Citat:
Ursprungligen postat av
Drozd
Jag är naturvetare med forskarutbildning. Därmed är jag väl förtrogen med naturvetenskap och ingen som tror på tomtar och troll. Ändå tror jag på Gud. Hur går det ihop?
Vetenskapen är synnerligen nyttig eftersom den ger oss förståelse för omvärlden och tekniker att förbättra våra liv. Vårt vetande är som en karta som ständigt vidgas i takt med att vi utforskar nya områden. Även vetenskapskartans skala blir finare och finare allteftersom detaljer utforskas och gamla vetenskapliga teorier förkastas och ersätts med nya som stämmer bättre överens med verkligheten.
Så långt allting gott! Men det finns ett problem - allting som ligger utanför vårt vetandes karta, det vi ännu inte utforskat och beskrivit. De flesta håller nog med om följande: Vi kommer aldrig att veta allt om naturen! Hur mycket vi än forskar, kartlägger och definierar kommer det att finnas en outforskad verklighet "utanför". Denna outforskade verklighet finns där och interagerar med det vi anser oss ha utforskat vetenskapligt. Om något outforskat och odefinierat existerar som interagerar med vår vetenskap kan vårt vetande inte rimligen stämma till fullo. Eller?
Alla som är med på resonemanget att vi inte utforskat precis allt i universum måste därmed även acceptera att vetenskapen är ofullständig. Lägg därtill att det kanske (eller säkert?) finns fenomen vi med våra begränsade förmågor ALDRIG kommer att förstå eftersom de ligger utanför vår fattningsförmåga.
Det finns med andra ord minst en (eller kanske två) "övernaturliga" domäner: 1) det ännu icke, men kanske i framtiden, utforskade och 2) det vi p.g.a. våra ofullständiga själsliga förmågor aldrig ens i teorin kommer att kunna förklara. Det övernaturliga är m.a.o. en total realitet som vi rationella människor har att förhålla oss till.
Dessa domäner bortom vårt vetande kan bara bli föremål för tro. Det är som att glänta på dörren till ett mörkt rum - vi kan inte veta vad som finns där, vi kan bara föreställa oss. Ateisterna ser i det outforskade rummet endast tomhet, vi som tror vill gärna se en skapande kraft och mening. Vem som har rätt eller fel kommer aldrig att kunna "bevisas" hur långt vetenskapen än når.
Jag har läst ateismens megastjärnor Dawkins och Hitchens och tycker att båda skjuter bredvid målet hela tiden.
Dawkins argumenterar mot Guds existens med naturvetenskapliga resonemang. Han snöar hela tiden in sig på det vetenskapen kartlagt men missar allt det där vi inte vet och heller aldrig kan veta
Hitchens motiverar sin ateism genom att den historiska guden var en intolerant och grym despot. Att medeltidens grymma världs människor uppfattade Gud som obarmhärtig ter sig ganska naturligt enligt mig. Jag försvarar inte för en sekund den organiserade religionens alla grymheter och övergrepp, jag har ingenting till övers för detta. Organiserad religion är emellertid en produkt av människor med alla deras svagheter och maktlust.
För att sammanfatta: Oavsett vetenskapens landvinningar och forna tiders grymheter i religionens namn finns det ändå rum för en tro på en meningsfull kraft, även kallad Gud.
Några synpunkter på mitt resonemang?
Hej! Nu har jag läst alla dina inlägg i tråden samt lite av vad du svarade på, men inte mycket mer än så.
Mina två cents.
JA, du verkar i huvudsak stödja dig på ett God of the Gaps argument.
JA, det finns nog mycket mer gaps än vad som är vetenskapligt känt. Och faktum är ju att förhållandet mellan mängden "known unknowns" och "known knowns" snarast verkar ha ökat på senare tid, och det t o m dramatiskt. Talar om sånt som upptäckten av mörk materia och mörk energi som tillsammans utgör ca 95 % av vårt observerbara universums materia och som vi hittills knappt har en aning om vad det är. Och de allt mer populära multiversumteorierna son bl a då skulle kunna förklara varför vårt universums naturlagar är så otroligt finjusterade för att vi, eller ens stjärnor, ska kunna ha bildats (se t ex Leonard Susskinds bok
The Cosmic Landscape: String Theory and the Illusion of Intelligent Design) -- med ett
oändligt antal
andra universa än vårt med iaf hittills så gott som helt okända egenskaper.
Men NEJ, GotG är nog ändå ett väldigt dåligt argument av skäl som har framförts i tråden. Om man t ex hänger upp det på just den mörka materians hittills väldigt okända egenskaper, löper man ju risken att just detta BLIR en känd del av vetenskapen framöver. Vilket nog ändå är lite störande för God of the Gaps, ÄVEN om det synbara "gapet" då har hunnit växa ännu mer.
Ett alternativ till GotG stod redan Galilei för:
Att det är själva naturlagarna som vittnar om Guds storhet. Att studiet av "naturens bok" (= vetenskap) är ett alternativ till Skriften för att komma nära Gud. Förhållningssättet är rakt motsatt till God of the Gaps. Det är varje gång som naturlagarna faktiskt fungerar som talar för Guds existens och hans perfekta skapelse, INTE varje gång de inte fungerar.
Eller om man ser det så här: det är väl ändå tekniska prylar som fungerar som de ska som vittnar bäst om en intelligent design?
Hur ser du på ett sånt synsätt?
----
(Detta har jag skrivit med en viss akademisk distans. Dvs det ska inte tolkas som en direkt inblick i vad jag tror eller inte tror själv. Viket f ö inte heller är Topic. Topic handlar vad jag förstår om ämnet Vetenskap & Religion. Det jag vill presentera är ett alternativt förhållningssätt till det som presenteras i TS, men ändå med det gemensamma att det kan omfattas av forskare, och nog faktiskt är bättre lämpat för det. Det är också ett förhållningssätt som inte är främmande för många troende, t ex den Katolska Kyrkan.)