Får ingen ordning på livet

Jag har inga kompisar och det kan vara ganska jobbigt. Speciellt nu under sommaren då man ser allt glatt folk med sina flickvänner/kompisgäng. Jag är i tjugoårsåldern och har haft kompisar tidigare men allt försvann med studenten, folk flyttade hit och dit, fokuserade på jobb osv.

Jag känner att mitt liv är riktigt isolerat och jag klarar inte av att ta tag i mitt liv. Jag har mild social fobi/depression och har börjat gå till en psykolog, det har hjälpt lite.

Jag är väldigt introvert utav mig och har varit det sen jag var liten. Har alltid älskat att vara för mig själv i perioder men det har gått för långt nu. Jag tappade kontakten med alla kompisar och i samma veva blev jag mer och mer isolerad. Jag har gjort några få saker med en bekant och det är för att vi delar ett intresse, men det går liksom inte umgås utöver det för då blir det bara konstigt (han är i princip som mig).

Det är sedan ett par månader tillbaka jag insåg att jag verkligen vill ha ett 'normalt' liv, ha kompisar, social kontakt osv. För jag orkar snart inte med ett inrutat liv mer.

Jag skulle t ex vilja resa men det känns oerhört tungt när man tänker på att resa själv, det känns så jävla udda bara. Jag har även varit sugen på att dra ut på krogen osv men jag vågar fan inte gå dit själv, vilken jävla nolla gör sånt själv känns det som.

Jag har pengar att spendera och funderar på att bara boka ett hotell i random stad och dra, och se hur det går.

Aja känner att det blir luddigt nu så får väl sluta skriva nu.

Låter ju som att du är på väg lite åt rätt håll, då du beskriver att du går och pratar lite med en psykolog och verkar ha klart för dig vad du vill göra och att du vill ha en förändring.

Har du förresten fått en diagnos,? förstod inte det riktigt som du beskrev det

Nästa steg är väl att skapa förändringen stegvis.

Börja gymma för att bygga upp självförtroendet mer, eller konditions träna (jogga) är också bra, men antar att om du pratat med en psykolog har hon nog redan tipsat det om det

Vad är det för intresse du delar med din kompis då? Tycker det låter som att det är bra att du har en kompis i alla fall, även som du säger att det kan bli konstigt så förstår han väl ändå dig på något sätt om ni nu är lika som du beskriver det. Bra och ha en kompis i allafall tycker jag.

Btw har själv gått ut på krogen några gånger själv, var väl inte det roligaste. Men jag gick fram och pratade med flera olika personer. Är väl bra o testa på och gå ut själv om man är sugen, inte är man en nolla för det. Har man tur lär man känna någon ny person/personer.

Vad jobbar du med förresten eller du kanske studerar?

Har känt samma sak själv.
Försök vara ute mer, gå, jogga, cyckla, byt mijö.
Tänk på att sova och äta rätt!
När jag bara sitter inne för mig själv förvandlas jag till en liten apatisk hög som inte vill nånting annat än att avsluta lidandet med hjälp av enklaste metod. Det är oroligt jobbigt att vara så, jobbigare än att ta tag i sitt liv.

Dra inte iväg till något hotell!
Åk iväg till något varmt land. Checka in på något vandrarhem med topp betyg. Lovar att du kommer älska det.

Jag vet inte hur det fungerar med diagnoser riktigt, men jag var hos en läkare som bedömde att jag hade en depression och blev skickad till en psykolog som gjorde bedömningen att jag hade depression samt mild social fobi.

Jag brukar ta mindre promenader ibland och det är jävligt skönt, finns mycket natur där jag bor och det är härligt. Det är skönt då, men 'går över' så fort jag kommer hem igen tyvärr.

Detdär med krogen har jag tänkt på bara för att jag är sugen på att träffa lite folk, det är ju en ganska enkel miljö och alkohol.



Precis.. det känns bra så länge man gör små aktiviteter men så fort man hamnar "hemma" så känns det förjävligt!


Jag hade tänkt att dra nånstans i Sverige och se om det känns bra, innan jag drar iväg utomlands och virrar omkring.