Känner mig väldigt likgiltig

Jo det glädjer mig, samtidigt som det kan få mig att bli lite "avundsjuk" på naiva personer som inte tycks se eller bry sig om hur världen egentligen är hehe

Lev din egen roll i samhället, jag ser inte varför samhället skulle definiera dig som person. Det är nog inte samhället som tvingar dig att anpassa dig, för om du inte velat anpassa dig till samhället så hade du nog inte försökt göra det.

Funderat på att du kanske vill vara anpassad till samhället, men att samhällets regler är av såpass dålig kvalitet enligt din uppfattning så att anpassningen blir, ja, o-anpassningsbar? Du har väl begär att vara bland människor, känna att du är med i spelet och spelar med alla andra...vem tycker om att sitta på bänken i spelet?

Bestämmer man sig för att sitta på bänken, utanför spelet, utanför regler...så är det också det man får. Men vissa vill ha regler, vara med i spelet, sparka bollen och klarar inte av att sitta på bänken oavsett hur tråkigt spelet är att spela.

Både ja och nej, det stämmer att jag inte vill utesluta mig från allt som ingår i samhället, tex att inte ha kontakt med någon människa igen skulle kännas rätt så ensamt och tråkigt. Men dom flesta sakerna vi värderar och strävar efter intresserar inte mig, så som pengar för att kunna köpa materiella ting utan som inte har någon vettig funktion (enligt mig). Skulle mycket hellre leva som vissa stammar kring Amazonas, där man lever extremt enkelt och kräver inte mer än vad man behöver.

Sen skulle jag önska att man skulle kunna ändra hela samhället och dess lagar, till något mer enkelt, där inte någon annan ska behöva "tänka åt dig" och skapa lagar som ser till att du inte cyklar utan hjälm och skadar sig, utan att man får ta mer ansvar för sig själv och sin omgivning. Men en sådan tanke, skjuter jag bort direkt för att jag anser att den är orimlig. Även om man skulle förklara hur dagens samhälle påverkar oss och omgivningen idag och alla de fördelar man skulle få genom att bara leva enklare, istället för det överflödiga liv som majoriteten strävar efter idag. Att människor blundar för sanningen tills det är försent är inte precis något nytt.

Det är ju dock ett litet annat klimat, Sverige är tyvärr (hehe) inget Amazonas. Även om det hade varit trevligt att kunna springa omkring i bara underkläder året om. Du lyser ju upp dock en ganska värdefull poäng, att det inte krävs några speciella värderingar för att umgås med dina vänner i samhället, var nog lite den poängen jag också ville få fram.


Visst finns det många som försöker tänka åt dig, men då är det bara att tänka tillbaks, att människor blundar kan jag hålla med om, lite som strutsar med huvudet i sanden. Du får väl rycka tag i halsen på människorna och dra upp huvudet ur sanden åt dom. Människans natur är att hon lär sig av sina misstag, vilket givetvis också kan skapa förutsättningar av oönskad art.

Jo visst kan jag tänka tillbaks, men det känns som att samhället är format för att förebygga just "oliktänkande" och Sverige är extremt bra på att vara politiskt korrekta. Se bara på hur invandringsfrågan tas emot av media och övriga partier (bara ett exempel) och då har ändå SD runt 10% av rösterna. Det betyder uppenbarligen att folket i Sverige bryr sig om frågan, men ändå så väljer media och övriga partier att ställa sig så långt ifrån den här frågan som möjligt. Jag tycker att det är lite skrämmande att de som ska styra vårat land tycks bry sig mer om "politiska trender" än folkets åsikter.

Dock så stämmer det du säger att man kan tänka tillbaks men då gäller det att andra också gör det. För om endast jag själv tänker tillbaks, så blir det till slut att jag fördriver mig själv från problemet som jag egentligen vill ändra på.

Det är knappast så att de inte bryr sig om världen.

Känner ett flertal personer som inte bryr sig ett skvatt om något mer än sig själva och struntar i om deras girighet förstör för andra / annat

Har ungefär samma känslor som du, känner mig likgiltig och har gett upp hoppet i det mesta. Är pessimistisk utav bara helvete och känner en avsky mot alla som inte vågar ifrågasätta saker och ting. Men, med det sagt så känner jag även precis det du skriver här i detta inlägg, jag bryr mig inte om några andra och bidrar således till det samhälle jag avskyr. Eller, jag bryr mig kanske för mycket för att kunna ta något ansvar och därför skiter jag bara i allt och ser till mitt eget bästa.

Jag har liksom ingen motivation att försöka förbättra saker och ting, varken för min egen del eller för andra, jag bara går och grubblar tills jag blir less på mig själv och allt annat och bara vill lägga mig ner och ge upp.

