Soldaten - undergiven & kuvad?

Jobbade en kortare period som soldat. Dock stod jag inte ut. Vi blev konstant hunsade och förnedrade av befälen. Ofta förekom härskartekniker och dubbelbestraffningar, vi gjorde som vi blivit tillsagda men fick endå massor av skit för annat som vi inte kunde rå för osv. De flesta soldaterna fan sig dock i situationen, och ofta var det de mest dominanta befälen som blev som mest uppskattade bland soldaterna.

Även efter GMU:n slutat fortsatte befälen köra med oss. Det jag dock märkte var hur huvuddelen av soldaterna ständingt försökte imponera på befälen och ställa in sig. Svarade artigt och lydde direkt, trots att dom inte fick någon respekt tillbaka från befälens håll. Ständig stress, tidspassning och utskällningar för minsta fel man gjorde, och även när man inte gjort något fel. Det resulterade att jag fick högt blodtryck och vantrivdes,

Som många andra bestämde jag mig att sluta och aldrig har jag varit så lättat i hela mitt liv. Har nu ett jobb där vi har en harmonisk stämning på jobbet och trivs.

Min bild av den ädle soldaten var verkligen fel. Känns mer som en kollektiv, homogen viljelös massa som skjuter, står på led och gör höger om efter given order. Väldigt väldigt undergivna.

Ni som jobbar kvar, hur står ni ut? Vilka egenskaper har ni som personer?

Det där handlar nog mer om förbandet du jobbade på än FM i stort. Jag har jobbat som soldat ett antal år och har aldrig upplevt något av det du säger. Vi har mycket goda relationer med alla officerare, inga problem att ta en kaffe med varken pluton- eller kompanichefen. Det råder helt ömsesidig respekt mellan alla nivåer på min arbetsplats och jag kan säga att det finns inte en civil arbetsplats jag jobbat på med så god stämning som finns på mitt arbete i FM.

Det du beskriver låter mer som värnplikten, men där hade tidspassningsövningar och stress ett syfte. Du skriver även efter GMU:n, vilket jag tolkar som KMU/motsv. och då är det väl inte så konstigt att det fortfarande va tidspassningsövningar odyl. då du knappast blir en soldat efter GMU.

Var gjorde du din GMU? och vilken inriktning efteråt?

Nu har jag själv arbetat på ett av de mest formella och strikta förbanden under ett antal år, både som soldat och som chef, så jag kanske är miljöskadad. Men jag läser in ungefär samma sak som signaturer Lågochlångsam verkar göra. Dock så vill jag göra tillägget att du råkade kanske ut för en ordentlig kulturkrock och en miljö du inte var van med. Att göra som befäl säger och följa order är en ganska elementär sak. Det finns absolut inget förhandlingsutrymme där. Likaså med att göra det utan att ifrågasätta. Jag har upplevt det ofta, framför allt från nya och yngre soldater, att de känner att vad de tycker är viktigt när ett befäl ger order. En del känner sig kränkta eller förnedrade när det går upp för dem att gruppchefen eller löjtnanten faktiskt skiter i deras åsikt (givetvis med undantag) eller inte tillåter folk att göra som de själva vill.

Att svara överordnade "artigt", t.ex. "-Ja, löjtnant" är grundläggande formell disciplin. Dina överordnade är inte dina kompisar. Att även utföra en order [dvs ARBETE] direkt är även det en självklarhet och handlar inte om att ställa sig in. Respekt? Du är där frivilligt och får betalt för det, gör som du blir tillsagd att göra. Respekt får man när man förtjänat det. Låter på det som du har skrivit att dina kompisar förstod vart någonstans de hade hamnat och anpassade sig. Försvarsmakten och yrket som soldat är inte för alla, men det är bra att du nu har hittat ett arbete där du mår bra.

Jag lumpade på ett ganska "tufft" förband för inte så länge sedan och trots den krävande utbildningen så upplevde jag aldrig att jag eller mina kamrater blev "hunsade".
Det är kanske du som inte tål auktoriteter och har svårt att ta order alt har en dålig attityd? Isf ska du absolut inte vara soldat, det ingår i jobbet att lyda order utan att ifrågasätta.

