Om du fick uppnå din dröm vad hade den varit?

Alla vi har drömmar om ett yrke eller hobby vi vill utföra och alla vi har något gemensamt vi lever endast en gång alltså är valet ganska frustrerande eftersom oftast är en dröm endast en dröm och man inser det förr eller senare, men vågar man chansa? Jag anser att så länge man har hälsan och viljan i god form så kan man göra allt som är omöjligt till möjligt med lite gnytta talang och jävlar anamma vad tycker ni flashback?

Min dröm är att en dag kunna underhålla människor och kunna gestalta olika roller eftersom jag älskar att rollspela och jag älskar att uttrycka mig med känslor jag egentligen inte känner men som jag vet kan utföra eftersom det är min dröm och jag brinner för det. Det är mellan att vara en skådespelare till att vara en underhållare på teater nånstans där men med gemensam nämnare.

Vad har ni för drömmar flashback? Satsade ni på drömmen eller valde ni ett safe liv där ni ångrar er att ni inte valde att ge drömmen chans? Berätta jag vill läsa era historier och berätta också om ni har satsat/uppnåt/pågående process för att uppnå drömmen/ eller valde bort drömmen och berätta varför kommer att vara intressant att höra era historier

Edit: om mod anser att tråden ligger fel snälla stäng inte ner den ändra bara det eftersom jag visste inte vart jag skulle sätta tråden

Min dröm är att ha förmågan att kontroller livet, att kunna släcka någons liv. Bestämma att den som inte handlar solidariskt i livet och strävar efter en bättre framtid för alla i sin omgivning förlorar sin rätt att leva.

Egoismen har satt denna värld i sina klor och fått så mycket orättvisor pga makt att bestämma över någon annan.

Ah, kul med lite sådana här trådar.

Jag schabblade bort mina drömmar i mina unga år. Alltså fram till idag. Eller hur man ska säga. Att skriva har alltid varit en självklarhet för mig, sedan jag var väldigt liten. För mig är det ett enkelt uttryckssätt som bereder stor njutning när det flyter på osv. Det finns oerhört många delar i min livsberättelse, så jag kan inte ge mer än att skrapa på ytan så gott det går.
Jag valde väl undermedvetet bort mitt konstskapande genom att vara för kortsiktig, i vardagen, i en kärleksrelation. De stora misstagen stod jag själv för. Ville alltid uppleva "mer" av allting som stod till buds. Och därigenom gick åren... Man kanske hade kul och upplevde en del som inte alla gör, men priset har varit högt. Det är egentligen en stor innerlig plåga att inte ha skrivit jämnt, i alla år. Då hade man levt som man lär idag. Tacksamt nog var inte förmågan helt borta, trots minst 15 år då jag knappt skrev någonting alls. Så att träna upp den och mest av allt, utveckla mitt eget språk, har gått förhållandevis snabbt. Numera gäller det att få något färdigt som har betydelse och är bra nog för att skicka till förlagen.

Min livserfarenhet om talang-drömmar-resultat är så pass enkel att de som bestämmer sig för att ge det en chans, också lyckas. Mycket beroende på att det är så få som gör så.