Jag orkar inte leva livet med Asperger längre

Ni verkar ju vara empatiska individer...

Till TS: Jag är övertygad om att du har drag och intressen som är intressanta för andra. Man är aldrig helt ensam om sina egenheter och intressen och idag har vi ju internet som ger möjlighet att komma i kontakt med likasinnade. Vet inte vad dina intressen är men om du gillar film som du skriver så finns det finns ett flertal svenska communitys för just det intresset. Som Rakii nämnde är det oftast en skön stämning här i FB's filmforum och en känsla av gemenskap mellan de som postar frekvent.

Personer med asperger är jätteroliga, jag gillar att umgås med dem.

Du vet jag tror det är 99% av personer med asperger tillhör en större grupp människor. Asperger är resultatet av en polaritet i ditt medvetande. Meningen med ditt liv, bokstavligt talat, är att balansera polariteten inom dig. Det finns en krigisk, psykopatisk sida av dig. Och en sympatisk, spirituellt utvecklad sida. Kan skicka en länk om du är intresserad av att veta mer.

Jo, men många ser aspergare som lite "gulligull"-personer som är naiva och sysslar med specialintressen. En del aspergare är dock riktigt jobbiga, och om deras beteende inte beror endast på en störning borde ingen umgås med dem. Typ de fattar kanske inte sociala koder men det innebär även att de framstår som irriterande och t.o.m. hänsynslösa. En jag talade undrade t.ex. om en viss persons beteende beror på att "hen skiter i det"? Jag förklarade att personen troligen inte fattar det.

Det tror jag inte att man ses som pga ensamhet, ts däremot har knappast något emot att bli betraktad som en potentiell våldtäktsman med tanke på val av nick och tidigare trådar...

TS: sök hjälp inom psykiatrin och tala om dina tankar!

vad hade det hjälpt? inget.

TS heter TedBundy, tror det räcker som skäl varför han är utanför samhället. Jag har flera polare som har autism i varierande grad, eftersom du inte heller has asperger så kan du säga att du är autist i framtiden för att göra det enklare.


Om du nu skall ha något att göra om dagarna, så behöver alltid samhall folk.

Varför börjar du inte studera på universitet/högskola/KY/YH eller liknande? Asperger behöver inte vara ett hinder, det kanske till och med kan vara till hjälp om du har något ämne som du är särskilt intresserad av eller bra på. Dessutom får du öva lite på det sociala umgänget; egentligen är det inte så märkvärdigt. Man behöver inte vara jätteintressant eller ens normal för att ha vänner, ibland räcker det bara att vara som man är. Det handlar bara om att hitta ett sammanhang att vara i.

Annars:

- Kontaktperson (som någon nämnde) är du nog berättigad till.
- Något intresse som du kan använda dig av? Gå en kurs i måleri, musik eller vad som helst. Finns på medborgarskolan eller något.

Jag har förövrigt långvarig erfarenhet av ensamhet och social isolering Är ungefär i din ålder, ett par år äldre, men har ingen diagnos utan bara en massa otur (har flyttat en hel del tidigt i livet och därför aldrig riktigt etablerat mig).

Detta får mig att skratta som fan.

Goddag Yxskaft!

Det hjälper långt mer än ditt inlägg.

Klart det kan hjälpa!
Att tala om sina tankar och värderingar med någon annan så man inte bara har sina egna svar att gå efter.
"Jag är en totalt ointressant individ. Ibland tror jag tillochmed att jag inte har någon framtid." till exempel. Jag tror knappast att det är ett absolut svar, men hjälp av samtalskontakt kan han komma fram till att den värderingen är något han har förhastat kommit på och kan få hjälp att omvärdera.

Jag tycker att du borde skaffa en samtalskontakt, är inget som helst fel med det och det är väldigt vanligt i dagens samhälle. Sen tycker jag att du inte ska nedvärdera dig själv för att du inte har jobb,vänner eller flickvän. Det är svårt att få jobb i dagens samhälle tyvärr, speciellt för ungdomar, vare sig man är fullt frisk och utan diagnoser eller inte. Och 3 månaders arbetslöshet är inte en speciellt lång tid. Det är även vanligare än man tror att vara utan vänner, så du är inte ensam.

Kolla ts tidigare trådar samt addera det faktum att han helt apropå lagt ut bilder där han blottar sig själv så förstår du att det finns mycket mer än just vad som framkommer i denna tråd som skulle intressera psykiatrin...

Varför Asperger i rubriken? Har TS AS?

Återigen en tråd där en användare på Flashback startar ett ämne med asperger i, som centrum/till exempel i rubriken, och där TS inte följer upp sin start över huvud taget, samtidigt som det i det här trådfallet finns väldigt lite som belägger just Aspergers syndrom. Det räcker egentligen inte med att nämna "har sociala svårigheter", "inget social liv", "kan inte heller vara rolig eller social" eller "man känner sig utanför från normen" – för att nu plocka ut något i den här texten av TS – och således beteckna/rubricera sig därigenom med asperger (alldenstund som inlägget heller inte följs upp).

Hej! Vad var idén med denna trådstart? Livet med asperger? Hur då, menar du? Om du har AS är du extraordinärt skicklig, skulle jag säga, på att "dölja" det. Jag vågar påstå att närmast ingenting i din text, ditt sätt att skriva påminner om AS egentligen. Har du verkligen AS?

Märkvärdigt resonemang. Var har du hört om detta?

I det här fallet är jag på sätt och vis benägen att hålla med (om det fetade).
Vanligtvis, generellt, när det gäller AS/AST, så är jag kritisk till psykiatrins förmåga/kompetens vad gäller att förstå att hantera och (kunna) stödja/hjälpa AS-personer – men, som sagt, i TS fall, mot bakgrund av hur texten och (icke-)uppföljningen ser ut, (där jag alltså inte tror det rör sig om AS/AST alls) finner jag psykiatrisk vård i någon mening som kanske relevant.