ångest om framtiden

Hej, känner att jag måste skriva av mig. Det hela började smått efter jag slutade gymnasiet. Paniken kring "vad jag ska bli" vad man ska plugga, var, när hur.

Har gått två år sen jag slutade gymnasiet, har testat olika jobb, varit arbetslös en period och även pluggat högskola någon månad på annan ort. Fel utbildning, dock bra kompisar.

Har sedan mer än ett halvår gymmat hårt, jobbat hårt och till en början skltt kosten hårt. Slutade med kaffe, socker, godis, snacks efter att ha varit en trogen användare. Obs var tunnare när jag åt skit osv.

Iallafall har tappat aptit, vikt ca 10 kilo sedan 4 månader sen. Tappat ork, lust, motivation. Blivit mer rastlös, ångestfylld och stressad än mer över framtiden och jobb/studier eller om jag ska resa.

Bor hemma på samma plats där jag alltid bott och känner att jag måste göra något, sticka iväg, plugga eller jobba eller resa utomlands. Men kan inte bestämma mig, tar alla val för serilst och är rädd att förlora tid. 20 år gammal.

Kanske borde jag byta stad och jobba ett år till. Sen plugga när jag vet vad och var? Eller resa utomlands/jobba utomlands/flytta utomlands. Ja har tröttnat på min hemkommun och vill göra något. Känner rastlöshet och oro, ångest över allt detta.

Vet inte vad jag ska göra, har jag depression, ångest?

Kan denna ångest och rädsla uppkommit i och med att du har tränat så pass hårt och avstått ifrån alla dessa frestelser, men samtidigt inte åstadkommit något annat än kanske någorlunda mer muskulös kropp, vilket får dig att känna dig otillräcklig och förvirrad inför framtiden?

Det är så ofta nu för tiden att personer satsar JÄRNET på gymmet och kör och kör men hela poängen med gymmet ska vara en komplement till det riktiga livet för att hjälpa hålla ens kropp fysiskt aktiv, såvida du inte är en bodybuilder. Och därför får dem flesta ångest. Vad jag tror.

EDIT: Sen har jag också tänkt på att vi i Sverige, dem flesta iallafall, saknar religion i våra liv, det som funnits så länge och det som alltid varit som stöd till människan, i alla tider, och när saker varit som värst, men vi i Sverige tror mer på Atheism, så om man tar bort religion ur sitt liv, vad blir då kvar? Man måste förstå att när man inte längre tror på Gud (meningen med världen och vägledning) vad ersätter man det med? Big bang teori och att allting är en slump och saknar mening? Jo men så är det nog. Vad kan man mer ersätta det med, materialism, absolut. Pengar, karriär, familj, kärlek. Men man måste komma ihåg att detta är ingenting som kommer på en gång, inte samma sak som att ta upp en bibel, och känna att här, här är just vad som är meningen, allt står skrivet här.

Något att tänka på kanske..

Nja vet inte. Har även börjat tappa ork för träning etc. Inte samma lust för olika aktiviteter och hobbys. Känner lite mindre lust allmänt. Jobbar väldigt mycket, och när jag är ledig sitter jag på helspänn och har svårt att veta vad jag ska göra. Rastlös helt enkelt.

Oroar mig dagligen för framtida val etc. Har tröttnat på min hemstad och får känslan att jag måste bort som sagt. Beslutsångest över var, vad och hur..

Klassisk 20-årskris som de flesta får när de börjar inse att skolan är över. Visst är det bra att ha mål, men du kan inte ha så många och avlägsna mål i luften på en gång. Du skapar bara press på dig själv.

Akta dig för religiösa och politiska idioter som försöker utnyttja din ungdomsvilsenhet.

Men resa är en bra idè! Sätt upp det som ett delmål. Det behöver inte vara något jorden-runtresa i 7 år. Ta en vanlig skön resa, gärna med polare så är det inte allt för avlägset. Har du inga pengar så kan du skaffa dig ett tillfälligt knegarjobb. Skit i alla andra mål så länge! Ha bara en underbar resa i siktet. Smid några kravlösa hobbyföretagsidéer med samma polare (är roligt, ger framtidsutsikt, stimulerar kreativiteten, ger dig erfarenhet och gör dig mer attraktiv. Dessutom kan det gå bra)

Pekar du på mig?

