Miljonär på 4,5 år.

Boräntan är alltså inte avdragsgill för räntebelopp över 100 000? Låt säga att jag vid ett andra lägenhetsköp kommer upp i 4,5 miljoner i bolån med en ränta på 3%, då överskrider jag med 35 000/år. Dvs 10 500/år som jag går miste om.

Går det att komma runt genom att "dela" lånet med exempelvis en förälder?

Du kan dra av 30% på räntekostnader upp till 100000 om året, över det beloppet kan du bara dra av 22%. En inte alltför djärv gissning är dock att denna 100000-gräns kommer sänkas nästa mandatperiod.

Men ingen bank kommer bevilja dig lån för att köpa två lägenheter.

..pga regeringsskifte?



En dumsnål tanke jag hade, varför inte preliminärskatta 0% och investera pengarna tills man får restskatten. Borde kunna generera några tusenlappar per år utan att man ska behöva ta några större risker. Eller är det olagligt att sätta detta i system?

Hur gick du tillväga?

Med fortsatt låg ränta kommer inga att amortera utan lägga pengarna på börsen. Lägger du pengarna där på aktier som har potential att 10-dubbla på ett års sikt så är du hemma.

Sparar ~75% av min inkomst. Har skrivit om det en hel del på forumet, tex

https://www.flashback.org/find_posts_by_user.php?userid=449849&threadid=2172 841

https://www.flashback.org/find_posts_by_user.php?userid=449849&threadid=2392 467

https://www.flashback.org/find_posts_by_user.php?userid=449849&threadid=2192 361

https://www.flashback.org/find_posts_by_user.php?userid=449849&threadid=2138 173

Billig hyra och ingen bil är väl de största anledningarna till att jag har pengar över till roligare saker.

Jag jobbar på bank och det finns inget som säger att man inte skulle få ha två lägenheter om kalkylen går ihop. Däremot krävs det givetvis mer från låntagaren

.

Så du tycker det är bättre att kräka ur dig underfundiga felaktigheter som riskerar att guida andra personer fel, än att helt sonika knipa käft när du inte vet vad du pratar om? Okej, det säger väl en del.

Bumpar mitt tidigare inlägg kring fastighetsinvesteringar. Vill gärna se lite mothugg/negativ kritik.

Alternativt era idéer kring vettiga investeringar (dock inte värdepapper).

Hej, har läst några trådar där du skriver om ditt sparande.
Jag lever hyfsat sparsamt, har ansträngt mig lite för att hålla nere fasta kostnader, äger ingen bil, har ganska låg hyra (lägger dock en hel del pengar på resor, elektronik, kläder, ...).

Förra året lyckades jag spara 36 % av min disponibla inkomst. Långt ifrån dina 75 %, men ändå ganska okej tycker jag.

En sak som jag har funderat på är de reaktioner som du får på dina inlägg. Många verkar tycka att det är stötande att du kan leva så sparsamt och ändå trivas med ditt liv. Vissa tror t.o.m. att du trollar.

Det jag är nyfiken på är hur din umgängeskrets reagerar på hur du lever? Kan de hantera det? Eller lever de likadant?
Hur mycket vet de om din ekonomiska situation? Kan det vara så att du undviker att prata om det just p.g.a. att du inte vet hur de skulle reagera?

Ja, det är ju bättre än 90% av befolkningen eller nåt gissar jag
Om nån inspireras är det roligt, men vad folk tror eller inte tror rör mig inte särskilt, vill folk spendera sina pengar utan att fundera på om det finns alternativ så får de givetvis göra det.

Åren går och det blir enklare och enklare att inte spendera pengar, tycker jag. Att inte köpa nåt går av sig självt.
Antagligen på grund av att det började med att jag skiljde mig så är det ingen som tycker det är konstigt att jag gjorde mig av med allt och bor i en billig lägenhet. Samtidigt sållades många i umgängeskretsen bort och jag umgås numera bara med riktiga vänner och nya bekanta som inte har känt någon annan Celeno än den jag är nu. De flesta av mina vänner har familj och kompisar verkar uppskatta att det alltid finns öl hos mig. Jag upplever inte att någon utnyttjar mig, tvärtom är alla ganska måna om att bjuda tillbaks om jag betalat krogrundan tex.

Jag berättar inte mycket om att planen är att resa på obestämd tid, men nära vänner vet att jag sparar mycket och ibland frågar de hur mycket jag är uppe i. Reaktionen, inklusive från mina föräldrar, är oftast "vad ska du med så mycket pengar till?". Jag tycker det är en konstig fråga, ska jag köpa meningslösa prylar bara för att göra av med pengarna? Men bästa vännerna säger saker som "Wow, vi umgås i de fina kretsarna nu" och annat trams, på skoj givetvis.

Tjejen är med på banan och lever billigt själv, även om hon enbart sparar för att resa och inte för framtiden.

Jag undviker att prata om det om inte alla närvarande är nära vänner, det har blivit konstig stämning nån gång. Jag tar aldrig upp det själv. Märkligt nog upplever jag det svårare att prata lön än förmögenhet. Folk har mer emot att jag tjänar 100 kronor mer i månaden än de gör, än att jag har en miljon mer än vad de har, verkar det som.

Jag har en vän som lever ganska billigt och har ungefär lika stort kapital, men han har sparat längre i långsam takt. Han brukar skämta en hel del om hur fattiga alla andra stackare är I övrigt upplever jag att de flesta inte har några pengar alls när månaden är slut och då tjänar några av dem rätt bra. Men ska man bo flott så kostar det, men många av dem har i alla fall kapital bundet i husen.

Jag lägger inte längre upp resebilder på Facebook. Folk man träffar sällan frågade typ direkt "Hur har du råd att resa så mycket". Inte för att jag bryr mig jättemycket vad de tycker, och de kanske är genuint intresserade, men jag reser inte för att skryta heller så det finns ingen poäng med att gnida in det i ansiktet på folk som knappt har råd med nån vecka i Spanien om året.