallade att vara kungliga hovleverantörer."
Känns inte bra att denne man är huvudredaktör för ett standardband om svensk historia!
Herman Lindqvist kom tillbaks, allt är förlåtet!