Lämnar snart jordelivet med egen vilja. Har ingen ork kvar! Vet ej vad jag ska göra!

Detta är ingen självmordstråd på ett sätt. Jag behöver skriva av mig. Kan inte dela med mig av mina mörka tankar till någon annan. Det är med tårar i ögonen som jag skriver detta. Ångesten är total!

Jag lider mer eller mindre varje dag. Är 21 år gammal och struntar snart i detta liv. Har gått gymnasiet och jobbat på lite olika företag. Har haft någorlunda många vänner och även ett förhållande i 2 år. Förhållandet tog slut för ett år sedan.

Jag bearbetade och gick vidare. Umgicks med vänner och hade kul så gott jag kunde. Fick tillbaka hoppet och började må bra igen. Kände mig upprymd och stärkte mig själv. Träffade efter ett tag en annan tjej. Tyvärr så gav jag henne inte chansen fullt ut. Det kändes inte rätt.

Hoppet har nu svikit mig. Känns som om livet inte har så mycket mer att ge. Känner mig nästan fångad i min ångest. Ångesten beror på oro och stress inför framtiden. Hade även en dålig uppväxt vilket kanske har påverkat mitt sätt att må och känna.

Många polare har flyttat från staden och jag har inte så många kvar här. Umgås med vänner några gånger i veckan.

Men mitt ex har även börjat spöka i min hjärna igen. Jag älskade henne som fan. Har inte sett henne på flera flera månader ovh har ingen aning om vad hon gör.

Min ångest är nu så brutal att jag bara bil bort från allt. Den dagen jag tar mitt liv kommer jag gasa ihjäl mig med bilen i garaget. Jag ska sitta i garaget med en spritflaska i handen och somna in för alltid.
Jag kommer tänka på alla fina minnen jag har för att sedan somna in smärtfritt.

Jag vill inte dö men jag vill inte lida mer! Orkar inte...

Jag vill stå på en klippa och kolla ut över havet. Känna vinden i håret och saltet mot kinden. Jag vill kolla bort mot horisonten och samtidigt hålla mitt ex i handen.

När jag mår så dåligt som jag gör nu, så vill jag verkligen se henne framför mig igen. Hennes leende och känna hennes hand krama min. Jag vill att hon ska ta med mig till en tid och plats där jag mår bra.

Jag mår dåligt över mycket. Konstigt nog så är det mitt ex som spökar i min hjärna mest just nu.

Kommer inte ta mitt liv än. Kommer avvakta ett liter tag till.

Kalla mig gärna svag och patetisk. Det är just vad jag är.

Ingen tror att jag mår dåligt. Jag lägger på mig en mask och ingen anar något alls.

Tack!

Va fan bit ihop lev livet, PM:a mig om du vill skriva med mig
PS. Har haft också Självmordstankar.

Hallå!
Livet har knappt börjat för dig och du vill avsluta det redan?
Livet är en kamp!!
Rekommenderar dig att ringa din husläkare till att börja med så går du vidare där ifrån, det finns hjälp att få!!

Lycka till.

Det finns tusen lösningar mot depression, det gäller bara att hitta din!

Jag har en god vän som gick in i väggen efter att hans sambo hittade en ny karl och flyttade ut med deras två barn, han gick på antidepressiva ett tag innan han började spela gitarr vilket fick honom att fokusera och lägga energi på annat än sitt trasiga förhållande. Idag spelar han i ett mindre band och har hittat en bra balans i livet, det ar musiken som fick honom att resa sig igen.

Själv brukar jag fjällvandra när jag känner att det börjar bli för mycket runt omkring mig. Jag packar med mat för ett par dagar och nödsändare och ger mig ut. Pannlampa och en bra bok underlättar när det dåligt väder och du måste tillbringa större delen av tiden i tältet. Men tiden jag får för mig själv gör att jag kan lägga nästan alla problem bakom mig och fokusera på absolut ingenting, sen går jag rätt långa sträckor så det blir inte så mycket tid över till reflektioner.

Det viktiga är att du kommer ur dina självdestruktiva tankar och försöker göra nåt annat!

Jag är intresserad av ångest. Kan du beskriva i detalj hur du känner, alltså med väldigt väl valda ord och en sann beskrivning av hur det egentligen känns.

Ja ångest är jobbigt, riktigt jobbigt men de går att fixa och du är bara 21 år du har massor att se framemot förstår att de inte känns så nu men se till att få hjälp, bra hjälp! Ge inte upp utan kämpa på de kommer ge resultat en vacker dag.

Ja livet är uppenbarligen en kamp. Just nu är jag extremt svag. Tack för svaret.

Du är bara 21 år livet har precis börjat, kämpa på och försök gå vidare med ditt liv. Du är skyldig dina nära och kära det! Testa nya saker som intresserar dig för att hitta nånting som du trivs med. Livet har bara börjat, ibland är livet hårt men du har chansen att göra en massa bra saker med ditt liv!

Precis. Ge inte upp även om det känns tungt just nu. Ditt liv har som sagt bara börjat och ingen vet hur det kommer att bli. Om några år kan du mycket väl ha ett jobb du trivs med och en familj du älskar, och är då tacksam för att du inte gav upp utan kämpade vidare.

Rådet att tala med din husläkare - eller någon annan du litar på - är bra.

http://www.hspsverige.se/vanliga-fraringgor-om-hsp.html

Kolla denna länk och läs lite. Depressioner och svårt att släppa taget om människor är typiskt för oss högkänsliga, speciellt de som inte riktigt vill acceptera att de är känsliga och försöker dölja det (sätta på en mask som du beskriver det). Har varit med om det där att man inte kan släppa vissa personer ur skallen, att man bokstavligen ligger i sängen och känner sorgen skölja över en, där starka hugg omger bröstpartiet och där man bara mår bra i fantasin.

Hur såg din uppväxt ut? Det kan ha triggat igång dina känslonerver under mycket tidiga år och gjort dig känsligare än andra, eller så är det genetiskt (för mig är det nog både och).

Jag kan ha helt fel men kolla sidan i alla fall, hoppas du får lite insikt. Livet är ändå värt att leva. Du vet innerst inne att det så småningom kommer komma ljusglimtar.

Jag hjälpte en vän släppa sitt ex. Bruden var knäpp. Borderline. Misshandlade min vän och blev utkastad flera gånger. Varje gång exet dök upp i huvudet var jag där och påminde om hur hon hade betett sig och varför man inte ska jaga efter henne. "Vi hade så underbara stunder" "jag kan förändra henne" Det är bara att slå ut de tankarna och tänka på vad som inte fungerade. Har du någon vän du kan bolla tankarna med? Nån som kan hjälpa dig att komma ihåg varför det inte fungerade mellan er?

Självmord när du bara är 21 är inte en bra ide. Du har hela livet framför dig. Vem vet, imorgon är en annan dag. Den kan vara bättre. Gå till husläkaren och säg att du är deprimerad och få lite SSRI som kan hjälpa dig ur depressionen.

Hoppas att du mår lite bättre nu. Du är inte ensam.