När kompisarna får barn dör det sociala umgänget / sörjer försvunna vänner.

Som en av de få i „gänget“ som ännu ej har skaffat barn måste jag säga att jag chockas av de sociala konsevenserna av barnskaffande. Visst, jag förstod att nyblivna föräldrar knappast kan gå ut och kröka en gång i veckan, men vidden av den sociala döden överstiger mina farhågor.

- Att planera en after work med en polare som har barn kräver 1 månads framförhållning och kan bli inställd 5 minuter innan.

- Ofta är det meningslöst att ens fråga då man kommer få ett nej. Polaren vet att båda kommer vilja dra ut på afterworken och då blir frugan hemma vred.

- Att gå på middag hos småbarnsföräldrar är obehagligt. Allt går ut på att lyssna på prat om barnen. Paret som tidigare hade skön humor och ej spottade i glasen är nu plödsligt kristna saliga människor med vårdat språk. Man känner även själv att man „lugnar sig“ ty det är barn med i bilden. Samtliga beter sig „out of charachter“ jämfört med tidigare vilket är plågsamt. Skräp, leksaker och matrester över hela golvet. Ibland är det rester som serveras. Där drar jag fan gränsen.

- De känns hjärntvättade. De upprepar som ett mantra att „detta är det bästa som har hänt mig“. Att de ej längre träffar sina vänner och är i det närmaste utbrända av sömnbrist verkar ej bekomma dem.

- Man känner sig utanför när man sitter där som barnlös då all diskussion runt bordet rör barnen.

- I stället för att dra skämt och bli småfulla ska man prata om Linas matkasse och vikten av att endast köpa ekologiska grönsaker.

För mig känns det nästan som att vissa kompisar har dött, jag sörjer deras bortgång och saknar tiderna som varit. Funderar på att skita i att skaffa barn då jag ej själv vill hamna där.

Diskutera detta med föräldraskap och sociala konsekvenser.

Att skaffa barn är helt vad man gör det till. Jag har en snart 6 månader gammal son och vi har varit på såväl utomlandsresor, brunsch med vännerna, middagar och t.ex. i förra veckan midsommarfirande som vanligt.

Andra låser in sig hemma och träffar inga andra, det är vissas sätt att hantera situationen som kan vara nog så påfrestande. Men det är ju helt självvalt.

Självklart kan man inte längre dricka på samma sätt med barn med i bilden, och lite mer planering behövs då man inte kan lämna ett litet barn vind för våg för att gå ut och ta några öl, men i stort sett så finns det inga hinder för att kunna forsätta göra det man gjorde innan barnen föddes.

Visst är det så. Tyvär verkar merparten av mina vänner vara de som helt isolerar sig.

Jag inser att detta är ofrånkomligt. Det är mest chocken av insikten att jag aldrig mer kommer få uppleva en trevlig barnfri mingelfest med mina kompisar och deras partners. Aldrig. Detta gör mig sorgsen. Jag får väl skaffa barn själv så jag blir en i klubben, så kan vi ha barnkalas tillsammans och prata matkassar.

Jag är oerhört bitter.

Och så borde det vara. Kanske kan man ha någon grillfest någon gång men inte fan ska en förälder bete sig som en tonåring. Men annars tycker jag att det ganska skitigt att de låter sina barn göra vara dem vill och skräpa ner. Jag antar att föräldrarna blir upprörda om du påpekar barnens beteende.

Låter inte som att barn är något för dig.

Jag tänkte och tyckte som du. Tills jag fick barn själv

Låter som att du måste hitta ett nytt "gäng" att hänga med. Vilket kan vara svårt om man är äldre. Tyvärr så känns det som att min framtid kommer vara som din, då jag själv inte vill vara en far och i princip alla jag känner längtar. Men men, efter regn kommer sol. Snart vänder det, gubben.

haha, if you cant beat them, join them. Så här kan jag ju inte leva. Blir att skaffa barn snarast.

Utveckla gärna!

Du har helt rätt i dina observationer. Finns egentligen inget att disskutera efter din trådstart.
Jag själv var 23 när jag fick barn o det var på den tiden när man inte fick panik över barnlöshet när man var 16 år gamal.
Mina vänner skaffade barn mkt senare vilket resulterade i att jag i dag har förlorat nästan hela den bekantskapskretsen jag hade innan barnen.

Fast man får ju uppleva annat istället, "aldrig mer" stämmer ju inte heller. Sen när barnen är äldre så kan man endera skaffa barnvakt eller att barnet t.ex. sover över vid någon kompis någon gång.

Visst, spontanöl efter jobbet är bara att glömma men om man bara vill kan man få det att fungera.

Detta är förvisso en av dom sakerna som är lätta att ge upp. Har nog inte tänkt en enda gång när jag varit hemma och lekt med sonen en lördagkväll att jag hellre skulle befinna mig på krogen Det är nog en sak som man kanske inte förstår före man har egna barn.

Men man behöver absolut inte ge upp sitt liv bara för att man skaffat barn, det är givetvis viktigt att upprätthålla sina relationer också. Men det kräver jobb och förståelse från båda sidor, och ibland fungerar det tyvärr inte. Är nog rätt vanligt att till viss del eller t.o.m. helt byta bekantskapskrets när man fått barn. Hittills umgås jag med samma personer som tidigare men desto längre det går utan att de förökar sig också, desto mindre är chansen att vi kommer att umgås om 5 år tror jag.

Det skulle jag aldrig våga göra. Det vore som att påpeka någons körning när man själv saknar körkort.