Lite halvt. Framför dig i fingrets sikte står dock även extremister av alla dess slag som finns på forumet. Men visst kom jag att tänka på varningen när du började att prata om din gud.

Förstår att många känner samma. Men om jag jämför med personer i liknande situation så har jag förstått att dom inte har samma press, oro etc. Vissa vet inte om dom ska plugga, andra jobbar osv.

Har redan mitt knegarjobb, har jobbat stenhårt sedan några månader sen, kvällar, helger, tidiga mornar. Övertid, har 6 pass veckor och jobbar ibland 10 dagar på raken. Tror jag gömmer mig och min oro i arbetet. Där tänker man inte lika mkt. Dock vet jag att ja sliter ut mig med detta intensiva arbetande, plus stress, dålig kost osv.

Det är en del av mitt problem, jag är en planerare. Jag har svårt att ha "lösa" mål. Speciellt när jag haft mitt andra sabbatsår. Känner att det är nu eller aldrig.. Företagande etc tror jag dock verkligen på för min del i framtiden. Men känns avlägset nu.

Kan liksom inte välja ett mål. Reser jag känns det som jag flummar bort tid. Knegar jag på lågkvalificierade jobb för länge missar jag studier/resor. Och pluggar jag är bag rädd att jag väljer fel, vet inte exakt vad jag vill plugga. Har sökt lite olika. Får även panik över att jag är 21 nästan 22 nästa höst om jag pluggar då. Känns gammalt med studielivet osv.

Haha, men gud.. så är det inte alls.

Mitt inlägg är snarare som att förklara för en nybliven vegetarian om att om denne ska avstå kött så måste hen hitta en annan proteinkälla.

Du kan väl resa någon vecka eller två bara? Detta är knappast att slösa bort sin tid.

Plugga inte på heltid. Läs en enstaka kurs i taget. Varför inte på distans?

Sluta jobba övertid så mycket.

Och så vips fick du allt i samma samma paket.
- Du får resa
- Du får jobba
- Du får plugga
- Du utvecklas med ändå inte binder inte upp dig och kan ganska omgående avbryta eller återuppta en eller alla delar om du inte trivs

Det är detta som är så bra med delmål. Du kan dela upp det, ändra takten, slippa press och vara flexibel. Detta kan du inte när du satsar allt på samma kort. Och ändå blir slutresultatet detsamma med båda metoder.

Det där med att du är för gammal är bara för löjligt att kommentera

Kan inte ge något annat tips än att hela livet är en enda lång förändringsfas. Jag är 42 och har bytt jobb, fru och vänner åtskilliga gånger under åren. Plugga hinner du tids nog. Jag började den den senaste utbildningen när jag var 32 och min fru är på gång nu, vid 42, att plugga 3 år på universitet.

Som sagt, gör det som faller dig in ett tag.

Tack för jättebra svar. Man får lite annat perspektiv, alltid skönt att prata av sig. Låter inte så allvarligt mina problem kanske, men har verkligen haft svårt med dessa beslut. Riktigt jobbigt faktiskt, ska dra ner på jobbandet nu under hösten. Ligger på 250 timmar denna månad tror jag.

Låter som bra idéer, kanske borde göra så att jag byter ort, fortsätter jobba lite ett halvår och reser lite någon vecka till och från. Då får jag allt i samma paket, ny stad, resor, och plugg efter ett halvår/år.

Tack som sagt för kloka ord, det är även bra tips för att börja träna på att inte stressa upp sig över sina "mål".

Mvh

Någon som har någon trevlig stad i Sverige man kan jobba och plugga i utöver toppskolorna/städerna. Känner att det vore skönt att flytta härifrån ett tag och i samband med jobb börja plugga efter ett halvår kanske. Så testar man en ny stad, nytt jobb, eget boende etc.

Funderar på JKPG, Örebro, Karlstad. Någon annan trevlig universitets stad?