Kan ju bara säga att jag håller med om vad som skrivs här. Befinner mig i samma pik i livet, tänker ofta på hur naiva människor är, hur lite dom vet, men så mycket de tror sig veta. Man vill ofta öppna munnen och ge dom en släng av verkligheten... Detta är människor som ofta har väldigt starka åsikter och gillar att hävda sig, men det är som att läsa en aftonbladet blaska eller Svd varje gång de propagerar deras åsikter inom politik eller världsliga händelser. .. Inlärt beteende skulle jag vilja kalla det...

Allt för lite människor är kritiska till skrifter i media, "monkey say, monkey do" och de lever i en värld där allting antingen är svart eller vit och allt som skrivs i media eller nyheterna på tv är ju såklart ren fakta. All denna ignorans bland människor gör mig pessimistisk och ibland önskar man att man vore lika naiv som alla andra, "ignorance is bliss".

Klarar inte av läsa nyheter längre, eller se på tv heller för den delen.. gör mig bara till en argare människa.. Världen går åt helvete, folk tror "ledare" i västvärlden kan göra skillnad och är "the good guys" för det säger ju media. Folk hävdar starka åsikter och hat mot enskilda religioner samt folkgrupper..Ja, all denna hat mot andra människor för att dela upp oss folk och fokusera på helt fel saker.....gah

Man kan ju inte gå hela livet ut att vara bitter.. Men är ju svårt i en värld som denna.

Känner ett grymt sug att bara lämna detta samhället och leva i naturen bland likasinnade och odla all mat själv.. Att kunna komma ifrån denna stress och ekorrs-livet där man jobbar 8h varje dag och tillslut blir utbränd. Eko-village är av intresse helt klart.

Är det något jag har insett i det här ämnet (som även berör mig personligen) så är det att drömmar är det allra viktigaste, att finna en passion i livet, något att längta till, men också att verkligen ta vara på de kontakter och vänner som du på riktigt värdesätter. Ta inspiration av de få personer du verkligen dras till, lär känna dem, samtidigt som du "sorterat bort" den stora massa. Se till att få en ok lön, skaffa billigt boende, köp inte på dig massa prylar (minimalist javisst!) och lägg allt du har på just det där du brinner för.

Du kan vända dessa tankar till en enorm styrka. Du är en tänkande person, en människa som vägrar ge vika för samhället vi lever i och att haka på ytliga påhitt. Hela världen finns där ute för dig, och med din syn på livet så kommer du uppskatta otroligt mycket av det enkla. Res runt, åk till nya länder och städer och bara vandra upp och ner på gatorna, observera hur människorna där lever, hur samhället och kulturen där ser ut, ät den lokala maten etc. Njut av natur, hav och skog. Ryanair finns till vårt förfogande, vad väntar du på?

Jag tror att det är snudd på omöjligt att leva utanför samhället. Även om man lever ett alternativt liv (i vilken form som helst) så är man påverkad av vad som sker omkring en. Även om man bosätter sig vid världens ände är samhället väldigt närvarande - tex genom miljöförstöring. Livet i Amazonas är också det ett samhälle - med sina egna regler och tabun. Jag är tveksam till om det i grunden är "friare" än ett liv i det västerländska samhället (även om väst, fortfarande och alltid, bör lära av människor som lever med en annan relation till sitt ekosystem).

Förutom det så undrar jag om det ens är åtråvärt att "hoppa av samhället". Om man lever sitt liv som aktion och med "anti" som slagord får man nog ägna mer energi åt samhället än om man "spelar spelet". Jag menar inte att man ska vara passiv inför det "förljugna" - diskussion, avståndstagande, politik har sin plats. Men som privat livsinställning tror jag det är vettigare att frigöra sina inre marker snarare än de utanför. Oavsett om jag leker samhällsleken eller inte är det viktiga hur mina tankeprocesser fungerar. Agera när det känns nödvändigt - annars släpp det, ilska och ledsamhet över samhället som inte leder till förändringar gör en bara mindre fri.

Jag kommer att tänka på en Zen-berättelse:

Två munkar var ute och gick. Det regnade kraftigt och vid en översvämmad väg mötte de en kvinna, bärandes på två tunga korgar, som inte kunde ta sig över till andra sidan vägen. Den ena munken lyfte henne och bar henne genom det forsande vattnet. Den andre munken sa ingenting förrän senare samma kväll när munkarna lagt sig ner för att vila under ett träd;
- Varför bar du kvinnan över vattnet? Vi munkar ska inte beröra kvinnor, och absolut inte hålla om dem
Munken som lyft kvinnan tittade förbryllat på sin vän och sa
- Jag lämnade kvinnan vid vägkanten, bär du fortfarande på henne?