Citat:
Ursprungligen postat av
TheMiracle
Jag tycker det var väl hårt att döma Jonna till livstid. Standardstraffet för mord vid tidpunkten för brottet var 14 år och livstid gällde endast för de synnerligen grova fallen.
Mord är ju i sig ett mycket grovt brott, det är i princip omöjligt att uppsåtligen döda någon på ett lindrigt sätt. Men det här måste ändå betraktas som ett tämligen normalt mord, som föregicks av känsla av kränkning, begicks i affekt och inte innehöll några sadistiska excesser Det enda extraordinära är styckningen men då syftet med detta var att undgå upptäckt och inte att skända kroppen bör det inte påverka bedömningen av mordets svårighetsgrad. Brott mot griftefriden ger maximalt 2 års fängelse så styckningen är inget som ska kunna dra upp straffvärdet till livstid.
Det är märkliga resonemang hovrätten för när man kommer fram till att synnerligen försvårande omständigheter föreligger. Framförallt reagerar jag över det i domstolar ofta förekommande argumentet att offret måste ha känt dödsångest innan hon avled.
Menar man att detta är något utöver det vanliga? Det måste ju vara få mord där offret inte upplever någon dödsångest. Enda sättet att undvika detta är att smyga sig på någon och avlossa ett snabbt dödande skott innan denne hinner uppfatta något, men ett sådant tillvägagångssätt betraktas i regel inte som förmildrande utan då brukar det istället heta att brottet var särskilt grovt eftersom det var av avrättningskaraktär. Alla som blir angripna och inser att deras liv är i fara kommer uppleva stark rädsla. Det bör ses som det normala i ett mordfall.
Dessutom spelar det ingen större roll vad en död person upplevt för känslomässig vånda strax innan dödsögonblicket då den döde ju inte längre plågas av upplevelsen. Det är något som snarare bör beaktas om en person överlevt ett mordförsök och traumatiserats av händelsen. Har man dödats är det ju att livet tagits ifrån en som är det stora brottet, inte att döden föregicks av 10 minuters smärta och ångest.
För övrigt måste L ha blivit rejält groggy efter det inledande hammarslaget i huvudet och var antagligen inte särskilt medveten under det efterföljande slagsmålet. Hovrätten bara spekulerade i hennes lidande för att kunna motivera lagens strängaste straff.
De säger också att tillvägagångssättet var synnerligen brutalt. Återigen går det i princip inte att döda någon på ett skonsamt sätt. Grovt våld måste ses som en normal beståndsdel i ett mord. Eftersom mordet inte gick så enkelt som planerat utan det blev en kamp med offret har antalet slag och hugg blivit fler, men det finns inget i det här fallet som tyder på någon medveten sadism från förövarens sida.
Det mesta talar visserligen för att Jonna hade för avsikt att döda L och inte bara skada och skrämma henne som hon påstod. Men man måste se till vilket psykiskt skick hon var i när mordet planerades. Det är verkligen inte någon rationell och kalkylerande mördare vi har att göra med, som googlar på sin egen telefon och därmed redan har avslöjat sig själv för polisen innan brottet begås. Tillvägagångssättet är från början till slut förvirrat och tanklöst. Det är uppenbart att hon under gärningen har befunnit sig i stark affekt och mer eller mindre förlorat kontrollen över sina handlingar, vilket också bekräftades av psykologen som undersökte henne. Men hovrätten viftade på ett anmärkningsvärt lättvindigt och godtyckligt sätt bort hans vittnesmål. De agerade oprofessionellt och lät känslorna och hämndbegäret styra istället för att hålla sig till regelverket. Tingsrättsdomen var betydligt bättre motiverad och underbyggd och 16 år hade varit en mer rimlig påföljd för det här brottet.
Inte för att vara sån, men hade Jonna haft en pistol hade hon kunnat lura sig in och skjutit BO i bakhuvudet med omedelbar medtvetslöshet och snabb död som följd.
Lyset hade slocknat för BO och ångesten hade varit obefintlig.
För mig gör det ingen skillnad, livstid för uppsåtligt dödande klassat som mord är det enda rätta.