Här är ett utdrag ur den svenska soldaterinran. Det står inte ett ord om att det ingår i jobbet att lyda order utan att ifrågasätta. Du lever i det förgångna.

"Såväl i fred som i krig skall vi samvetsgrant och efter bästa förmåga fullgöra våra uppgifter och lyda givna order"

Ja, mellan soldat och officer råder prestationsbaserad vänskap. Man presterar och jobbar på för att få beröm och vänskap med sina överordnande. Och majoriteten lirkade och gav komplimanger till befälen, utöver det tjänsten kräver. och visade där faktist ganska stor brist på självrespekt.

Jag har inga problem att lyda och ta order, vilket man får göra på civila arbetsplatser också. Klarade bara inte av den totala brist på respekt som man möttes av. Hade man långt hår fick man tex peakar från befäl och soldater, där huvuddelen rakat av sig allt hår av någon anledning

På måndagarna skulle man stå på led och bli visiterad på rakningen, trots att man jobbat ett bra tag. Hade någon av mina bekanta sett mig då hade man ju velat gå under jorden för resten av livet.

Då hade vi iofs rätt många nyexaminerade kadetter som skulle leka befäl för första gången, med bladade resultat. Visst det fanns riktigt bra befäl, sådanna som man till och med såg upp till, men de var få. Men det är nog som du säger, soldat är inte för alla.

Vet folk som som jobbat i över 2 år, varit på utlandstjänst osv, och kommer tillbaka och blir behandlade som rekryter av officerare som inte ens gjort utlandstjänst. Nej, man förstår att folk väljer att hoppa snarast eller utbilda sig vidare.

Det är precis vad som står din obildade idiot, kan du inte läsa?

Eftersom du uppenbarligen inte vet, så rakar man huvudet för att dels så skyddar det mot löss (uppenbart varför) och dels så är det mycket lättare att behandla sår i svålen om man inte har en stor koka av blod och hår i vägen.

Jag är litet smått nyfiken på vad Brand-Soldat egentligen förväntade sig? Att befälen skulle komma med saft och bullar på morgonen och ge alla soldater en kram och ett "jag bryr mig verkligen om dig" viskat i örat? Hur söndercurlad är du egentligen?

En grundläggande princip för militär verksamhet är att en tilldelad order utförs omedelbart och utan knussel. Att utförandet inte belönas med en klapp på axeln eller ett "bra jobbat" är totalt jävla ointressant då det ENDA som är av intresse är att ordern utförs. Att du under utbildningen blir tilldelad vad som kan upplevas som meningslösa uppgifter som ska utföras på minimal eller otillräcklig tid är för att du ska vänja dig vid stressen och fokusera på uppgiften. Vilken beredskap tror du att du har inför en eventuell ofred om befälen endast varit en förlängning av mammas omvårdnad och gett dig idel gott om tid och uppskattande påhejjande för minsta lilla sak du gör?

Du måste ha format dig en bild av militär verksamhet helt utifrån 91:an Karlsson och gamla svartvita pilsnerfilmer från 40/50-talet.

Det fetade vet jag inte riktigt om jag håller med om. Mina överordnade (upp till kompC) räknar jag som mina kompisar. Däremot vet både jag, mina kollegor och chefer att när det väl gäller så lyds det. I min värld måste chefer förtjäna sin respekt precis som alla andra, om inte mer. Det är ändå de som ska leda mig när det väl smäller.



Det låter som att du enbart hört om dåliga saker. Eller väljer att enbart lyssna på dem... Det finns värdelösa officerare precis som det finns värdelösa chefer i det civila.

Under grundutbildningen ska det vara hårt och jävligt, man ska lär sig att lyda order, lära sig att hantera stress och kunna verka under pressade situationer. Det är en del i att bli soldat. Jag kan gå och tramsa på jobbet med mina kollegor men jag vet att när det väl gäller så presterar alla 100% eftersom vi alla har samma utbildning i grunden. Sen är det också en enorm kulturkrock när man börjar i det militära...