Hur ska det kännas när man är kär? Förändras känslan med åldern?

Hej, flashback.

Tänkte diskutera med er hur ni ser på känslan: att vara kär.

Har varit med om en kille som gjorde mig varm i hela kroppen, fick mig att le, tänkte på honom jämt och kände supermycket fjärilar i magen, dygnet runt! Han gjorde mig nervös och skakig. Vi blev tillsammans snabbt. Jag kunde bli så upphetsad att det även typ "bultade" där nere.. Denna känsla höll i sig i ett halvår ungefär.

En annan kille jag träffat gjorde mig också varm i hela kroppen, fick mig också att le och jag tänkte på honom dygnet runt! Han gjorde mig också nervös och skakig. Vi blev tillsammans snabbt.
Jag kände inga konstanta fjärilar i magen.. MEN: jag kände ofta att det fladdrade till i magen! När han tog min hand, kysste mig. Jag blev våt vid närhet, men mer en varm och pirrande känsla än bultandet. Den killen hade den bästa doften jag någonsin känt! Den här känslan höll i sig minst 4 månader.

Så, vem var jag kär i eller var jag kär i båda fast på olika sätt? Måste man känna på ett visst sätt för att vara kär? Måste man ha "fjärilar i magen" dygnet runt eller räcker det med att det "fladdrar till i magen" när man är med personen?

Själv funderar jag på om det har med ålder att göra. Med kille#1 var man 16år och kille#2 var man 24år. Ingen spelade "svår" eller så, båda blev jag tillsammans med efter 1 vecka.

Kille nr 2 använde nog Hugo Boss.

Det beror på vad du menar med ordet kär. Det du beskriver låter som den initiala förälskelsefasen då en massa signalämnen som är förknippat med känslor av lycka och njutning släpps lös i våra kroppar.

Under förälskelsen har vi som bekant också en benägenhet att bara se det vi vill se hos den andre. Särskilt tydligt är detta under tonåren. Ju äldre vi blir desto mer realistisk bild får vi av varandra även under förälskelsen och detta kan nog leda till att känslorna inte blir riktigt lika himlastormande.

Pratar vi sedan djup mogen kärlek snarare än förälskelse, så behöver det inte vara så mycket pirr alls. Det skulle jag mer säga är en djup innerlig känsla av samhörighet och att önska den andre allt gott.

Undrar också hur det ska kännas att vara kär. Är inte säker på om jag nånsin varit det

Nu är jag vanligtvis inte en känslornas man, då jag ser det som en svaghet.

Men även jag har varit kär och det är fantastiskt, blodet går runt som en jävla kanon och du agerar inte på sunt förnuft, är du dessutom med personen så cirkulerar eländet runt denne.

Kalla det en motiverande energi om du så vill. Du är redo att göra saker.

On topic: Lär dig skilja på nyförälskelse och kärlek, nyförälskelse är det där som dör ut efter ett tag. Kärlek är det som (borde) binder samman två individer en längre bit.

I mitt inlägg har jag valt att använda "kär" för att matcha TS ordval.

Vilken parfym använde sig nr.2 av? Hugo boss må tro?

Du var inte kär i någon av dom, bara attraherad. Men en kille som blir ihop med en tjej efter 1 vecka har dålig självkänsla. Det var därför din känsla förändrades inom 6 månader.

Du har aldrig varit kär. Men du kommer förhoppningsvis att bli det. När du blir kär så kommer du hata att du älskar honom. Stor skillnad.

Lycka till!

Hahaha tack för dagens garv!

Varför skulle man hata att man älskar honom?
Kan det inte vara så att alla upplever det olika och just du upplever det som att du hatar att du älskar någon? Det är ju också skillnad på att vara kär och att älska någon. Utveckla gärna.

Jag kan säga att det har absolut ingenting med åldern att göra. Jag är över 40 och känner på samma sätt som när jag var 7. Man tänker på personen hela tiden och man försöker att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt för att få en skymt av henne. Man vill veta vad hon gör och vilka hon umgås med. Man blir intresserad av hela hennes tillvaro och vill lära känna hennes kusiner och mostrar.

Precis så är det. Känslan av kär är precis densamma oavsett ålder. Dock är man mer förnuftig som äldre och man blir inte lika hysterisk över småsaker.

Det du beskriver är i min bok inte att vara kär, utan förälskelse (läs; hormoner - fenyletylamin, oxytocin och dopamin - som är i omlopp och bidrar till ett psykosliknande tillstånd). Jag vet dock att alla inte har samma definition av dessa tu begrepp som jag, så vi kanske ska lämna definitionerna därhän. ;)

Min erfarenhet är iaf att känslan inte förändras genom åren. (Men då förutsätter jag att personen inte blir så cynisk och rädd att den motarbetar känslan när den dyker upp.) Däremot är den något olika från gång till gång, då man faktiskt kan vara olika mycket förälskad och kär i kombination - tänk dig en cocktail, där man mixat olika delar av alla ingredienser. Detta kan även variera över tid med en och samma person.

Dock säger jag som alltid annars: Du vet om du är kär, för det är så påtagligt att du knappast är i behov av att dissikera känslan utan bara erfar den.