Hur mår ni efter era självmordsförsök?

Jag var för flera år sedan tillsammans med en tjej som försökte ta livet av sig, detta under tiden vi pratade i telefon, vilket var en något traumatisk upplevelse för mig. Jag lyckades få dit hjälp i tid och hon överlevde, månaderna efteråt verkade hon dock förvånansvärt må avsevärt mycket bättre.

Jag skulle därför vilja slänga ut frågan hur ni som har överlevt era självmordsförsök tänker/har tänkt i veckorna/månaderna/åren efteråt. Blev det allmänt psykiskt bättre? Hur känns det över tid? I så fall varför? Skicka gärna PM om ni inte vill dela med er öppet.

Har själv aldrig upplevt depression så uppskattar utförliga beskrivningar, då jag gärna vill få en förståelse för hur hon kunde må bättre enbart för att hon var nära att bli av med livet, lyckades aldrig få en riktig förklaring av henne själv.

Detta var länge sedan nu, men genom att jag gjorde det jag gjorde så markerade jag mitt "missnöje" och fick omedelbar hjälp. Så, på sätt och vis hjälpte det.

Det var så "simpelt" som att du faktiskt bara behövde hjälp från annat håll då och ingen uppmärksammade det?

Ungefär. Jag var så pass liten att jag inte fann någon annan metod. Men mycket annat var inblandat också, såklart.

De personer och som jag känner till och som "gjort självmordsförsök" har inte gjort detta under tiden de t. ex då suttit i telefonen med någon annan.
Men å andra sidan så dog dessa istället, de tog verkligen sitt liv.

Kan visserligen ligga något i att ett stort antal av de som överlevt sina självmordsförsök har begått dem något halvhjärtat i förhoppningen att få hjälp och stöd av omgivningen. Hade trott att detta kunde vara det som låg bakom min flickväns försök, hon var dock inte intresserad av hjälp ifrån familj/psykiatri efteråt vilket väckte mitt intresse.

Vet du något alls om detta "självmordsförsöket"? Hade hon t. ex överlevt om du inte hade ordnat dit hjälp, o. s. v?

Kan med 100% säkerhet säga att hon inte hade klarat sig, det var mycket nära trots att jag fick dit hjälp. Förstår att det i detta fall troligtvis handlade om något slags märkligt rop på hjälp.

Överlag fick det mig dock intresserad av fenomenet som helhet, måste finnas de som överlevt sina självmordsförsök även utan att ha begått dem som ett rop på hjälp och jag blev då fundersam kring om även dessa mår/mådde bättre efteråt.

Men hur menar du att detta skulle ha varit ett "rop på hjälp" som? Det var ju inget "rop på hjälp" om tjejen hade dött i sitt då "självmordsförsök" och om det inte varit för dig?
Förstår inte riktigt hur du menar som?

Antar att hon ringde mig under försöket av en anledning. Tror knappast hon förväntade sig att jag bara lugnt skulle sitta där och låta henne gå bort utan att ringa efter hjälp. Men säg du det, har i allmänhet ingen erfarenhet av tankegångarna kring självmord, därför jag slänger ut frågan.

Men det är väl precis det du har, eller hur?

Nej? Tycker att jag väldigt tydligt har klargjort för att hon inte gav mig ett klart svar på varför hon mådde bättre efteråt och att jag själv inte har någon erfarenhet av att vara deprimerad. Min huvudsakliga frågeställning rör inte heller min före detta, utan i allmänhet kring folks tankegångar, släpper därför detta spår nu.